Så var det då dags att infria ett löfte till Norrtäljes mest gapiga och konfliktsökande politiker, min socialdemokratiska vän Krassman. Det är dags att recensera Krassmans blogg och oj så spännande detta skall bli...
Det känns som om Kristian Krassman har plågat sin omgivning rätt länge med sin blogg. Undertecknad kan iallafall minnas sig tillbaka till tiden då jag började blogga och sökte inspiration och då tittade jag ofta till "In your face" som är det hypertuffa namnet på en lika tuff blogg. Jag sökte och jag fann inspiration hos två bloggare med olika infallsvinklar och ideologier, jag hittade Krassmans och jag hittade Mattias Lönnqvists bloggar.
Nu kan man väl inte ens med bästa välvilja påstå att den blogg jag skriver har mycket gemensamt med mina inspiratörers, och kanske var väl det meningen när jag bestämde mig för att flyga upp i bloggosfären. Att skapa något annorlunda och nytänkande, att bryta med den politiska korrektheten och svinga åt alla håll var min ambition. Både Mattias och Krassman har förmågan att veva vilt men de gör det på ett annat plan än vad jag gör. Men jag är stolt över att just Krassman var med och fick mig intresserad av det här med bloggande. Krassman var en för mig okänd och ökänd mentor långt borta i Roslagen, någon som fick mig att inse att just bloggande kunde vara spännande, kul och riktigt lågt...
Sedan Krassman och Lönnqvist inspirerade mig att börja blogga så har mycket avlopp runnit under broarna. Mycket av den illaluktande sörjan har faktiskt haft den fördelen med sig att jag funnit en ny vän i just denna Krassman, en man som lyssnar och ger råd. Han må skriva bloggar som ett riktigt rövhål men innerst inne i den tatuerade kroppen finns ett stort hjärta som jag värdesätter enormt mycket trots att det är sällan våra hjärtan klappar för samma sak.
En sak som vi har gemensamt har vi hittat - kärleken till världens bästa band, Depeche Mode. Och vid den senaste spelningen i Globen så var det just Krassman och några andra av mina vänner som gjorde mig sällskap. Det var en oförglömlig kväll, hela vägen från kvarterskrogen i Kärrtorp till snögloppet utanför Globen. Innan jag blir för sentimental och hyllar Tok-sossen alldeles för mycket så är det väl dags att ta och sätta betyg på Krassmans blogg. Varsågoda...
Politisk korrekthet: När jag började läsa Krassman så fanns det ofta en underton av kritik mot de egna till och från. Bitska kommentarer mot regeringen men även mot felsteg som den egna rörelsen gjorde sig skyldig till kunde man med glädje ta del av. Men något har hänt, och Krassman plågas uppenbarligen av att vara anställd av sitt parti - en situation där arbetstagaren drar sig för att sabla ner sin arbetsgivare. Vi ser det hos Peter Andersson, som är några hästlängder värre än Krassman, men utvecklingen oroar och irriterar. Den dagen då partimegafonen ljuder från Krassmans face så är bloggen död och onödig. Trovärdigheten i det politiska skrivandet får man när man även granskar den egna politiken med kritiska ögon. En gång fanns den kritiska blicken hos Krassman, nu behöver han tvätta sina moderiktiga glasögon rejält... Betyg: 2 Kommentar: En gång i tiden var detta betyg en stark trea, nu dalar Krassman långsamt ner mot det betonggolv på Sveavägen 68:s källarvåning där partimegafonerna står uppradade. Det går att häva den negativa spiralen, men frågan är om plakatsossen Krassman mäktar med det under ett valår då motståndarsidan skall hudflängas och den egna politiken glorifieras? Låt oss hoppas på ett underverk.
Humor: Faktiskt en enorm styrka hos Krassman. Den som inte lärt känna figuren bakom bloggen kan nog lätt få för sig att han är vulgärt bitter och smått galen. Jag känner Krassman som en ironiker av rang, en människa som i såväl det talade som skrivna ordet kan skapa odödligt elaka pikar. Dessa elakheter dyker ofta upp på Krassmans blogg, och trots att de nästan alltid har udden riktad mot någon på samma sida blockgränsen som mig så tycker jag att det är fruktansvärt kul. Och om nu Krassman börjar tappa trovärdigheten på den politiska korrekthetens arena så lever ändå humorn vidare. Betyg: 4 Kommentar: Skulle kunna bli högsta betyg ifall det någon gång var en elakhet som riktade sig mot det egna partiet och dess företrädare.
