2008/07/01

ERNST, SVERIGES DON QUIJOTE...


ERNST Kirchsteiger, denna lismande och påfrestande man som är en del av TV4:s "kvalitetssatsning" har nu trampat i klaveret... I sin jakt på renoveringsobjekt skall ERNST ta sig an en öländsk väderkvarn för att göra en sommarstuga av den. Naturligtvis skriker ölänningarna när TV4 låter ERNST ge sig på kulturarvet.

Själv förstår jag inte alls mig på charmen med ERNST. I går råkade jag fastna framför hans program men när han satt där och flinade med en symaskin på stranden, och flörtade hej vilt med två flickor i 3-4 årsåldern fick jag kramper i epigastriet. Vad ser folk hos ERNST annat än ett mänskligt kräkmedel? Varför är ERNST så populär bland tittarna att TV-kanalerna slåss om ERNST? Varför går gamla tanter igång på på en flinande fjant vid namn ERNST? Är det som ERNST jag skall vara för att "scora": Lismande, fjantig, flinande, lägga huvudet på sned och prata med en infantil stämma... Allt detta stämmer ju in på mig redan, så det måste ju vara ERNSTs utseende som gör honom till en sådan hingst.

En annan person, vid sidan av undertecknad, som är en karbonkopia av ERNST är ju Mona Sahlin. Hon har ju samma beteendemönster som ERNST: Lismande, fjantig, lägger huvudet på sned och pratar med infantil stämma. Båda är ju populära bland "folk", då borde väl även jag kunna bli populär? Behövs det psykoanalys när två personer som är lika mig beteendemässigt framkallar illamående hos mig själv? Är det så att jag hatar mig själv? Inte konstigt i så fall...

Inga kommentarer: