Det känns faktiskt rätt så skönt, att som politisk motståndare sitta bredvid och se på hur Carin Jämtin och Yvonne Ruwaida bjuder upp till en "dance macabre". Från varsitt håll har de två paranta kvinnorna tagit fram sina färgburkar, och är med stora penseldrag på väg att måla in sig i en röd och grön ringhörna - man kommer aldrig att nå samsyn utan att svekdebatten från trängselskatten kommer i retur.
För det är ju så mönstret ser ut, precis som när Göran Persson offentligt spolade ner Annika Billströms politiska trovärdighet i avloppet på det Sagerska palatset och köpte Miljöpartiets stöd genom att bygga upp en järnridå för de bilister som ville in till huvudstaden och köra bil. Nu är Annika Billström utbytt mot Carin Jämtin, och Jämtin har precis lika kategoriskt som Billström lovade att inga tullar skulle byggas lovat att den heliga Förbifarten skall sprängas fram under Lovön och Västerort.
Men en politisk pajas i gröna kläder och en mobil fastväxt vid örat sätter sig på tvären och vägrar samarbeta med sosseriet om man gör upp med infrastruktur-kramarna i det andra laget. Yvonne Ruwaida vägrar att ha något med Jämtin att göra om nu Jämtin visar civilkurage nog att stå upp för något som faktiskt behövs för att trafikinfarkten skall stoppas. När dessutom Ruwaida börjar med sin utpressning från en position där de gröna växer sig starkare för varje opinionsundersökning och där detta sker på Jämtins sossars bekostnad så bör nog alla vi som inser att även nya vägar behövs vara oroliga.
Det hedrar socialdemokraterna att man faktiskt står upp för Förbifarten. Alla som har sett Essingeleden i rusningstrafik förstår att det behövs avlastning och nya resvägar för våra bilister. När dessutom Essingeleden är så extremt sårbar som den är så är det ju egentligen helt barockt att inga alternativ finns. En bil med motorstopp i Fredhällstunnelns norrgående rör i rusningstrafik och köerna växer sig snabbt på hela vägen till Södertälje. En pråm som seglar in med en stor kran i en bro mellan Essinge-öarna och kaoset är ett faktum - och Miljöpartiet vill bara säga nej, nej, nej...
I Yvonne Ruwaidas värld så är alternativ-vägarna färjan Slagsta - Jungfrusund på Ekerö samt hennes riktiga "förbifart", riksväg 55 mellan Strängnäs och Enköping. Just broarna mellan Sveriges närmaste stad och Strängnäs är faktiskt det enda alternativet till Essingeleden om man nu inte skall korka igen hela innerstaden med bilar ifall något sker på eller med Essingeleden. Ett alternativ som borde byggas parallellt med Förbifarten är Österleden från Nacka, under Djurgården och fram till Norra Länken vid Ropsten. Men Österlänken är också den ett begrepp som Ruwaida får kramper av att ta i sin i mun.
Det skriks om satsningar på kollektivtrafik från de gröna, och sanningen är ju den att det sker mer på kollektivtrafiksfronten under Alliansen än vad de grönröda någonsin mäktat med. Tvärbanan förlängs, spårväg City börjar byggas och Citybanan tar form. Men Ruwaida är aldrig nöjd när vägar byggs, och använder just satsningar på kollektivtrafiken som ett synnerligen ihåligt alibi. Men det är klart, åker man taxi för skattepengar och sitter i mobilen dygnet runt för att sedan låta stadens skattebetalare stå för notan så är det svårt att hänga med i verkligheten för verklighetens folk.
Bataljen är i full gång på vänsterflanken, och ingen kan vara säker på vad utgången blir när Ruwaida och Jämtin gyttjebrottas. Förbifarten kan om det vill sig illa bli ytterligare ett i raden av socialdemokratiska löftesbrott, där makten måste säkras genom att svika väljarna. Vill man se ett Stockholm där även vägarna byggs ut vid sidan om andra trängande satsningar så är alternativet enkelt - rösta på ett Alliansparti i alla tre valen, till staden, till landstinget och till riksdagen. ´
Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr, Per Ankersjö, Kent Persson, Fia Arkelsten, Mark Klamberg, Krohniskt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar