RÖDA KENT FRÅN RÖDA ESKILSTUNA

Det är ju föga förvånande att sossen Krassman och Andres Lokko drar slutsatsen att Kent, den klart bästa svenska gruppen och min födelsestads stora stolthet, är ett gäng små, äckliga sossar. Kent är ju kulturarbetare, men med den stora skillnaden mot de flesta andra kulturarbetarna att man skapar något som är bra och som finansieras genom eget hårt arbete och inte av oss skattebetalare annat än genom att en rätt stor andel av oss lägger våra beskattade pengar på deras alster. Och är man kulturarbetare, ja då är man ju vänstervriden...

Jag gillar Kent trots att de med allra största sannolikhet är sossar, jag älskar deras upplyftande texter men har numera sett att det i flera fall göms små hyllningar eller kommentarer om välkända sosse-politrucker i textmassorna som formas av Joakim Bergs skruvade hjärna. Men trots detta så överger jag aldrig Kent, jag kan leva med att de gått vilse i den ideologiska barrskog som kringgärdar Eskilstuna och obygden däromkring.

För att lyfta några av Kents låtar och deras egentliga betydelse så tar jag nu mig an detta uppdrag med hull och hår, för att visa att mina idoler faktiskt är insatta i sitt parti och rörelsens eget liv.

"Att presentera ett svin" är ju en anekdot om hur Göran Persson presenteras inför ett av sina sommartal i Björkvik, en sörmländsk idyll väl värd att besjungas medan "Beskyddaren" handlar om Ibrahim Baylans insatser för att få Mona Sahlin att tro att hon har ett grundmurat förtroende bland gräsrötter och valmanskår. En väldigt fin sång är "Chans" som har sitt ursprung i Mona Sahlins ofruktsamma möjligheter att få bli ihop med Lars Ohly fullt ut.

"Den osynlige mannen" handlar om Morgan Johanssons insatser som folkhälsominister, "Dom andra" är ett epos om den där Alliansen som folk var korkade nog att välja 2006 medan Unga Örnar hyllas i "Du var min Armé".

"En helt ny karriär" handlar innerst inne om arbetarsonen Görans resa från ett liv i misär i Vingåker till ett gods i trakterna av bandets studio i Hyltinge Kyrka utanför Sparreholm. ABF får också rosor för sin indoktrinerande verksamhet av Kent i låten "Ett tidsfördriv att dö för".

"Istället för ljud" har sitt ursprung i Monas sätt att försöka tala folkligt, men som av de flesta snarast uppfattas som ett nedlåtande bruk av dagis-svenska och "Klåparen" handlar ju självfallet om Thomas Bodström och hans liv som politiker, advokat, författare, styrelseproffs och fotbollsfördetting.

Palmemordet 1986 har satt sina spår i såväl landet, rörelsen som Kents melodier - låten "Kungen är död" är ett vackert försök att bearbeta sorgen över rörelsens mästerhjärna och bäste retoriker.

Vad sedan låten "M" handlar om behöver man ju inte vara en politisk nörd för att förstå, det är en nidvisa om det nya arbetarpartiet - de nya statsbärarna i Moderaterna. "Noll" handlar i grunden om hur mycket partiet anser att löntagaren skall ha kvar i plånboken när skatten är insamlad och vilken kvalitet på välfärden man får för den summan.

Thomas Östros får också en egen låt av gruppen som skapar odödlig kultur, sången "Oprofessionell" handlar om just Östros, hans debatteknik och förmåga att bli en ny Gunnar Sträng medan "Spökstad" är en annan hyllning till de miljonprogramsområden som SAP låtit förfalla till oattraktiva, ghettoliknande bostadskomplex.

Slutligen så kommer den senaste singeln "Töntarna" som är en beskrivning över Östros sång, Bodströms och Baylans spex på den nyss avslutade sosse-kongressen, medan "Våga vara rädd" är en klarsynt uppmaning till partiet inför valrörelsen och valvakan 2010.

Det var några av alla odödliga skapelser från Joakim Berg, och jag ber att få återkomma med fler avslöjanden om vad dessa odödliga skapelser har sitt egentliga ursprung.

Nu skall jag gömma huvudet i händerna och ta "10 minuter (för mig själv)"...

Länkar: SvD, DN, AB, AB2, Krassman