Språkbruk: Krassman är impulsiv och engagerad, just detta leder ibland till stavfel och meningar där innebörden kan vara svår att förstå. Men allt som oftast så är textflödet riktigt bra och det är dessutom lättläst. Egentligen kan man inte gnälla på något här, bortsett de där stavfelen som dyker upp när Krassman är i affekt. Bra! Betyg: 4 Kommentar: Inget är ju förvisso så bra att det inte kan bli bättre...
Skönhet: Om humor och språkbruk är starka sidor hos bloggen så är skönheten det inte. Ett groteskt tråkigt sidhuvud, en blogg där bilderna ser slarvigt inklistrade ut och en allmänt rörig känsla. Föga estetiskt och om jag vore Krassman skulle jag be NetRoots om stöd med att försköna bloggen rejält. Visst är bloggen bra i största allmänhet men ett rörigt utseende drar ju ner helhetsintrycket. Att sedan en stor del av illustrationerna består av otydliga diagram om olika utvecklingskurvor är ju inte heller så spännande. Dessutom alldeles för lite färger och nyanser för att mitt konstnärshjärta skall banka på. När du anser dig ha tid Krassman, ta då och använd den tiden för att skapa något annat än en standard blogger-mall utan extravaganser. I längden tjänar du faktiskt på det. Betyg: 2 Kommentar: Här var jag rätt snäll, det balanserar på gränsen till betyg 1. Men att bilder ändå används flitigt är ju bra, och de korta kärnfulla blogginläggen framstår ju iallafall inte som en sörja av bokstäver. Men gör om och gör bättre!
Totalt får alltså Krassman 12 poäng i betyg, och skulle därmed ha slagit många av de som ligger framför "In your face" på Knuff-listan. Det hade faktiskt räckt till en delad tredje plats tillsammans med Politikerbloggen och Westerholm, och det är ju starkt jobbat.
Nu återstår att börja slipa knivarna för att dissekera Peter Trixes hyfsat okända blogg någon gång under helgen. Därefter tar ett nytt analyserande vid av de topp-bloggar som recenserats för nya betyg i månadskiftet april-maj. Har de tagit åt sig av kritiken, har de hittat på något överraskande och fräscht? Det återstår att se...
Det känns som om Kristian Krassman har plågat sin omgivning rätt länge med sin blogg. Undertecknad kan iallafall minnas sig tillbaka till tiden då jag började blogga och sökte inspiration och då tittade jag ofta till "In your face" som är det hypertuffa namnet på en lika tuff blogg. Jag sökte och jag fann inspiration hos två bloggare med olika infallsvinklar och ideologier, jag hittade Krassmans och jag hittade Mattias Lönnqvists bloggar.
Nu kan man väl inte ens med bästa välvilja påstå att den blogg jag skriver har mycket gemensamt med mina inspiratörers, och kanske var väl det meningen när jag bestämde mig för att flyga upp i bloggosfären. Att skapa något annorlunda och nytänkande, att bryta med den politiska korrektheten och svinga åt alla håll var min ambition. Både Mattias och Krassman har förmågan att veva vilt men de gör det på ett annat plan än vad jag gör. Men jag är stolt över att just Krassman var med och fick mig intresserad av det här med bloggande. Krassman var en för mig okänd och ökänd mentor långt borta i Roslagen, någon som fick mig att inse att just bloggande kunde vara spännande, kul och riktigt lågt...
Sedan Krassman och Lönnqvist inspirerade mig att börja blogga så har mycket avlopp runnit under broarna. Mycket av den illaluktande sörjan har faktiskt haft den fördelen med sig att jag funnit en ny vän i just denna Krassman, en man som lyssnar och ger råd. Han må skriva bloggar som ett riktigt rövhål men innerst inne i den tatuerade kroppen finns ett stort hjärta som jag värdesätter enormt mycket trots att det är sällan våra hjärtan klappar för samma sak.
En sak som vi har gemensamt har vi hittat - kärleken till världens bästa band, Depeche Mode. Och vid den senaste spelningen i Globen så var det just Krassman och några andra av mina vänner som gjorde mig sällskap. Det var en oförglömlig kväll, hela vägen från kvarterskrogen i Kärrtorp till snögloppet utanför Globen. Innan jag blir för sentimental och hyllar Tok-sossen alldeles för mycket så är det väl dags att ta och sätta betyg på Krassmans blogg. Varsågoda...
Politisk korrekthet: När jag började läsa Krassman så fanns det ofta en underton av kritik mot de egna till och från. Bitska kommentarer mot regeringen men även mot felsteg som den egna rörelsen gjorde sig skyldig till kunde man med glädje ta del av. Men något har hänt, och Krassman plågas uppenbarligen av att vara anställd av sitt parti - en situation där arbetstagaren drar sig för att sabla ner sin arbetsgivare. Vi ser det hos Peter Andersson, som är några hästlängder värre än Krassman, men utvecklingen oroar och irriterar. Den dagen då partimegafonen ljuder från Krassmans face så är bloggen död och onödig. Trovärdigheten i det politiska skrivandet får man när man även granskar den egna politiken med kritiska ögon. En gång fanns den kritiska blicken hos Krassman, nu behöver han tvätta sina moderiktiga glasögon rejält... Betyg: 2 Kommentar: En gång i tiden var detta betyg en stark trea, nu dalar Krassman långsamt ner mot det betonggolv på Sveavägen 68:s källarvåning där partimegafonerna står uppradade. Det går att häva den negativa spiralen, men frågan är om plakatsossen Krassman mäktar med det under ett valår då motståndarsidan skall hudflängas och den egna politiken glorifieras? Låt oss hoppas på ett underverk.
Humor: Faktiskt en enorm styrka hos Krassman. Den som inte lärt känna figuren bakom bloggen kan nog lätt få för sig att han är vulgärt bitter och smått galen. Jag känner Krassman som en ironiker av rang, en människa som i såväl det talade som skrivna ordet kan skapa odödligt elaka pikar. Dessa elakheter dyker ofta upp på Krassmans blogg, och trots att de nästan alltid har udden riktad mot någon på samma sida blockgränsen som mig så tycker jag att det är fruktansvärt kul. Och om nu Krassman börjar tappa trovärdigheten på den politiska korrekthetens arena så lever ändå humorn vidare. Betyg: 4 Kommentar: Skulle kunna bli högsta betyg ifall det någon gång var en elakhet som riktade sig mot det egna partiet och dess företrädare.
Språkbruk: Krassman är impulsiv och engagerad, just detta leder ibland till stavfel och meningar där innebörden kan vara svår att förstå. Men allt som oftast så är textflödet riktigt bra och det är dessutom lättläst. Egentligen kan man inte gnälla på något här, bortsett de där stavfelen som dyker upp när Krassman är i affekt. Bra! Betyg: 4 Kommentar: Inget är ju förvisso så bra att det inte kan bli bättre...
Skönhet: Om humor och språkbruk är starka sidor hos bloggen så är skönheten det inte. Ett groteskt tråkigt sidhuvud, en blogg där bilderna ser slarvigt inklistrade ut och en allmänt rörig känsla. Föga estetiskt och om jag vore Krassman skulle jag be NetRoots om stöd med att försköna bloggen rejält. Visst är bloggen bra i största allmänhet men ett rörigt utseende drar ju ner helhetsintrycket. Att sedan en stor del av illustrationerna består av otydliga diagram om olika utvecklingskurvor är ju inte heller så spännande. Dessutom alldeles för lite färger och nyanser för att mitt konstnärshjärta skall banka på. När du anser dig ha tid Krassman, ta då och använd den tiden för att skapa något annat än en standard blogger-mall utan extravaganser. I längden tjänar du faktiskt på det. Betyg: 2 Kommentar: Här var jag rätt snäll, det balanserar på gränsen till betyg 1. Men att bilder ändå används flitigt är ju bra, och de korta kärnfulla blogginläggen framstår ju iallafall inte som en sörja av bokstäver. Men gör om och gör bättre!
Totalt får alltså Krassman 12 poäng i betyg, och skulle därmed ha slagit många av de som ligger framför "In your face" på Knuff-listan. Det hade faktiskt räckt till en delad tredje plats tillsammans med Politikerbloggen och Westerholm, och det är ju starkt jobbat.
Nu återstår att börja slipa knivarna för att dissekera Peter Trixes hyfsat okända blogg någon gång under helgen. Därefter tar ett nytt analyserande vid av de topp-bloggar som recenserats för nya betyg i månadskiftet april-maj. Har de tagit åt sig av kritiken, har de hittat på något överraskande och fräscht? Det återstår att se...
Inlägg
1 kommentar:
Han är bara för BÄST.. älskar hans blogg
Skicka en kommentar