2010/07/25

I NÄTRÖTTERNAS VÄRLD BEHÖVS INTE JAG...


... inte heller Kent Persson, Mary X Jensen, Mark Klamberg, Peter Soilander, Per Ankersjö eller Thomas Böhlmark, ja inte som bloggare iallafall. Bara de som inte är höger är värda att läsa in sig på eller lyssna på, mångfald och olika åsikter är trams och Nätrötterna har fyllt ett tomrum i den svenska debatten. Det finns minsann inget tomrum för mig eller någon annan av mina likasinnade i bloggosfären, ty vår talan förs av ledarredaktionerna på SvD eller DN och av Timbro.

Jag blir inte så lite stött av det jag läser på Johan Ulvenlövs S-Buzz när lördagen har blivit söndag. Ulvenlöv levererar en spark på mina bollar som får dessa att börja kränga som två osynkroniserade kyrkklockor. Det är ju liksom inte vem som helst som tycker att jag, vi, dom andra skall släppa taget om våra tangentbord för att låta PJ Anders Linder, Peter Wolodarski med flera föra allas vår talan. Det är självaste Överste Nätrot, mannen bakom nätrötternas skrivbord på Sveavägen 68 som vill se ett monopol även i bloggosfären - det är Johan Ulvenlöv som skriver så. Eller har jag missförstått allting?

Som motpart i bloggosfären är jag tydligen bara kuriosa, medan nätrötterna är själva essensen i det politiska bloggandet? Visst är NetRoots ännu så länge bra mycket längre fram i utvecklingen än något nätverk med rötterna i Alliansen eller något alliansparti, men det här resonemanget luktar hybris lång väg.

De, NetRoots alltså, har skrivit en bok om sin egen tillkomst och tillvaro som snart släpps. De, NetRoots alltså, målar upp en bild av sig själva som fantastiska som jag mer än gärna skriver under på - men att nullifiera alla oss andra som faktiskt ser våra egna tomrum är långt i från det fantastiska NetRoots som jag har sett framför mig. Den dagen när man börjar se på sig själv som den självklara centralpunkten i verkligheten för att sedan tro sig vara oövervinnerliga så har man börjat Golgata-vandringen mot en helt annan tillvaro, tyvärr.

"Det är någonstans här, i resursanalysen och mediasituationen som likheterna mellan Netroots i Sverige och Netroots i USA blir tydliga. Vi fyller ett behov, ett tomrum. I Sverige domineras media av högern, resursmässigt, pengamässigt, personalmässigt. Netroots i Sverige har likt Netroots i USA på bara några år växt fram till en ny nätverksbaserad aktör som granskar, ifrågasätter och håller den svenska högerns ekokammare i form av ledarskribenter, lobbyorgansiationer som Almega under luppen.

Jag vågar mig också lägga till en synpunkt, det finns inget behov av högerbloggare. Högern har redan sin mediastruktur uppbyggd i Sverige. Och i den ingår inte högerbloggare mer än som kuriosa, det finns inget tomrum för dem att fylla då de redan sitter på alla resurser, tankesmedjorna, ledarsidorna etc."
saxar jag ur Ulvenlövs reserapport från Las Vegas och stormötet Netroots Nations. Inte så många ord trots allt, men det de säger är desto mer...

Ambitionen att se sig själva som martyrer har alltid varit en av socialdemokratins stora akilleshälar. Alla är emot dom, precis varenda ledarskribent på varenda tidning i hela Sverige och varenda tankesmedja - stor som liten. Alla i hela världen önskar att all världens olycka skall drabba socialdemokratin. NetRoots i Sverige gör verkligen det som Ulvenlöv skriver i det första saxade stycket, de granskar och håller koll på vad såna som Rayman, Gudmundsson och andra ledarskribenter skriver. De ifrågasätter vad som kommer från dessa ställen på ett sätt som får det att likna det sedvanliga sossegnället allt som oftast.

Det Johan Ulvenlöv inte nämner med ett ord är ambitionen att växla in dessa förhatliga högertidningar på de spår som NetRoots vill att de skall åka på. NetRoots vill sätta agendan, man vill styra debatten till de frågor som man anser sig kunna dra nytta av att debattera. Man målar upp bilden av en ständigt kränkt arbetarrörelse som det ständigt måste vara synd om, bara för att se till att motståndarna skall tänka till minst tre, fyra gånger innan man angriper det där partiet som alla tycks missförstå och som det alltid är så synd om.

