NÄR HYCKLERIET FÅR FLERA ANSIKTEN...

Det är inte för inte som jag börjar tycka att det här med RUT och de hushållsnära tjänsterna börjar bli uttjatade på min blogg. Men när den socialdomkratiska politikeradeln, de som tjänar massor med pengar bara på att vara folkvalda, uppenbarligen säger en sak och gör tvärtom så måste jag slänga ur mig en liten kortis.

Ylva Johansson, före detta vänsterpartist och numera socialdemokrat, och hennes i politiken uppraggade make Erik Åsbrink tjänar riktigt bra. De två turturduvorna tjänar riktigt bra om man jämför med de flesta väljare som placerat Ylva i riksdagen och som placerade Erik i samma församling. Ylva och Erik har det bra ekonomiskt och det måste man väl ändå unna dessa två, de har ju ansvarfulla uppdrag båda två som tar mycket tid i anspråk. Och just denna tidsåtgång i arbetet får väl Ylvas och Eriks livspussel att bli svårlöst - och därför köper man hushållsnära tjänster för ungefär 50.000 kronor per år. Man köper servicetjänster för sitt hem och sin familj för ungefär samma belopp som ett vårdbiträde måste jobba ett kvartal för att få ut efter skatt...

Jag tycker det är bra att man stimulerar denna näring, men frågan är då varför inte Ylva vill unna det lågavlönade vårdbiträdet möjligheten att iallafall kunna få lite hjälp hemmavid? När blev det socialdemokratisk ideologi att bara stå upp för valfrihet och livskvalitet för de som tjänar mest? När blev det vackert och tilltalande att ha ett politikerskrå som lever ett liv men säger till andra att leva ett annat...?

Läraren, vårdbiträdet eller industriarbetaren har ett precis lika jobbigt livspussel att lägga som Ylva Johansson och Erik Åsbrink, de har av förklarliga skäl mindre pengar att använda till sådant som hushållsnära tjänster. Men om vi med ett skatteavdrag, som finansierar sig själv genom att göra svart vitt, låter fler få möjligheten att priotera just denna assistans i hemmet så vad är då fel? Det handlar om att underlätta livet för alla, det handlar om att jämna ut skillnaden i livskvalitet mellan den som tjänar mycket och den som tjänar mindre. Och det handlar faktiskt om att ge de som sysslar med hushållsnära tjänster bekräftelse och den trygghet ett vitt jobb bär med sig i motsats till ett svart.

Sosseriet har efter ett antal tankevurpor och ett öppet brottande med sina egna funderingar gått på Ohly-linjen i denna fråga, där ordet nej kan upprepas till tungan och stämbanden får kramp. Man förnekar sig inte längre, man visar upp ett hyckleri som inte är vackert ens i de egna anhängarnas ögon. Sosse-eliten lever gärna ett liv som innebär att man tar hjälp av andra hemma, men att väljarna med tunnast plånböcker skall ha samma möjlighet sätter man stopp för med en skruvad ideologisk förklaring till som ingen kan förstå...

För när det diskuteras hsuhållsnära tjänster som tycker sossarna med Mona i spetsen att några tusen jobb i hushållsnäringen inte är något att sörja om de försvinner. Vokabulären var aningen annorlunda när det handlade om lika många jobb på SAAB eller som nu 900 arbeten på ASTRA i Lund. Det är i sossarnas Sverige skillnad på folk och folk, det är i sossarnas Sverige man slickar uppåt och sparkar neråt.

Ylva Johanssons magiska mening visar hur man hanterar klasskamp och utjämning i dagens SAP: " Det är en felprioritering att ge sådana som mig skatterabatt. Jag har råd ändå." Ylva har råd att få hjälp hemma, men de som hon säger sig slåss för då? Dom vill hon höja skatten för och ta bort möjligheten att kanske, eventuellt och möjligtvis ta hjälp för att hitta livspusslandets lösning.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, Kent, Mary, Ankersjö,