NÄR TRAMSET FÅR ETT ANSIKTE...

"En tramsig skenmanöver" är rubriken på Lena Mellins försök till försvarstal högst upp i den rödfärgade kvällstidningens nyhetsflöde denna morgon - men vad som nu är "trams"i Littorin-affären är en fråga som delar läsarna...

Där Lena Mellin igår berättade för alla läsare att man från Aftonbladets sida minsann inte hade publicerat den där artikeln om det påstådda sexköpet om man bara hade fått en dementi så faller nu en annan bild på plats - en bild av en tidningsredaktion som bara hör det man vill höra.

För dementierna var många, redan samma dag som den där journalisten kastade sig över arbetsmarknadsministern på flygplatsen några kilometer norr om Visby. Ett upprepat flöde av ordet "nej" i samma stund som frågan ställdes klassas av Aftonbladet som något helt annat än ett nekande eller en dementi, och när Littorins pressekretare dessutom ringer upp tidningen för att ytterligare bekräfta att man anser att det inte finns någon sanning i påståendena så duger det inte för Lena Mellin med anhang.

Det är bara Sven-Otto Littorin, i en situation där han och bara han säger "Nej" ytterligare någon gång som duger i Aftonbladets värld, en värld där tidningen hotar folk för att få sina exklusiva intervjuer, en värld där man agerar målsägarbiträde, åklagare och domare och där domen blir skampåle.

Alldeles oavsett vad som är sant eller inte i frågan om sexköpet, en fråga där ord står mot ord och där bevisen ännu så länge är lika tunna som ozonskiktet över Antarktis, så har fokus förflyttats från att handla om det där som Aftonbladet hade som ambition att det skulle handla om. Det handlar mer om en tillsynes sällsynt kall, rent av vidrig tidningsredaktion som när man känner sig oförrättad över en utebliven intervju agerar svinigt och oetiskt. Det handlar om ett journalistiskt lågvattenmärke, om att slå ännu lite mer på den som redan har lagt sig i fosterställning för att ta emot smällarna.

Den andra kvällstidningen, Expressen, vill av förklarliga och marknadsmässiga skäl bidra till att sätta bilden av Aftonbladet som tidningsvärldens motsvarighet till hyenor. Föga förvånande är det därför att Expressen denna morgon presenterar en bandinspelning som visar att de där dementierna faktiskt nådde fram till Aftonbladet innan tidningen bestämde sig för att släppa historien...

Det som skulle handla om politik, om valrörelse handlar numera om två tidningsjättar som försöker sno agendan för att sätta sin bilder. Det blir nästan löjligt, och frågan är vilket hopp man kan ha om demokratin i Sverige när debatten kidnappas av media på det här sättet, när de växlar in demokratin på ett sidospår för att kunna sälja sina upplagor med ännu lite större framgång. Pajkastningen är här, sandlådenivån likaså - och den som denna morgon framstår som mästarinna på trams är faktiskt Lena Mellin.

Undrar förresten om Jan Helin har en skön semester i Spanien medan den där kvinnan Mellin kör tidningens trovärdighet i botten på några dagar? Jag har nu slutat köpa Aftonbladet, tyvärr eftersom Sportbladet är den naturliga följeslagaren på dasset medan man gör det "stora". Det finns ju andra sätt att få nyhetsbehoven tillfredsställda än att bidra med 11-12 spänn om dagen till Mellins alltför höga lön...

Länkar: AB1, AB2, DN1, DN2, Expr1, Expr2, SvD

Bloggar: Mary, Kent