2010/07/19

SVENSSON OCH SAGAN OM SKATTETRYCKET


När bloggtorkan slår till, när inspirationen att blogga tycks ha sugits ut av alla dessa förbannade myggor som inte tycks ogilla min feta kropp så blir man glad över att det finns några sosse-bloggare som inte har tagit semester. I går skrev Johan Westerholm ett inlägg om hur mycket välfärdens kärna kostar och vad man kan få för alla dessa pengar som staten snor av skattebetalarna...

Westerholm, och lite senare även Peter Andersson, försöker få det till att vi som gillar att skattebetalarna får behålla så mycket som möjligt av sin lön per automatik också måste tycka att åldringarna skall ligga i 16-bäddslogement, att ungarna inte skall få gå i skolan eller gymnasiet om nu inte föräldrarna öppnar upp plånboken. Sossarna försöker få det till att vi moderater tillsammans med våra alliansvänner tycker att välfärden kan spolas ner i avloppet bara för att det är en del av vår politiska vilja att låta löntagaren få behålla så mycket som möjligt av lönen. Vad kunde vara mer fel?

Westerholm rabblar upp sina siffror över hur mycket välfärden kostar. Det är siffror som ger en bild över vad välfärden kostar i sosse-Sverige.

• Enskilt rum i äldrevården, kostnad 509.000 kronor per år.
• Gymnasieplats för 93.000 kronor per år och elev
• Grundskoleplats för 86.000 kronor per år och elev
• Höftledsoperationer för 100.000 kronor styck
• Kejsarsnitt för 50.000 kronor under förutsättning att det inte är akut
• Behandling av en reumatiker för, med de senaste medicinerna utan biverkningar, för 250.000 kronor per år
• Plats för ungdomar på boende med behandling enligt LVU eller SOL för i snitt 3.500 kronor per dygn (som lägst).

Frågan är om folk i andra civiliserade länder, med ett betydligt lägre skattetryck inte kan få enskilt rum på ett äldreboende? Om ungarna i dessa länder inte får gå i skolan eller förlösas genom kejsarsnitt? Om den med en försliten höftled inte får byta ut den kirurgiskt? Om det är så att reumaktikern i ett annat land med lägre skatt kan glömma sin medicinering? Är det så att Sverige med sitt höga skattetryck är det enda landet där välfärden fungerar...?

Hade det varit så att sambandet mellan en välfärd där guldmedaljen hänger runt halsen och skattetrycket också har klivit upp högst på prispallen hade funnits så hade vi väl rimligtvis inte haft skolor där horder av elever går ur skolan utan kunskaper? Hade sambandet mellan ett skyhögt skatteuttag och en välsmord välfärd funnits så hade inga köer funnits till sjukvården, till enkelrummen på äldreboendena. Hade välfärdens funktionalitet varit beroende av hur mycket skatt som Svensson fått betala under decennier av socialdemokratiskt styre så borde allt fungera friktionsfritt i landet lagom där allt är lagom utom de där skatterna.

Alla andra länder, bortsett Sverige, de där länderna som låter sin befolkning behålla lite mer i plånboken, skulle alltså ha problem - med köer till sjukvården, med urdåliga skolresultat. Men bilden är en annan, bilden är den att vi trots våra höga skatter har haft en välfärd i förfall, där skolan inte klarar av sin uppgift att förmedla lärande och där sjukvården mer är en bild av köer och tröghet. Sossarna har gett oss sin värlfärd, sina skatter och frågan är om folk är nöjda med priset man har fått betala...?

I ett land där endast en utförare finns kostar höftledsoperationen 100.000 kronor, i en kommun där kommunen själv har monopol på att driva äldreboendet så kostar ett enkelrum 509.000 kronor. Behöver det fortsätta vara så? Kan man inte hitta nya vägar för att faktiskt se till att skattebetalarnas pengar ger största möjliga "value for money"? Kan man inte se att det finns nya vägar att utforska, där priset på en höftledsoperation kanske hamnar på 80-85.000 kronor istället för att man har ett annat arbetssätt eller mindre byråkrati i ledningen. Finns det inga vägar som bär mot ett äldreboende där enkelrummet kanske är 3-4.000 billigare i månaden för att man råkar tänka annorlunda mot ett invant och gammalt sätt att driva ett äldreboende?

Med den retorik som sossarna använder finns det ingen gräns för hur hög skatten skulle kunna bli, välfärden måste ju alltid få kosta så mycket som möjligt utan att för den skull fungera som den borde göra. För varje mediaexponerad kö till ett sjukhus, för varje ny reumatiker-medicin så finns ju skattebetalarna där att ta lite mer av.

Jag vill se en fungerande välfärd, där folk slipper köa för sin höftledsoperation, där reumatikern får sina mediciner utan dröjsmål, där skolorna presterar istället för underpresterar, där den äldre får ha sin privata sfär till den dagen då Sankte Per uppmärksammar besökstiden på äldreboendet. Jag betalar gärna skatt till vår gemensamma välfärd så länge som jag är säker på att pengarna hanteras med den respekt som de förtjänar.

Att jag sedan inte har lust att betala skatt för att folk skall gå gratis på museum är en helt annan femma, det är där skiljelinjen ligger. Om hur man faktiskt hushåller med skattekronorna för att slippa ta mer än ett öre i onödan av den skattebetalare slash löntagare som faktiskt har jobbat för sina slantar. Det är våra pengar som betalar välfärden, vi har faktiskt rätt att ställa krav på vad man använder pengarna till.

Där sossar som Westerholm och Andersson vill kladda ner oss med något vi inte alls vill, där man försöker inbilla folket att en välfärd i Alliansens Sverige inte är någon välfärd - där står jag fast vid min rätt som skattebetalare. Rätten att faktiskt veta att mina pengar används på bästa sätt...

3 kommentarer:

Martin sa...

Det är dessutom felaktiga siffror, i alla fall en av dem. Jag har själv arbetat på ett behandlingshem där vi tog emot ungdomar enligt LVU och en plats kostade (och kostar fortfarande) 2900:-

Björn sa...

På frågan om hur höga skatterna kan bli är svaret 100 %. "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" lyder devisen som ger uttryck för en idé att alla pengar ska gå via staten och fördelas till den som bäst behöver dem, inte till den som faktiskt förtjänat dem.
Ett effektivt sätt att få högpresterande att ge upp och ta det lugnt, eftersom högre ansträngning ändå inte ger ett bättre resultat. Det finns vissa inom politiken som tror att vi är myror som vill arbeta enbart för kollektivets bästa...

Andreas Adersjö sa...

Martin J: Så det kostar 2900:- på alla behandlingshem Sverige över? Nej det gör det inte och eftersom det var allt du tog upp i ditt kommentar så var det ingen bra kommentar.

Håller helt klart med Tokmoderaten att saker och ting kan bli effektivare och därmed billigare. Men det jag inte håller med är detta raljerande över hur dåliga motståndarna är och att ja det är ju bara att effektivisera m.m som "jag" förespråkar så blir allt bra.

"Jag vill se en fungerande välfärd, där folk slipper köa för sin höftledsoperation, där reumatikern får sina mediciner utan dröjsmål, där skolorna presterar istället för underpresterar, där den äldre får ha sin privata sfär till den dagen då Sankte Per uppmärksammar besökstiden på äldreboendet. "

Finns det någon företrädare för något parti som inte ställer upp på detta?

Det är väl inget svårt. Det svåra är ju hur vi ska få allt att fungera och ha råd med det.

Så över till det viktiga och bort med raljerande (som även jag gör nu på mitt eget sätt, dock genom att kräva svar).

Hur?

Hur ska DU lyckas med det?

(Du = moderaterna ifall du så vill)

Inte ett ord i inlägget är konkret eller ens en början på att förslag som ska få ihop saker och ting... Du är lika vilse som sossarna du kritiserar....