Maria Wetterstrand, Eskilstunas eget bidrag till världspolitiken, ( förutom undertecknad då förstås...) , har börjat hitta rätt. Rätt i den meningen att man ser mer realpolitiskt på några fler frågor än förut. I detta fall handlar det om EU och a-kassan. Att man inom de miljöfundamentalistiska leden äntligen förstått att man löser världens miljöproblem tillsammans med andra länder och inte ensam är ju ett stort steg i rätt riktning. Sedan gäller det ju bara för Maria att få de miljöpartistiska väljarna med sig, det kan bli svårt.. Skulle det inte vara för det väl genomtänkta förslag om obligatorisk a-kassa som lades häromdagen skulle jag tro att det hela är en anpassning till en politik som leder till större möjligheter att få ministerposter i en tilltänkt sosse-ministär. Nåväl, Miljöpartiets uppvaknande är bra på många sätt. Det isolerar kommunisterna i sitt motstånd mot EU, det innebär att vi får ett parti till som faktiskt har en ambition att driva en politik förankrad i verkligheten och inte i någon sorts drömvärld och det visar att Miljöpartiet är ett parti som kan och vill ta ansvar. Man kan notera att av de tre tilltänkta regeringspartierna på vänsterflanken så är det bara Miljöpartiet som redovisar sina visioner. Mona kniper ju käft mest hela tiden, och Ohly är ju som vanligt emot allt som går att vara emot. Skulle Miljöpartiet vidga sina vyer ytterligare och klippa navelsträngen till Monas moderkaka skulle de snart se att de egentligen hör hemma bland nya vänner...
Och slutligen, en manschauvinistisk brasklapp: Jag tycker faktiskt att Maria Wetterstrand är den klart vackraste av partiledarna...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar