" -Jag har haft uppförsbacke ganska länge i den här typen av mätningar" erkänner Mona Sahlin apropå den senaste undersökningen från Novus Opinion om förtroendet för de två statsministerkandidaterna. Det är inte utan att lilla elaka jag faktiskt får en mikroskopiskt kort ingivelse av medkänsla och empati för tanten som försöker styra sosse-skutan...
Mona fortsätter insiktsfullt "-Men jag är säker på att när väljarna så småningom väljer regeringsalternativ så väger man ihop sakfrågor, vilken inriktning man vill se på politiken och personer", och det är väl just där problemet ligger för Mona Sahlin. När man väger ihop sakfrågor, politik, personer och en av personerna är med Mona Sahlins förtroendekapital så vill det ju till att man har en syn på sakfrågorna och politiken som kan kompensera upp personen. Frågan är ju snarare om sakfrågor och politik blir ett lyft eller ytterligare ett sänke när de rödgröna patentlösningarna skärskådas?
Om nu personer som Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson till skillnad mot Maria Wetterstrand upplevs som sänken så är ju frågan om en nedstängning av den svenska kärnkraften upplevs som något positivt? Frågan är om massiva skattehöjningar tilltalar folk som tittar på rödgröna ledaren med avsmak i blicken? I fråga efter fråga kan man se att Alliansen faktiskt ligger mer rätt än de rödgröna i förhållande till vad folk säger sig vilja se. Att då opinionssiffrorna ser ut som de gör när det gäller partisympatier framstår som ett av världens stora mysterier...
Personen, sakfrågorna och politiken går hand i hand - och helt plötsligt har Mona Sahlin satt fingret på hur politiken interagerar med sig självt och med väljarna. På samma sätt som Beatrice Ask sitter och fribajsar i det blåa skåpet med ett gredelint kuvert i sin hand och vägrar se dessa samband, så blundar Fredrik Reinfeldt av missriktad välvilja att stänga skåpet för tid och evighet. På samma sätt så vägrar Monas politiska bollblank, trots sin ledares insikter, att acceptera att man aldrig kommer att kunna bortse från Mona som person när valdagen är här.
Det sägs ofta att Mona Sahlin är Alliansens bästa valarbetare, och det ligger mycket i detta påstående så länge Monas förtroendesiffror fortsätter att ligga i botten. Ännu så länge har inte Mona lyckats vända de rödgrönas försprång till Alliansens fördel, men det kommer - var så säker. För varje gång Mona lockas fram i rampljuset och får sitt utrymme i TV så ger det oftast avtryck i opinionssiffrorna, och under ett valår blir det rätt mycket media för en statsministerkandidat.
I en pågående undersökning på det neutrala SvD.se så är de usla förtroendesiffrorna för Mona Sahlin ännu mer deprimerande för rödingarna - 90% har högst förtroende för Reinfeldt och 10% har det för Sahlin när detta skrivs. Usla siffror som förstärks till ett ännu mer uselt resultat i en blåfärgad tidning, och till och med partimegafonerna i NetRoots borde väl bli lite oroliga...
Sakfrågor, politik och person bildar en helhet - och är det någon som på allvar tror att de rödgröna skall trolla fram några vägvinnande sakfrågor eller en tilltalande politik ur dagens gnällorgie? Man måste nog det, för med personer som Mona, Östros och Ohly som affischnman behövs det råstyrka i de politiska sakfrågorna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar