BLOGGDEBATT: I DAG USA, I MORGON SVERIGE

Knappt hade man slagit ner de där sista tangenterna på den ack så försenade helgkrönikan så kom Kent Persson med en ny bloggdebatt, om sjukvårdspolitik. Med inspirationen hämtad i USA, efter Obamas framgångar med sin sjukförsäkringsreform så ställer Kent frågan "Hur kan sjukvården bli bättre i Sverige?" - och vem är bättre lämpad än mig att svara på det?

Fråga en sosse "Hur kan sjukvården bli bättre i Sverige?" och svaret blir genom att höja skatterna och skjuta till mer pengar. Svaret sitter i den socialdemokratiska ryggraden. Men trots att samma sossar i princip har prenumererat på makten i Sverige och anammat skattehöjningarna som patentlösning så sitter vi i dag i Sverige med en sjukvård som skulle kunna vara så mycket bättre. Visst, det krävs massor av pengar för att vården att fungera och det krävs många händer i samma vård för att uträtta de dagliga stordåden men problemet med sosseriet är att man har en förkärlek för felprioriteringar. En höjd landstingsskatt betyder i ett rött landsting oftast mer pengar till administration, kulturella satsningar och annat nonsens.

Vi har en mycket bra sjukvård i Sverige, en sjukvård som vi kan vara stolta över och man kan ju faktiskt också vara lite generös och erkänna att det faktiskt är de där andra i det röda laget som under sin storhetstid byggde något som oftast fungerar bra. Det var då, när välfärds-Sverige byggdes som sosseriet faktiskt förtjänade beröm. Men när vi kommer till att förvalta och förädla den sjukvård vi har så står samma parti med tomt huvud och stirrar sig blind på gårdagens lösningar.

I USA fattade man det historiska beslutet att öppna upp sjukvården för 95% av landets medborgare genom Obamas reformer. Att den gode Obama sedan var tvungen att stänga pengapungen för aborter genom kohandlande bevisar att landet med världens dyraste sjukvård inte är något föredöme för oss i Sverige. Vi har en svensk modell där vi betalar sjukvården över skattsedeln och sedan låter alla ta del av denna investering. Jag ser absolut ingen annan lösning för sjukvårdens finansiering än över skattsedeln, punkt slut.

Men det finns definitivt förbättringspotential för den svenska sjukvården. Ett första steg är att slå sönder landstingen, med sina enorma och penningslukande administrationer och politiska församlingar som mest dränerar vården på pengar. Sjukvården är något som staten skall ta ansvar för genom till exempel Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. I dag spelar det faktiskt roll var man råkar bo i det här landet, det är bättre vård på vissa ställen än andra - helt fel ur ett soldariskt perspektiv men likväl vill sossarna ha kvar landstingen.

Att sedan staten har ett övergripande ansvar för sjukvårdens utformning över hela landet betyder däremot inte att det enbart är staten som skall driva sjukhus. Mångfald av utförare, konkurrensutsatt sjukvård och en valfrihet för den som behöver vård borgar för bästa möjliga vård. Småskalighet istället för stordrift, personligt istället ör opersonligt - en vård som möter upp mot de behov som finns och inte tvingar vårdtagaren att anpassa sig till den vård som finns.

Nya lösningar måste till, det går inte att gå omkring och tro att allt var som 1972 fortfarande. Man måste lära sig av sina erfarenheter och inte göra om dumheterna igen, man måste våga säga "förlåt, det blev fel!" och göra om.

Den av rödingarna genomdrivna sammanslagningen av Sahlgrenska, Östra och Mölndals sjukhus i rikets andra stad var ett veritabelt fiasko där inget blev bättre - bara sämre. Men lik förbannat så tyckte rödingarna i rikets första stad att en sammanslagning mellan Karolinska och Huddinge Sjukhus skulle vara en bra idé. Resulatet blev ett kaos som inte tjänar pengar åt landstinget - inte på annat sätt än att folk som väntade på Bypass-operationer dog ifrån sin kostnadskrävande vård i nya köer. Cynism eller dumhet? Förhoppningsvis det senare...

Skillnaden mellan att bo i Gnesta eller Vårdinge, ett avstånd på knappt 3 kilometer, är faktiskt avsevärt när det kommer till sjukvård - avancerad eller basal, när det kommer till väntan på ambulanser eller köer i vårdapparaten. Ett landsting som är konkursmässigt i Södermanland, ett annat som hankar sig fram i Stockholm. Så skall det inte vara, det skall vara samma förutsättningar så långt det är möjligt oavsett var du råkar bo i landet och oavsett vem som än har ansvar för sjukhusets drift.

Om man tar och gör om Stockholms län till ett Sverige i miniformat, och anpassar vården efter den verklighet som råder så kan man ju göra ungefär såhär:

1) Bryta upp sammanslagningen mellan Karolinska och Huddinge. Låta Huddinge bli ett privat högspecialiserat alternativ till KS som blir statens spjutspetskompetens i huvudstaden.

2) Låta Danderyds sjukhus samarbeta organisatoriskt med KS.

3) Låta Södertälje, Norrtälje och Södersjukhuset utvecklas i olika driftformer som till exempel rent privata alternativ eller personaldrivna lösningar.

4) Låta St Görans ägare utveckla sitt sjukhus efter sin ambitioner och förutsättningar.

5) Undersöka ifall det finns något intresse från marknaden att öppna upp Löwenströmska och Nacka till de viktiga hörnstenar i sjukvården de skulle kunna vara. Nacka - Värmdö samt Sollentuna - Upplands Väsby - Sigtuna växer så det knakar men sjukvården ligger centraliserad på SöS och KS.

Samspelet mellan huvudmannen Staten och utföraren måste vara friktionsfritt och väl reglerat. Man får aldrig någonsin glömma bort vem man bedriver sjukvård för - den enskilda och hjälpsökande medborgaren som förväntar sig det bästa.

Nya tider kräver nya lösningar, men vi finansierar de nya lösningarna tillsammans över skattsedeln. Våga se framåt!

Länkar/nyheter: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB, Expr

Länkar/debattörer: Mary, Kent, Eva ... och fler så småningom.