TEFLONJOURNALISTIK?

Till att börja med så tycker jag genuint synd om våra alliansvänner i Centerpartiet en dag som denna. Hur lätt är det att bryta igenom i mediabruset när en minister avgår, när KD-ledaren är magsjuk och den enda nyheten om just Centerpartiet handlar om den där avhopparen Ternström. Inte ens jag har ju skrivit mitt dagliga inlägg om det parti som borde ha ägt dagen i Almedalen, men det kommer i kväll...

Littorin-avhoppet är ju den stora snackisen bland alla som har det minsta intresset av att filosofera kring politik, och nu slår media ifrån sig. Skygglapparna åker på hos kvällstidningsjournalisterna och ingen kan se att något man har gjort har varit klandervärt eller ens något som man kan rikta mild kritik mot. Teflonjournalistik om ni frågar mig, där inget fastnar på den granskande journalistkåren.

Visst skall journalister granska makten, maktens män och kvinnor men varför blanda in familjesituationer och oskyldiga barn i det hantverket? Varför är en vårdnadstvist, en skilsmässa något som man vill att alla läsare skall ta del av? Vad driver media i olika ritningar, bara viljan att berätta sanningen eller ambitionen att lyfta fram snaskigheter? Eller kan det vara så att det är vi som köper och läser kvällstidningar som sätter agendan när vi definitvt inte kan låta bli att ta pappersbunten med de svarta rubrikerna vid utgångskassan? Är det vinstintresset som få journalister att belägra hem och ringa upp en ministers barn...?

Gammelmedia lyfter gärna fram att den här valrörelsen mycket väl kan bli den smutsigaste någonsin, och jag har väl gjort mitt för att uppfylla den profetian. Men frågan är om inte detta också är ett sätt att jaga fram nya snaksig rubriker, mer smuts och skandaler från källor som nu får för sig att den andra sidan minsann ligger med fingret på hanen redan. Gammelmedia vill ha en oren och skandalös valrörelse för det är sånt som säljer lösnummer. Hur många lösnummer säljer ett utspel om sänkt moms eller en överenskommelse om skolpolitiken jämfört med en politiker som har begått något som kan klassas som skandal...?

Jag vet hur det jag skriver på den här bloggen uppfattas av folk. Det handlar som jag försöker få till satir och ironi blir ofta plumpt i betraktarens ögon, smuts och orent. Jag står för det jag gör, sårar jag någon som hör av sig så ber jag om ursäkt. Det som var min ambition om att vara underfundigt rolig kan ju utan större problem ses som ett personangrepp av någon eller några andra.

Att stå sitt kast och säga "förlåt" när folk känner sig kränkta och påhoppade borde även utbildade journalister kunna göra, inte bara nyhetsnoviser i bloggosfären. Men ack nej, här börjar man titta sig omkring medan man visslar och låtsas som om man inte har gjort ett dyft. Stå upp och erkänn att det var plumpt att ringa den där dottern eller sonen, ta på er den kollektiva skulden för att ett hem belägras av pennbeväpnade infiltratörer. Fatta någon gång att ni faktiskt kan gå för långt...

Slutligen. Det finns två riktigt bra blogginlägg i detta ämne från sossen Westerholm, ett dagsaktuellt som måste läsas och ett lite äldre som måste läsas. Titta till dom och se hur man kan ta sig an ämnet över blockgränsen på ett fint sätt. Respekt Westerholm, respekt.

Länkar: SvD1, SvD2, DN, DN, Expr

Bloggar: Soilander, Jenny, Martin Moberg, Kent