ATT VÄNTA ALLDELES FÖR LÄNGE PÅ AMBULANSEN...

En av mina tidigare hållpunkter i arbetslivet är SOS Alarm, statens, landstingens och kommunernas förlängda arm för att trolla fram räddningstjänst eller ambulanser där så behövs. Under några år som anställd på olika funktioner hos detta företag belv jag varse att just tillgången på räddningstjänst och ambulanser är två av de funktioner som borde vara välfärdens kärna som skiljer sig beroende på var man bor och till vilket landsting man råkar betala sin landstingsskatt...

Jag hade min huvudsakliga sysselsättning vid SOS-centralen som kallas SOS-A, den som ligger i berget under Johannes Brandstation längs den flyktväg som Palmes mördare tog. Säga vad man vill om Stockholm och länet, men någon rejäl brist på vare sig räddningstjänst eller ambulanssjukvård råkade man aldrig ut för. Visst kunde det bli ett tomrum i någon del av länet under en kortare tid beroende på att man "tömde" länsdelen i samband med någon stor olycka eller annan ansträngning i just den delen. Oftast var de delarna länets utkanter åt nordväst, Järfälla och Upplands-Bro eller så var det ut mot sydost, mot Nacka och Värmdö. Men med de resurser som fanns att plocka ut från huvudstaden så var det ändå en acceptabel nivå av beredskap, där den hjälpsökande nästan alltid hade en ambulans eller räddningstjänst på plats inom 10 minuter.

Under en kortare tid så satt jag även på SOS-centralen som heter SOS-D, i Eskilstuna och med ansvar för Södermanlands län. Där den som bodde i Mölnbo eller Vårdinge, på rätt sida länsgränsen, hade tillgång till akutbilar, helikopter och ambulanser i överflöd så hade den som bodde i Gnesta en helt annan verklighet att förhålla sig till - där ambulansen alltid dröjde minst 15 minuter men oftast mer. Men Södermanland var inte värst, det var faktiskt ön långt ut i Östersjön - Gotland...

När jag jobbade på SOS fanns det tre dygnsambulanser på ön som har varit mitt hem. En i huvudstaden Visby, en i Slite och en i Hemse. På alla orter på Gotland där bolaget fanns, fanns även en dygnsambulans. Med tanke på att den fasta befolkningen på Gotland är runt 55.ooo personer så borde tre ambulanser räcka allt som oftast, och det gjorde det minsann - på hösten, på vintern och på våren. På sommaren var situationen en helt annan, för då var befolkningen tre-fyra gånger så stor som den ordinära och resursbristen var kronisk.

Jag minns en natt när inget räckte till. En trafikolycka ner mot Ljugarn krävde två ambulanser, en brand utanför Kräcklingbo också två - och det fanns då tre. När ett 112-samtal från Hemse ploppade upp på våra datorer eftersom den ensamma operatören på SOS-I i Visby ( nu avvecklat ) var ön tom på ambulanser när ett Prio-1 uppdrag i form av ett lungödem låg på beställningsmallen. Då var det tur att militären fanns kvar, med en militärambulans från Visborgs slätt och P18...

När DN idag lyfter frågan om ambulansbristen på Gotland så har uppenbarligen de tre ambulanserna blivit två - centraliserade till huvudstaden Visby, trots att behovet är detsamma. Gotland har förvisso en ambulanshelikopter men den är oftast i luften mellan sjukhusen i Stockholm och plattan vid Visby lasarett. A och O är att anpassa verksamheten efter behoven, och det sker inte på Gotland. För en acceptabel nivå på beredskap och insatstid så behövs minst det dubbla antalet ambulanser på Gotland under sommaren - med de två som finns i Visby men med en i Hemse och en i Slite. I dag har man hälften av det, och den ansvariga politikern spelar förtjänstfullt rollen som mänskligt frågetecken...

Turisterna på Gotland lever dessutom ett liv som oftast förstärker risker och behovet av snabb transport från sommarstugan till sjukan. Den vanliga guten lever ett betydligt stillsammare liv oavsett årstid. Två ambulanser och en helikopter klarar möjligtvis av behoven vintertid, men med alldeles för extrema insatstider i länets extremiteter. På sommaren krävs en anpassning, under Almedalsveckan och de dagar då fastlandets alla "brats" brandskattar Visby men av anpassning ser vi inget.

Mitt förslag är att låta fastlandskommunerna kompensera gutarna under sommarmånaderna, med ekonomiska medel eller resurser för att se till att de som har den goda smaken att semestra på en av världens vackraste öar minsann inte skall behöva vara oroliga för att hjälpen finns där när den behövs. Det är en rätt betydande del i välfärdens kärna, att få hjälp av en ambulans och dess besättning när så behövs och inom rimlig tid. På Gotland, på sommaren är det en illusion - ingen verklighet...

Det är en rätt stor del av välfärdens kärna, till skillnad från att ha gratis inträde på landets alla museer, att få hjälp av samhället när man behöver det som mest. Just den delen av välfärdens kärna borde vara rättvis oavsett var man bor eller vilken årstid det är. Det går inte att blunda längre, problemen finns där och har funnits där länge - ge gutarna och sommargästerna den trygghet de förtjänar!

Länk: DN