I Ulvenlövs text så låter det som om det inte fanns några tidningar med ledarredaktioner som tar parti för sosseriet när sanningen är den att Sveriges största dagstidning bedriver kampanjarbete på såväl nyhetssidor som ledarsidor nu för tiden. Tidningen heter Aftonbladet. Det finns förvisso fler borgerliga ledarsidor än sosse-diton. Men det finns iallafall sosse-ledarsidor med såna proffstyckare som Göran Greider och Katrine Kielos som vi som borgerliga bloggare inte alls behöver granska på det sättet som NetRoots jagar borgerpressen...?

I Ulvenlövs partsinlaga så låter det som om det bara finns borgerliga tankesmedjor och lobbyistgrupper i det här landet. Visst, jag kan ge honom rätt i att det är de borgerliga tankesmedjorna som brukar höras mest och bäst, men lik förbannat så finns det något som heter Arbetarrörelsens tankesmedja som till och med jag brukar besväras av ibland. När det sedan kommer till lobbyistgrupperingar så skulle jag nog vakta mina tangentbordsfingrar om jag vore Ulvenlöv. Hyresgästföreningen är en, hela den extremt ljudliga fackföreningsrörelsen har ju tagit på sig rollen som den tyngsta av de tyngsta av lobbyistgrupper. Alla ser en Landsorganisation som lever i symbios med partiet och som hellre pratar partipolitik än ser till sina medlemmars bästa.

Enligt Ulvenlövs resonemang så ser jag faktiskt inget tomrum som NetRoots behöver fylla, men samtidigt förstår jag varför de finns. De brinner för sina idéer och sina bilder av hur de vill att Sverige skall se ut. Frågan är varför bara de, och inte jag skall få brinna och berätta. Åsiktsmonopoliserande var inget som jag associerade med socialdemokratin, snarare med deras tilltänkta koalitionskamrater till vänster. Jag hoppas och tror att det här var en Ulvenlövsk tankevurpa i ren extas över att finnas i Las Vegas med gräddan av de amerikanska bloggarna och inget annat. Jag vill tro att även Överste Nätrot också ser en mening med ett meningsutbyte människa till människa och inte bara Nätrot versus borgerlig ledarredaktion. Skulle det inte vara så, då blir jag lite ledsen - i sådana fall betraktas jag, vi och alla dom andra på allvar som kuriosa...

Blogg: S-Buzz

14 kommentarer:

Mattias Lönnqvist sa...

Det faktum att Netroots beskriver sig själva som progressiva säger väl det mesta?

I Sverige är progressiv samma sak som partimegafon för Sveavägen och självklart passar inte övriga bloggar in då; eftersom vi vägrar vara partimegafoner för Sveavägen.

Sedan är det en myt att media skulle vara borgerlig; media är snarare vänster och med tanke på att stats-tv är sosse-tv så blir det inte mycket utrymme kvar för oss som tagit av oss de rosenröda skygglapparna.

Johan Ulvenlöv sa...

Ett litet förtydligande är väl lämpligt. Vad jag menar är att jag aldrig sett en diskussion kring vad ni vill göra.

Vi har en problemformulering vi jobbar med, den kan du tycka vara fel eller inte.

Och så klart uppskattar jag att det finns alternativa röster på högersidan.

Ungefär så.
/J

Mary X Jensen sa...

Haha - jag tar inte detta så allvarligt. Skillanden är väl ändå att vi inte jobbar så mycket i kollektiv... vi kan stå på egna ben ;-) och samsas ändå.

Dock ska hör studeras Netroots idéer ett tag nu.

Tokmoderaten sa...

Mattias, applådåskor och visslongar!

Joahn, ni har er problemformulering som ni jobbar med och om ni tycker den är rätt så är den rätt för er.

Vad vi vill göra med vårt bloggande? Ja, säg det. Det finns nog ännu så länge lika många divergerande personliga åsikter om detta som det finns så kallade regeringsbloggare aka alliansbloggare. Ni i NetRoots har ju utvecklats från små osäkra spädsgrisar till riktiga svin i bloggosfären, medan er motståndare - dvs vi - fortfarande är ett embryo av en söt liten kulting... ;-)

Funderar på om jag skall göra en Kent, och köra en veckans bloggdebatt om vad vi alliansbloggare vill med vårt bloggande. Ja, så får det nog bli!

Enjoy!

Johan Westerholm sa...

Antonsson

Ibland får jag uppfattningen att ni inte passerat ens embryo-nivån dessvärre.

Mattias

Märklig konklusion med tanke på hur medielandskapet ser ut idag, jag emotser en faktabaserad argumentation som styrker det du anför. Du kan gärna ta avstamp i följande:

Rikstäckande dagtidningar är de som kommer ut minst tre dagar per vecka, de dagstidningar som uppfyller denna definition samtidigt som de kommer ut i en riksupplaga är följande:

Dagen (kristen värdekonservativ)
Dagens Industri (obunden höger)
Dagens Nyheter (oberoende höger)
Metro (oberoende höger)
Svenska Dagbladet (oberoende moderat)
Världen idag (Kristen konservativ)

Rikstäckande kvällstidningar

Aftonbladet (vänster)
Expressen (oberoende höger)
GT (oberoende höger)
Kvällsposten (oberoende höger)

Statstelevisionen är en oberoende public service där alla politiska partier har inflytande genom sitt ägande och representation i riksdagen. Se närmare på styrelsen är ett hett tips. SVT har inte heller monopol som bekant. TV 4 är att betrakta som höger med dess starka kopplingar till Bonnier-koncernen.

mvh

Johan

Hans Åberg sa...

Ulvenlövs kommentar om att det finns en plan med Netroots visar ju precis på det som skiljer socialdemokratin från borgerligheten; en centralstyrd kollektiv rörelse mot en individbaserad mångfald

mvh/Hans

Mattias Lönnqvist sa...

Johan:

du gör kardinalfel 1A när du analyserar media. Du utgår från att tidningens ledarsida bestämmer politisk prägling på övriga artiklar.

Om det nu är så att tidningarna på nyhetsplats har en politisk prägling (vilket jag inte är övertygad om) så är en majoritet av Sveriges journalister vänster. Därmed skulle en majoritet av Sveriges nyhetsartiklar vara vänster.

Så, egentligen är det så att en majoritet av tryckt media är höger på ledarplats (som inte är den mest lästa delen i tidningen) och vänster på kultursidorna (som inte heller är så vällästa). Huvuddelen är dock partipolitiskt neutral.

När det kommer till SVT och SR har de alltid varit vänster och slår ofta knut på sig själva för att lyfta fram sossarna som de goda.

Här är ett exempel på SVT:s agerande: http://www.youtube.com/watch?v=rtMAQRofRK0

Johan Westerholm sa...

Mattias

Det finns ganska färska undersökningar som helt och hållet kastar omkull dina argument så jag ställer mig frågan om vari kardinalfelen ligger.

Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren visar en rapport från 2006 skriven av Kent Asp, journalistikprofessor vid Göteborgs universitet.

De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står enligt rapporten långt till höger om resten av journalistkåren. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat.

Så vad för källor och rapporter bygger du dina utsagor på? Eller är det egna tyckanden?

mvh

Johan

Magnus Persson sa...

Johan: Att ekonomijournalister inte är lika mycket vänster som journalister i allmänhet är inte någon nyhet, de är inte särskilt representativa.

Mattias Lönnqvist sa...

Johan: just Kent Asp har kommenterat tidigare undersökningar med att journalister klarar att skilja på sin yrkesroll och sina politiska preferenser.

De fakta vi har säger följande:

1. En majoritet av de rikstäckande tidningarna har borgerliga värderingar på ledarplats.

2. En majoritet av journalisterna (som grupp) är vänster.

3. En majoritet av ekonomijournalisterna är höger.

Utifrån detta behöver vi göra ett antal avvägningar, dvs vi har nu lämnat rena fakta och kommer in på tyckanden.

1. Avspeglar sig ledarsidan i övriga artiklar? Du hävdar detta men ger inga bevis, indicier eller agument för detta. Ett sådant påstående är dessutom ett grovt angrepp på journalistkårens yrkesetik.

2. Låter journalister (som grupp) sina politiska preferenser avspegla sig i det de skriver? Du hävdar så, jag är mer tveksam. Varken Kent Asp eller Sekomagasinets ledare (26/4 2006) håller med dig om detta. Återigen gör du i sådana fall ett angrepp på journalisternas yrkesetik.

När du besvarat de två frågorna kan du landa i en av dessa slutsatser:

1. Journalisterna låter sina politiska åsikter färga det de skriver. Om det är din slutsats så håller du med om att media är vänstervriden.

2. Journalister har ingen egen vilja utan låter ledarredaktionen bestämma politisk spinn på alla artiklar. Om det är din slutsats så är media högervriden, men du har samtidigt idiotförklarat hela journalistkåren.

3. Media är varken höger- eller vänstervriden. Sedan finns det vissa journalister som begår övertramp, exempelvis som i det YouTube-klipp jag tog upp.

Jag lutar mer åt alternativ tre, men om media har någon vridning alls så är det åt vänster.

Sedan förstår jag iofs varför en sosse anser att media är högervridna eftersom sossar definierar sina egna åsikter som norm; håller man inte med sossarna till 100% så är man nyliberal, och om man inte gör allt man kan för att sossarna ska vinna valet så är man högervriden.

Johan Westerholm sa...

Magnus

Läs gärna vad professorn i Medie- och Masskommunikation vid Göteborgs Universitet, Kent Asp, har att säga i detta ärende. Jag vågar påstå att du har en uppfattning som divergerar.

Fakta kvarsår att även de politiska jurnalisterna inte ligger politiskt i proportion med valresultatet 2006.

Svarsfrekvensen på undersökningen som omfattade 2 000 enkäter ligger över snittet för SOM-undersökningar och är statistiskt säkerställd.

mvh

Johan

Johan Westerholm sa...

Mattias

Jag ser att du läst en del av Asps alster. Vad han konstaterar är att just politiska journalister - eller de som bevakar samhälle och de politiska partierna - är överrepresenterade bland borgerliga partisympatier. Jag ger dig rätt i att de enskilda journalisterna har mer makt nu vilket gör den siffran ännu intressantare.

Och det är just dessa som är intressanta i valrörelsen. Eller?

Journalistkåren har som helhet har dock bara en svag slagsida till höger varför din ursprungliga tes, om en närmaste total vänsterdominans, dessvärre faller platt.

Du kan nå länkarna till dessa undersökningar via min senaste bloggpost. Kan vara av visst värde istället för att hänvisa till enskilda artiklar eller ledare ur ett källkritiskt perspektiv.



mvh

Johan

Mattias Lönnqvist sa...

Det Asps siffror (Arbetsrapport nr 38, journalistkårens partisympatier, den rapport som du själv hänvisar till) säger är att 2/3 av journalisterna har rödgröna sympatier.

Detta enligt den rapport som du själv hänvisar till, sidan 5.

De redaktionschefer som du hänvisar till är även de till vänster, vilket du ser på sidan 12 i samma rapport.

Går du till sidan 14 i samma rapport så ser du att även journalister inom politik, liksom inom ekonomi (enligt Asps undersökning) också har en övervikt åt vänster.

För att få en övervikt för de borgerliga är du tvungen att välja journalister inom politik och ekonomi som är verksamma i Stockholm. Då får du en liten övervikt för de borgerliga. Men, den här gruppen är 47 personer. Det är en alldeles för liten grupp för att dra några slutsatser från den, såvida inte svarsfrekvensen är 96% eller högre. Det är den inte.

Så, det är väldigt svaga siffror som du har som stöd för din tes. Så pass svaga att man inte kan dra de slutsatser du gör.

Eftersom du dessutom stöder dig på Asps forskning vill jag påpeka vad Asp själv sagt om journalisternas sympatier och dess påverkan på nyhetsrapporteringen:

"I modern nyhetsjournalistik är professionella nyhetsvärderingsprinciper viktigare än partipolitiska värderingar. Den speciella arbetslogik journalisterna och medierna använder sig av väger tyngre än journalisternas personliga åsikter. En journalist med moderata partisympatier och en journalist med vänsterpartisympatier gör därför oftast samma nyhetsbedömning."

Så, återigen; det troliga är att journalisternas sympatier inte påverkar nyhetsrapporteringen.

Men, om vi ska titta på vridning öht så är media vänstervriden, dvs samma sak som jag sa från början.

Alla siffror som du dragit fram stöder faktiskt min ursprungliga kommentar.

Men du ska ha tack för att du tog fram nyare siffror åt mig. De jag hade var från 1999 och nu kan jag använda siffrorna från 2005 när jag påpekar att media är vänstervriden. Eftersom det är det som siffrorna faktiskt säger; oavsett hur mycket knut du slår på dig själv.

Erik Gertkvist sa...

Det är oerhört enkelt att testa om "högerns" perspektiv dominerar massmedier som tidningar och TV.

Läs Dick Erixons blogg. Är det som skrivs där (såväl ämne, perspektiv och analys) typiskt för svenska tidningar och TV?

Om ja, så har Ulvenlöv en poäng. Om nej, så har Ulvenlöv inte någon poäng.