DEN PATETISKA PAJASEN OCH ETT GÄNG OVILLIGA AKROBATER

Miljöpartiet stiger som en grön och sprakande raket mot den politiska himmelen, och jag som inbillade mig att vi skulle få se en Maria Wetterstrand-effekt i spåren av den kongress som bytte ut henne och Peter Eriksson mot Fridolin och Romson. Tänk så fel man kan ha, men ändå - grattis Miljöpartiet!

Miljöpartiet är tydliga med vad de vill, varför de vill och hur de vill det. Man kan vara säker på att det efter en grön kongress väller ut stolliga förslag om att förbjuda vapenexport med militära syften - som om det fanns andra syften med vapen - men i sin grundläggande ideologi och i sina profilfrågor står man trygga och ser hur opinionssiffrorna ökar. Visst, det handlar om en av de osäkraste opinionsundersökningarna som finns - från United Minds - och visst är alla opinionsundersökningar osäkerheten  i sifferform...

Jag tror på en framtid där Miljöpartiet faktiskt har möjligheter att ta större plats, men det beror nog inte så mycket på att Miljöpartiet är så fantastiskt bra att de suger åt sig väljare som getingar till en öppnad cola-burk. Orsaken står att finna att det andra framträdande oppositionspartiet har valt en ledare som inte vet vilket ben han skall stå på från dag till dag, om han nu skall stå och inte lägga sig platt för att sedan resa sig upp och hoppa jämfota. Där Miljöpartiet ökar så står Juholt still på båda benen, och hans parti vill inte lyfta med honom. Eller är det snarare så att hans parti inte hänger med i alla dessa viljeriktningar där Juholt rör sig oplanerat och ostrukturerat?

Om Miljöpartiet är tydliga, trots sina nya ledare, så är dagens socialdemokrati så otydliga att det gör ont i ögat hos alla de som blickar vänsterut med något drömskt i blicken. Juholt, JAS och Libyen har gett den svenska politiken själva sinnesbilden av en politiker som inte vet vad han skall tycka - från dag till dag, från timme till timme, från minut till minut. Det som för någon dag sedan var ett katogoriskt nej till att JAS 39 Gripen skulle stanna nere på Sicilien är idag ett kanske det och det hade räckt med det - men det gör det inte...

Sossarna gapade högt i början av krisen i Libyen om att skicka ner svenskt stöd till den NATO-ledda FN-insatsen och det hade hedrat dom ifall det inte var ett gapande av ren och skär populism. Efter sedvanligt svenskt långbänkande så fattades de besluten som behövdes för att skicka de första svenska stridsflygplanen skarpt utomlands på 40 år men se, då visste Håkan Juholt helt plötsligt att vi minsann inte skulle bomba drogade barnsoldater, eller några andra hot på marken - vi skulle övervaka flygförbudszonen och inget annat. I minoritetsstyrets Sverige var det bara att rätta in sig efter Juholts uppenbarelse. De flesta nyktra bedömare såg inget behov av att övervaka en flygförbudszon över ett land vars flygvapen redan var bombat till askhögar och där start- och landningsbanor liknade en väldigt hålig grevé-ost men Håkan tyckte med omtanke för de drogade barnsoldaterna att det var det vi skulle göra och så blev det.

Nu, några veckor senare, har Juholt förstått det vi andra förstod då - att det inte är någon mening att flyga runt och vänta på libyska flygplan som aldrig kommer att komma och då ville han ta hem planen eftersom de inte gjorde någon nytta. De gör ingen nytta i flygförbudsövervakandet, och det är en effekt av Juholts tänkande - men NATO är nöjda med deras flygspaningsinsatser även om man gärna skulle se att de kunde bomba lite markmål också, och vem vet kanske en drogad barnsoldat.

Men Juholt vet bättre än FN och NATO vad som behövdes, och det var svenska fartyg - inga JAS-plan. Ingen hade pratat om några fartyg för att övervaka vapenembargot när Juholt började prata om detta men tydligen är han agendasättare och helt plötsligt kunde NATO tänka sig svensk bordningsförmåga i Medelhavet för att se till att inga vapen kommer in den vägen. Problemet med Juholts tänkande är bara att de flesta vapen och det mesta av ammonutionen som kommer till Libyen kommer in via den oändliga Sahara-öknen - en stor yta som lättast övervakas med spaningsflyg. Men Juholt visste bäst, svenska fartyg men inga JAS-plan - det var slut, the end, finito med en svensk flyginsats som sedan första dagen varit bakbunden av en man med mustasch.

Nu ändrar han sig igen, nu kan kanske JAS-planen, eller några av dom iallafall, få stanna kvar och flygspana litegrann. Juholt har kanske förstått att det NATO säger sig önska i form av svenskt stöd är det de önskar och inte det Juholt går omkring och säger att de önskar. NATO leder operationen på uppdrag av FN, och FN ger indirekt NATO mandatet att be vilka länder man vill om hjälp med att försöka lindra Libyens lidande. Men Juholt, i Sverige, vet bättre än FN, än NATO och han förvandlar en fråga som borde handla om visad enighet utåt i en fråga om vår säkerhetspolitik till något som i bästa fall kan kallas en fars men som är en tragedi - främst för sosseriet som tidigare erkänt duktig aktör på den internationella spelplanen. Hur Jan Eliassons pskiska hälsa påverkats av att se Juholt ta sosseriet till löjlighetens nirvana vill nog ingen empatisk person veta...

Bilden av socialdemokratin av idag som ett parti där vindflöjelns riktning för dagen avgör hur man skall ställa sig i en fråga blir allt tydligare. Det enda som är intressant i Juholts värld är att sätta käppar i hjulen för regeringen, oavsett vem som hjälper till med att leta rätt på virket. Juholt var en glad gamäng, oförutsägbart rolig och folklig som få fick vi veta. Idag sitter en annan bild av en politisk pajas som hittar på nya skämt medan han vankar av och an på den politiska manegen. Den som borde gilla Juholt sitter på läktaren, bitandes på naglarna och fruktar för vad nästa skämt kan innebära Vi som ogillar Juholt sitter och skrattar åt eländet, väl medvetna om att han kör sin egen karriär i botten på det där sättet. Den enda känsla som vi delar med nagelbitarna är känslan av att skämmas inför det vi nu ser - en politisk pajas som inte ens är rolig längre...

Det är på socialdemokratins oförmåga Miljöpartiet kommer att vinna ännu större segrar i opinionsmätningarna framöver, för de som vill se en vettig opposition och bland de som inte kan leva med Alliansen vid rodret återstår snart bara Miljöpartiet som ett trovärdigt alternativ. Det andra, det tidigare stora oppositionspartiet leds av en man som inte får tältduken att lyfta av applådåskorna - av pajasen från Oskarshamn.

Vad gäller Alliansen då? Är allt frid och fröjd? Alls icke - oppositionen är trots pajasen enligt United Minds större just nu. Härommorgonen satt statsminister Fredrik Reinfeldt i morgonsoffan på TV4 och gjorde hyfsat bra ifrån sig så länge det handlade om en fotobok. Men att blunda för det faktum att väljarna av idag tycker att regeringen bara förvaltar och samlar navelludd är inte rätt väg att ta sig an framtiden.

För moderaternas skull, för våra alliansvänners skull så måste vi in i manegen med ett politisk akrobatik som huvudnummer, där framtiden känns i saltomortalerna och Göran Hägglund hoppar sudsmatta som aldrig förr. Att bara stå still och se tråkig ut kommer aldrig att ge en hänförd publik, alldeles oavsett hur plågsam den där pajasen var och är...

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expr
Bloggar: Högberg, Böhlmark, Westerholm - som tycker att Juholt utstrålar trygghet...