SOMLIGA LÄR SÖRJA MURENS FALL...

"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen." - Lars Ohly 1983 i Röd Press...

Så lät det då, och det var först för några år sedan herr Ohly gjorde avbön och "slutade" vara kommunist. Orsaken till att han slutade vara kommunist, om han nu verkligen har slutat vara en sann beundrare av de samhällsbyggen som Sovjetunion och DDR var, kom sig ju av en massiv kritikstorm och en 4%-spärr som för varje opinonsundersökning kröp närmare.

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen." - Lars Ohly i Röd Press 1983.

De flesta firar i dag att det var 20 år sedan Berlinmuren rämmnade och de demokratiska fri- och rättigheterna sköljde in över Öst-Berlin och DDR. En starkt bidragande orska till att människorna i Östeuropa i dag kan uttrycka sin vilja i fria val och tycka till om ledarskapet utan att kastas ner i en tortyrkammare var den i Sverige så underskattade amerikanska presidenten Ronald Reagan. Reagan rustade ihjäl kommunismen, förtrycket och det hot som Sovjetunionen var mot de människor som levde i den frihet som förvägrades alla på andra sidan "Järnridån". Reagan är en hjälte, en president som borde ha fått Nobels Fredspris för sina insatser under två presidentperioder och inte som den där visionären Obama som nominerades av norrmännen när han suttit i Vita Huset i 12 dagar och som hittills bara visat sig vara bra på att hålla fina tal och drömma vackra drömmar...

"När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassens inställning till socialismen?" - Lars Ohly kommenterar Ny Dags kritiska ledare.

Jag måste efter att ha tagit del av både pre- och postkommunistiska kommentarer från Lars Ohly lyfta frågan om hur just denna före detta tågmästare kände sig egentligen för 20 år sedan när frihetens förfärliga tentakler kröp in i Öst-Berlin via allt större sprickor i en mur som byggts för att hindra ett folk att fly från ett ruttet system. Vad Ohly än må säga idag så är jag övertygad om att han var en av de få som för 20 år sedan satt framför TV:n och hulkade medan tårarna rann, och medan tyskar grät av lycka så grät nog Ohly av sorg.

Nu har den mannen som fällt alla dessa odödliga citat genom åren bjudits in, förvisso med armbågen, till att spela en roll i det grön-röda regeringsalternativ som folket kommer erbjudas inför valet 2010. Hur många dumheter kunde Lasse Ohly vräka ur sig, för att sedan med en halvhjärtad ursäkt försöka få folk att tro att det han egentligen menade var något helt annat - och belönas med en ministerpost av Mona om olyckan är framme. Vad krävs för att han skall vara diskvalificerad som minister egentligen? Hade någon galenskalle som för 20-25 år sedan hyllat Pinochet, Franco eller förespråkat att alla socialister skulle interneras på Råsunda kunnat ingå i en Alliansregering tro? Nääää.....

Eftersom jag har rötterna i den forna Sovjetrepubliken Estland, som under decennier plågats under Sovjetunionen och kommunismen så kommer min kamp mot de som har mage att påstå att det finns olika former av kommunism aldrig ta slut. Fanns det olika grenar av nazismen? Av Fascismen? Var någon av dessa i så fall bättre än någon annan? Ohly var, och är förmodligen fortfarande kommunist i sin röda själ och hur den kommunism han öppet propagerade för bara något år innan muren föll skilde sig från Honeckers kommunism skulle jag vilja veta...

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen!" - Lars Ohly i Röd Press igen, 1983. Och den mannen kan snart vara en minister i en regering när dig - hujedamig...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, Expr3