Kanske var det så att jag faktiskt vände socialdemokratin ryggen när jag satt framför TV:n som en ung parvel och tittade på Kalle Ankas jul? Omöjligt är det ju inte, ty en bättre bild av skatternas fördärvlighet finns ju knappast. Ett av klippen handlar ju om Robin Hood, som förvisso sades ta från de rika för att ge till de fattiga, men där andemeningen egentligen är en helt annan - nämligen att låta folket behålla sina pengar själva.
Att se Sosse-Sverige som Prins Johns Disney-animerade sovrum är faktiskt rätt enkelt. I den breda sängen, med skattebetalarnas surt inarbetade och numera inhåvade slantar under armen och med tummen i munnen ligger allas vår Mona och snarkar. Vid fotgaveln ligger den lilla ormen Östros, rätt bildlik faktiskt, och ser till att Mona håller fast i det hon snott åt sig. Östros är allid vaken, ständigt beredd att försvara det heliga uppdraget att sno åt sig så mycket som möjligt av de stackars undersåtarnas pengar.
När Robin Hood och Lille John i form av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg sedan börjar återföra slantarna till de som blivit beskattade till ruinens brant så blir det ju ett sjuhelvetes liv i det där sovrummet. Östros biter sig fast i skattepengarna och Mona vaknar yrvaket upp för att se hur folket utanför faktiskt jublar när skatteåterbäringen kommer.
När Östros idag på Svenska Dagbladets Brännpunkt försöker sig på konststycket att få svenska folket att förtränga att inte bara Sverige utan hela världen har gått igenom en monstruös kris. Att sossarna lämnade efter sig 70 miljarder i budgetöverskott och att regeringen har sänkt skatterna för lånade pengar är ett mantra som den lilla ormen i vaggan hoppas skall fastna hos folket. Här blir ju bilden tydlig, socialdemokraterna anser att alla pengar är statens och att när man tar in lite mindre i skatt av sina hårt arbetande medborgare så gör man det på lånade pengar...
Nej, Östros. Det handlar inte om att låna till skattesänkningar, det handlar om att ge folket möjligheter att arbeta sig ur den beroendeställning man har till staten och det statliga bidragssystem som sosseriet byggt upp för att hålla folket som gisslan. Pengarna man lånar, lånar man till statens drift, till vård, skola och omsorg, till försvar och rättsväsende, ja till allt det där som är statens ansvar - och man gör det enbart under den tid då effekterna av finanskrisen lever kvar.
Östros säger att välfärden i Sverige är sämre nu, för att sjuksköterskor, fritidsledare, lärare och socialsekreterare har fått mer i plånboken. Östros gläfser och gnäller, och ormen förvandlas likt en transformer till en rabiessmittad hund. Östros säger att välfärden i Sverige är sämre, när skolorna börjar göra upp med flumkulturen, när de av sossarna skapade vårdköerna betas av i en allt snabbare takt och när staten faktiskt har vett nog att prioritera i sina huvuduppgifter.
Det är den yttersta skiljelinjen i svensk politik, frågan om vems pengarna egentligen är - är det dina pengar där du faktiskt gör en uppoffring och skänker bort en rätt stor del av din lön till staten för att den skall kunna utföra sina uppdrag? Eller är det statens pengar, som Östros tycker, där du möjligtvis kan få behålla litegrann av "din" lön för att du skall ha en illusorisk känsla av frihet och självbestämmande?
Jag förstår att vi inte kan sänka skatterna hur mycket som helst, det samhälle vi har och vill se, kostar pengar. Men A och O är att alltid betrakta de pengar man samlar in som en dusör från medborgaren, pengar att vara rädda om och som man måste förvalta med allas bästa för ögonen. Det handlar om att prioritera, se var någonstans det bara rinner i väg skattekronor utan att man får någon effekt i det ekonomiska kvarnhjulet. Det handlar om att förstå att pengarna man tar egentligen är någon annans, inte statens.
Men när vi Alliansen letar efter möjligheter att se till att folket verkligen skall få behålla så mycket som möjligt av sin lön, så kallar Östros det för oansvarigt. I Östros värld är lösningen på varje hål i statens fickor att sno ännu lite mera av folket, bara så kan man hålla folket som gisslan med ett cyniskt bidragssystem som är sosseriets signum. För inte kan väl folket själva avgöra bättre än Östros hur man skall lägga upp sin hushållsekonomi...?
Inlägg
1 kommentar:
Problemet i Sverige är att folket inte jublar när skatterna sänks - för antingen har de inte förstått att det har skett, eller också har de fått för sig att sjukvården läggs ner om skatten sänks. Allt detta härrör från vänstermedia, som ibland försöker förklä sig som liberala, men egentligen är en sorts Pravda. Hur skall vi komma ifrån detta?
Skicka en kommentar