NÄR DET SMAKAR SOM BÄST...

Värdet 7.2% är för mig synonymt med en kall, skummande pilsner, inköpt på monopolet, nyss upphälld i ett frostat glas och med en rätt så moderat skål med grillchips bredvid - alltså när livet är som bäst. Men just idag så har de siffror som är 7.2% snarare den effekten på mig som brukar vara fallet efter 10-12 sådana där godheter i frostade glas - huvudvärk och illamående...

Jan Helin på Aftonbladet trodde nog att han var smart när han lät Jimmie Åkesson spy ut sin islamofobiska galla över en helsida i sin tidning. Jan Helin trodde måhända att folket skulle vända Jimmies parti ryggen när demaskeringen var så brutal som den blev. Alla gick ut och angrep Jimmie, jag gjorde det tillsammans med en sosse vid namn Krassman, och alla trodde vi väl i vår enfald att folket skulle fly ifrån Sverigedemokraterna. Nu blev det inte så, och det är nästan så att man skulle vilja ställa Jan Helin till svars för att SD denna kväll har lika många procent som en optimal pilsner.

"Vi mot dom" handlar det om, det handlar om att Sverigedemokraterna har fått en roll som de martyrer de vill vara, som de som mobbas av etablissemanget. Sverigedemokraterna lever gott på det just nu, och så lär det fortsätta så länge de här siffrorna håller i sig. Med ett gäng små partier som balanserar runt 4%-spärren som är jag rädd att SD:s framgångar i opinionsundersökning efter opinionsundersökning kommer leda fram till populistiska förslag, som inte är förankrade i den verklighet vi lever utan snarare i den overklighet som SD vill få oss att tro att vi lever i.

Uppenbarligen är det så att folk går och tycker och tänker lite till mans som Sverigedemokraterna argumenterar, annars skulle partiet inte ha någon grogrund. Och anledningen till att folk lite till mans går och tänker som de gör beror ju på att alla etablerade partier av någon outgrundlig anledning inte har velat ta tag i en integrationspolitik som genom åren lämnar så mycket mer att önska, där utanförskapet föder rotlöshet och kriminalitet, och där några Svensson står och tittar på utifrån för att i Sverigedemokratisk anda börja med att skuldbelägga kollektivt.

Hade "våra" partier, de så kallade etablerade partierna kunnat diskutera varför ungdomsgäng i Göteborg bestående av rotlösa ungdomar med utländsk bakgrund beter sig som de gör utan att se sig själva som rasister bara för att man fördömer dessa kriminella handlingar, ja då hade inte ett parti som dömer folk för deras ursprung eller deras religion haft en grogrund. Kan man lyfta frågor som handlar om varför vårt samhälle ser ut som det gör, och komma med konstruktiva förslag för ett bättre Sverige som inte går ut på "kasta ut dom" utan på hur vi undanröjer bilden av "vi och dom" - då sparkar vi också undan benen på de som av rädsla och förakt tror att den kollektiva bestraffningen är rätt väg att gå för ett tryggare Sverige.

Jag skräms över att 7.2% av väljarna, enligt ett opinionsinstitut, tycker att Sverigedemokraterna är det bästa som finns på den palett av partier som erbjuds...

En sådan här kväll när den tidigare underbara sifferkombinationen 7.2% numera förknippas med de intolerantas parti är det nästan svårt att glädja sig åt att sosseriets kongress hade samma effekt för dom som att hälla ett ölfat fyllt med glidslem på en rutschkana och kasta sig nerför densamma. Det är svårt, men känslan av tillfredsställelse över att mer än 4% lämnar SAP när de får media och tillfälle att berätta vad de vill, ja den finns där inne i en kropp som nu längtar efter den goda varianten av 7.2%... Skål! Tervist!

Länkar: SvD, DN, AB, Min terapeut