NÄR KLÄDERNA GÖR VALARBETAREN...

När jag kliver ur sängen på morgonen, sätter fötterna på det iskalla golvet och handen innanför kalsongerna för att rätta till morgonståndet, så är det nästan aldrig några som helst problem att hitta de kläder jag skall bära upp just denna dag. För medan den ena handen vandrar upp i den kaotiska frisyren för att klia litegrann och påskynda hårlossningen så tar den andra handen ett bastant grepp om kläderna som hänger över stolen. Samma kläder varenda dag, en skön Fleece-tröja och ett par svarta byxor med ett rejält tilltaget midjemått. Om sedan dagen bjuder på arbete, fritid eller politiskt kampanjande påverkar mig föga - jag är och förblir en slashas.

Uppenbarligen har då mitt parti, som är Moderaterna för de som undgått detta faktum, kommit med en klädkod som innebär att man skall klä sig som folk är mest när man är ute och representerar partiet. Fantastiskt tycker jag, att ytlighet och moderåd skall få måla upp en bild av partiet. I min värld klär man sig på samma sätt som man alltid gör, annars syns det oftast hur fruktansvärt obekväm man egentligen är med ett par paltor man inte brukar använda. Är man en slips-nisse från en bank så fortsätt då med att vara en slips-nisse även när man delar ut flygblad. Och är man en underskötare i fleecetröja, säckiga byxor och ett par slitna gympa-dojjor till vardags så är det också den bilden man skall bjuda på när man ringer på under en hembesökskampanj...

Det viktiga är vad man säger, att man visar bredden i partiet och att man inte luktar illa ur vare sig mun, andra kroppsöppningar eller från delar av kroppen där svetten rinner fram. Det finns ju ingenting som är värre än att stå och prata med någon som försöker sälja in en vara eller ett politiskt budskap som luktar kompostkvarn i käften eller smörsyra under armarna. Man tappar ju fokus på det som sägs och vill ju bara komma till en annan dimension av dofter illa kvickt. Jag brukar ha den där förmågan att lukta sådär illa när det inte passar sig. Den tjocka kroppen får mig att lukta svett och intaget av fast-food med massor av lök, vitlök och annat mumsigt får väljarna att vilja rynka på näsan när vi möts. Men jag har köpt en jätteflaska SB12 som jag skall använda i valrörelsen, och jag har köpt en deoderant på Ö&B som lovar att funka i 24 timmar enkom för armhålorna i valarbetstider.

Men när nu partiet går ut och vill få mig att bibehålla den klädstil som jag redan har så vaknar den lille rebellen i mig. Jag älskar ju att sätta mitt runda lekamen på tvären och hitta på hyss. Jag njuter av att vara sådär härligt politiskt inkorrekt som känns så passande för mig. Golfängarna, Sundbyberg och Nationaldagen? En dag att vara lite finare än vanligt, en dag att dra väljarnas blickar till mig. Eller varför inte valstugan i miljonprogramsområdet Hallonbergen en sen fredagskväll veckan innan valet? Det kan bli succé, eller kanske inte.

Men tänk om jag jag kunde få låna en högtidsdräkt storlek XXXL att ha i valstugan när Janne Josefsson kommer på besök? Tänk om jag kunde få ett par skinande skor att spegla mig i och en trevlig fluga som håller dubbelhakan på plats? Tänk om jag kunde få ha en hög hatt och en rekorderlig käpp i min högra hand? Tänk om jag kunde få byta mina solkiga glasögon mot en konservativ monokel...? Tänk om jag för en gångs skull skulle kunna få vara riktigt tilltalande - just där i valstugan, just då i valrörelsen.

Klädsponsring tas tacksamt emot, så kan kanske mina drömmar bli verklighet. De som utan skruppler pumpar in små tygstycken som skall föreställa kläder till de knappt byxmyndiga tjejbloggarna som ligger i topp på alla bloggmätningar kanske skulle kunna förbarma sig över en moderat bloggare som saknar vett och etikett...? Kanske, kan man hoppas.

Länkar: AB, SvD Ledarblogg, Mary, Alliansfritt, Johan, Högberg