2008/12/16

LUCKA 16: DAGEN DÅ JAG BLEV BOTAD FRÅN MIN HOMOFOBI


När man tillbringat några år i kronans tjänst i slutet på 80-talet, samt på en ortopedisk vårdavdelning i böjan på 90-talet så var det ju inte med den mest välutvecklade förståelsen för homosexuella som jag började på SöS-akuten 1996. Jag tyckte rent av att bögar var riktigt läskiga, med största sannolikhet sjuka i huvudet och drabbade av någon sorts abnormitet... Att som en fullfjädrad homofob släppas ner till den arbetsplats där jag skulle börja jobba var som att väckas med ett oljefat iskallt vatten efter en natt av alldeles för orolig sömn.

Det var ju spännande bara att byta arbetsplats, från en avdelning där varje dag var närmast identisk till en där man aldrig visste vad för överraskningar man kunde ställas inför. En överraskning var att praktiskt taget alla killar som jag jobbade med, en handfull undantag fanns, var homosexuella - läskiga typer. Syster Sam, vila i frid min vän, var den som snabbt fick mig att börja släppa på mina förutfattade meningar, med benäget bistånd av flera andra. Det var helt enkelt ett underbart gäng av sköna killar som fick ribba av andra killar, och med en sjusärdeles underbar och gränsöverskridande humor. Det skämtades hej vilt om allt som rörde penetration, avsugningar och fördelen med avsaknad kräkreflex ur ett erotiskt perspektiv. Man försökte på alla sätt att övertala mig om mannens förträfflighet som partner men utan att lyckas. Det är ett faktum att jag aldrig någonsin har eller kommer att uppleva någon som helst upphetsning på det sexuella planet medan enbart en skymt av lite kvinnlig hud eller tilltalande former gör mig torr i munnen, fuktig i ögonen och med en oregelbunden andning.

Tiden på akuten hade det goda med sig att jag började se på mina medmänniskor bögarna med helt nya ögon, de var ju precis som jag även om de hade andra preferenser i sänghalmen. Den skepsis och de förutfattade tankar som tidigare haft min hjärna i besittning försvann snabbt, och i dag så umgås jag mer än gärna med allt och alla.

En sak som är konstig är att jag har tyckt mig märka att bögar oftare ser något i mig som inte kvinnor ser. Jag får sällan eller aldrig positiva kommentarer från kvinnor i min omgivning, men bögar flörtar hej vilt med mig till och från. I deras värld spelar det ingen roll att jag ser ut som pappa Mumin med groteskt små fötter och fingrar, jag duger. Detta bekräftar förvisso min tidigare bild av bögarna som perverterade, då man måste vara udda för att tända på 98 kg tuggat hubba-bubba... men de ser något i mig trots allt. Mot detta ställs kvinnliga kommentarer som jag mött om att man hellre skulle offra mänsklighetens fortlevnad innan man ens tänkte tanken på att kopulera med mig. Jag skall väl vara glad att jag har hittat en kvinna som iallafall låter mig sprida generna, och utan synliga illamåendekänslor.

Inga kommentarer: