STRANDEN, SIEPEN OCH DEN SVENSKE MANNEN

Det känns skönt att Aftonbladet går från klarhet till klarhet under Lena Mellins tillfälliga men storartade ledarskap. Efter att ha misslyckats med att förstå ordet "Nej" från före detta arbetsmarknadsministern och hans pressfolk ett halvdussin gånger så visar man återigen upp varför man är Sveriges största tidning - på papper och på nätet.

Knappt har Littorin-historien lagt sig förrän man släpper fram allas vår svenska urman, Peter Siepen, i en djup, informativ och inte alls egocentrerad debattartikel som ni bör läsa innan ni går vidare i mitt filosoferande - länk hittar ni längst ner. Aftonbladets debattredaktion låter Siepen ta all heder av oss som ligger på badstränderna likt strandade sjöelefanter, vi som är de "blekfeta männen som förstör våra badstränder". Jag är en av de som Peter Siepen inte vill se på en allmän badplats ty jag är oftast blek och alltid fet. Vad skall jag ta vägen är frågan? Skall jag och alla andra feta gubbar hänvisas till en avlägsen vik någonstans där vi inte förstör tillvaron för alla de som ser lika perfekta ut som Peter Siepen...?

Själva debattartikeln är ett forum för den där riksfjanten Siepen att få berätta för läsekretsen hur himla fantastisk han må vara, medan de som prioriterar ett skrovmål på Burger King framför lite stavgång bara är sådana som äcklar alla perfekta människor på playan. Och, ja - jag avundas Peter Siepen hans fulländade kropp, det gör jag faktiskt men jag avundas honom inte den uppenbart malfunktionella hjärnan som sprider hybris och fördomar genom Aftonbladets försorg.

Det har varit varmt hemma i Stockholm några veckor nu, och trots att jag är ett långsamt vandrande fläskberg så har jag lyckats flåsa mig fram till en underbar strand vid havet. Med utsikt mot Dalarö Skans har jag letat efter en yta i sanden som har varit tillräckligt stor för att få plats med mig och mitt väl tilltagna lekamen. Jag har mina knälånga badbyxor, några år gamla men som håller färgen. Jag drar upp badbyxorna över midjan och drar in snöret så pass att ölmagen minskar några centimeter i omfång. Jag blickar ut över stranden, och precis som Peter Siepen stör jag mig på det jag ser.

Först av allt identifierar jag några som är fetare än vad jag är, de jag kan peka på och säga "Titta på honom, visst är han fetare än vad jag är?" till mina söner när de säger sig skämmas över sin feta far. Under denna fetmajakt så kan man ju inte låta bli att hitta en massa andra människor att reta upp sig på - de män och killar som är fulländade fysiskt, som vet om det och som knallar omkring på stranden likt en tupp i en hönsgård. Visst är de vackra, visst är välsvarvade men visst är de samtidigt rätt så... löjliga? Med moderiktiga solglasögon, med frisyrer som inte får förstöras av lite vatten vandrar de fram och tillbaka, badstrandens Alfahanar, längs strandkanten för att få honorna att titta till deras perfekta uppenbarelser...

Jag stör mig alltså på sådana som ser ut som Peter Siepen på stranden, i sann jantelags-anda och med avunden som drivkraft. Men jag skulle också kunna se ut som Peter Siepen om jag bara orkade och prioriterade annorlunda. Det finns ingen chans i världen att en tallrik dinkelgröt framför en Angus-burgare precis som en timme på gymet bara är plågsamt medan en timme framför datorn är avslappnande.

Peter Siepen tycker att alla män borde springa omkring på stranden i Speedos. Vi som råkar trivas i så kallade "Surfshorts" får Peter Siepen att vilja springa gömma sig bakom en stubbe eller buske. Tro mig, skulle jag bära något som möjligtvis kan kallas för moderiktigt men som i mina ögon bara är trams så skulle varenda kvinna på stranden tappa allt intresse för intimt umgänge med män överhuvudtaget för åratal framöver. Jag vet hur jag skademinimerar nämligen, både mitt eget fysiska förfall och alla andras rätt att inte behöva reta sig på samma sätt som Peter Siepen. Alla borde kunna bära speedos på stranden, men frågan är om det är så lämpligt?

Vi gör olika val i livet, Peter Siepen och jag. Mitt val är en formlös kropp och ett förkortat liv, jag väljer att med min blotta uppenbarelse få folk att tappa aptiten medan de öppnar kylväskan på stranden och jag väljer min livsstil. Du har valt din, och det har du all rätt att göra - det är det som kallas frihet. Men när du äcklas över att andra ser ut eller beter sig på ett annat sätt än det du tycker är smakfullt så visar du rätt tydligt att bara din norm är fin nog...

Länk: AB, AB