DEN SOM HAR ROLIGAST VINNER...?

"Hallå hela pressen, radion och tv:n. Alla mina vänner, alla som jag känner. Hjälp mig nu!"

Visst är det fantastiskt, sådana här nymodigheter som SVT Play. Tänk att i lugn och ro kunna sitta och titta på ett program som man ville se men som man missade av olika skäl. Tänk att kunna sitta framför TV:n, spela tillbaka när det var något man ville se igen eller när det var något man missade. I kväll hade jag missat Debatt med Janne Josefsson, direkt från Visby, direkt från politikerveckan.

Om det är så att den som har roligast vinner så kan man nog konstatera att SSU med sin extremt bittra och gnälliga ordförande Jytte Guteland kommer att sänka humöret såpass mycket i hela rörelsen att en valförlust blir oundviklig. När Jytte Guteland inledde programmet så fick bitterheten och självömkandet ett ansikte, ett ansikte som spydde galla över nyhetsprogrammet Aktuellt som hade den dåliga smaken att rapportera om en förtroendeundersökning. Det gnälldes över en retorikexpert som gjorde sitt jobb, och det tjatades om en amerikan som var hjärnan bakom moderaternas diaboliska Mosa Mona-kampanj.

Jytte skrämde nog bort varenda välbalanserad väljare som så programmet medan de stod och vägde mellan blocken, Jytte var rent ut sagt rabiat i sin iver att stå upp för sin ifrågasatta partiordförande. Inte blev det ju bättre när i Harald Ullman, före detta PR-guru i rörelsen tog hedern av rörelsen, när Kommunals bästa ordförande genom alla tider - Lillemor Eriksson - kallade koalitionspartnern vid sitt rätt kommunistiska namn och när Pigge Werkelin fyllde på med dräpande kritik mot den ledare han inte kunde se några ledaregenskaper hos.

Jytte tuggade fradga, och Ibrahim Baylan såg mer och mer plågad ut medan han försökta snacka kring ett problem som alla ser men som Ibbe blundar för. Ibbe tog fram gammal pytt-i-panna och försökte använda den för att täppa till Schlingmanns breda mun med, med uteblivet resultat. Jag har ofta varit rätt kritisk mot "min" egen partisekreterare, Per Schlingmann, men något har hänt - han är numera en person som jag tycker spelar korten rätt, som verkar trivas med tillvaron. Schlingmann gjorde väldigt bra ifrån sig när Jytte skrek hysteriskt och när Ibbe försökte tvångsmata honom med pytt-i-panna medan Ibbe snackade runt ämnena. Schlingmann ägde föreställningen, han log och var glad och han hade roligast...

Ännu lite roligare blev det när man började vända på affischer, på bilder som föreställde svenskarnas drömregering. Först kom statsminister Reinfeldt, sedan kom finansminister Borg och på tredje plats dök en sosse upp - allas vår Margot Wallström. En kvinna som sagt nej, nej och åter nej till allt vad regerande i Sverige heter fick bli högst sossen i gänget. Drömregeringen fylldes på med Wetterstrand, med Bildt, Bodström, Eliasson, Björklund och Maud. När sista affischen vändes fram var det Gudrun Schyman som var porträttet - inte oppositionsledaren, inte partiordföranden - inte Mona Sahlin.

Jytte blev ännu lite mer rabiat och svävade i väg i sina konspirationsteorier inför öppen ridå. Ibbe började prata runt frågan för att inte med ett ord erkänna att det faktiskt är ett problem när det tidigare största partiets ledare inte en kvalar in bland de 10 toppnamnen när folket får skapa sin drömregering. Ibbe började prata om "sakfrågor" och om "såpafiering" av politiken. Det blev plågsamt tydligt för alla att man inte kan hantera den här frågan överhuvudtaget, vad man än gör så blir det fel. Stoppar man huvudet i sanden så kommer det ännu fler problem medan man blundar, går man till motattack mot vad folket faktiskt tycker och känner så sätter man stämpeln på sig själva som verklighetsfrånvända och när man börjar gnälla loss över situationen så framstår man självömkande lipsillar.

Men både Jytte Guteland och Ibrahim Baylan har ju rätt i att politik inte skall handla om person, utan om sakfrågor. Vad händer då när folket tvivlar på den politiska ledarens förmåga att omsätta sakfrågorna i handling? Får inte bristen på förtroende hos ledarskapet effekter på hur folket ser på trovärdigheten i de sakargument man vill diskutera och bör diskutera? Jodå, visst blir det så - person och politik interagerar. Jag avundas inte sosseriets strateger deras arbete, deras problemlösande just i dessa dagar. Vad man än gör så blir det ju fel...

Länkar: Expr, SvD