Så har då vår regerings fyra olika partier nått samsyn och en ny kommissionär från Sverige lär snart vara på väg med flyg mot Bryssel. Återigen blir det en lugn och timid kvinna - denna gång i form av den folkpartistiska EU-ministern Cecilia Malmström. Ett riktigt bra val i mina ögon, även om jag här kan avslöja att Malmström var ett andrahands-alternativ...
Jag blev i ett tidigt skede av rekryteringsprocessen högst informellt men ändå seriöst tillfrågad om inte jag skulle kunna tänka mig ett välavlönat och glamouröst arbete i Bryssel. Eftersom företrädaren Margot Wallström var folklig, populär i alla läger, lågmäld, ödmjuk och respekterade sina politiska motståndare på ett fint sätt så föll det sig naturligt för regeringen att fråga mig som har alla de där attributen i min personlighet. Att jag dessutom hade haft posten som Vice Ordförande i Sundbybergs stads Globaliseringsråd var ju också en bonus, ett tecken på att jag definitivt var mogen rollen som Sveriges nya kommissionär. Dessutom var det tydligt att det var dags för en man denna gång, "varannan man". Jag skulle tala osanning om jag inte erkänner att erbjudandet attraherade mig något enormt, men det fanns flera skäl som fick mig att tacka nej och nu ge Cecilia Malmström möjligheten att växa som människa.
Skälen var jag ju att jag trivs att jobba med barnen på Astrid Lindgrens barnsjukjhus, och även om de flesta av de topp-politiker från olika länder man som kommissionär skall umgås, förhandla och vara "hej" och "du" med oftast är infantila och mysiga så är de ingenting mot de barn jag jobbar med i dag. Dessutom har jag fyra söner som inte ville bryta upp från sina idrottsaktiviteter och skolklasser. Men droppen som fick bägaren att rinna över till förmån för ett "Nej tack" var att jag har fått tecken på att partisekreterare Schlingmann ser min blogg som ett nödvändigt vapensystem för att vinna det viktiga valet på hemmaplan om lite drygt 10 månader.
När det nu inte blev jag som axlade Margots mantel så kan man ju vara säker på att Mona, Maria, Peter och Lasse unisont kommer att börja att gläfsa och gnälla på det mesta. Det kommer att handla om processfrågor, det kommer att handla om kön eller storleken på detsamma, det kommer vara gnällande i sin perfektion - en konstart som de Rödgröna utvecklat under sin år i bitterhet. Nu kommer gnällandet med största sannolikhet handla om att Malmström har fula glasögon, bråkiga ungar eller är för liberal... Och varför kunde inte Bodström ha fått den här tjänsten för att fylla ut sin undertecknade agenda och för att kunna lära sina ungar franska och flamländska på plats?
Jag tror att Cecilia Malmström, av samma årsmodell som undertecknad, kommer att bli en fantastisk kommissionär. Om regeringen Reinfeldt har varit med om ett att utse ett antal ministrar där man kunnat fråga sig om vad man håller på med så är detta beslut korrekt och respektingivande och går inte att jämföra med plumpheten att placera en vapenvägrare som försvarsminister till exempel... Och där lät jag plötsligt lika gnällig som de rödgröna, förlåt mig! Nu när man gjort ett bra val, så stämmer även jag upp i hyllningskören.
Jag tycker faktiskt att sossen Margot också har varit väldigt bra i rollen som Sveriges kommissionär och vad Margot än tar för sig så är jag säker på att hon kommer förgylla tillvaron för sina nya medarbetare och samarbetspartners. Margot är väl värd att hyllas för sin envetna motvilja att ta över stafett-pinnen efter Göran Persson. Det är Margots förtjänst att vi i dag har en partiledare för Sveriges största parti som har marginellt högre förtroendesiffror bland folket än röde Lars. Alliansen är skyldig Margot ett stort Tack för hennes egoism och avsaknad av empati för den rörelse som nu som en konsekvens av kvotering får dras med Mona Sahlin.
Inlägg
2 kommentarer:
om det kan lugna dig så har jag bloggat. Ognälligt ;.)
Liiite gnäll anade jag där mellan raderna, om att Ni inte fick vara med å tycka till och så...
Men bättre än i vanliga fall iallafall. :-D
Skicka en kommentar