2009/12/24

MONAS JUL - 24 DECEMBER, JULAFTONEN


Det är torsdagen den tjugofjärde december, det är julafton! Mona Sahlin kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute är grått och tråkigt trots att snön pudrat upp Nacka kommun rätt så rejält, men Mona känner sig den här julaftonsmorgonen på ett fantastiskt humör, det spritter i hennes lurviga ben och hon ser fram emot en kväll då allt bara kommer att bli så underbart.

Julstressen som hade satt sina klor i Mona har släppt, det fanns ju så mycket som skulle hinnas med innan julaftonen. Men nu är julaftonen här, och allt har ju gått som på räls. Mona är stolt över sig själv, över Bosse, och allt det som de här mäktat med i förberedelserna inför julfirandet. "Kan man vara en så pass bra oppositionsledare som jag och samtidigt ro i land ett gediget julfirande så måste man ju vara bäst" tänker Mona som är lite trött på att alla tycker att hon är usel och av fel virke...

Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet.
Eftersom allt är klart inför kvällen så kan hon unna sig en lugn och behaglig grötfrukost, men hon vill inte äta gröt själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite julstämning hos familjen Sahlin. Men var är Bosse egentligen?

När Mona hittar Bosse så ligger han och snarkar våldsamt i soffan. Han måste ju vara utmattad, min älskade Bosse tänker Mona medan hon lägger en röd pläd över den sovande mannen. Bredvid den sovande Bosse står datorn, och en några tomma flaskor julöl. Mona kan inte minnas när hon senast kollade sin e-mail, och hon tar med sig den bärbara datorn till köksbordet. I vardagsrummet hörs Bosse snarka och Mona känner sig så harmonisk. Bosse orkar uppenbarligen inte alls att äta julgröt, han är upptagen av mycket mer angelägna saker.

Mona surfar in på datorn, och ser att vartenda mail handlar om samma sak - de handlar om en galen bloggare i Sumpan som hängt ut Monas julförberedelser på sin blogg, och dessutom gjort det på ett naket och frankt sätt. Mona surfar vidare till Tokmoderatens blogg, och börjar skaka våldsamt när hon ser att någon i rörelsen måste ha läckt all denna information till fiendesidan. Vem är quislingen, och hur kan man få tyst på den där galne bloggaren utan att mörda honom -det är de mest angelägna frågorna just nu.

”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga och bisyssla som jurist medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han skall uppenbarligen fira jul med några ungar och en påstodd fru som utger sig för att vara Bodströms familj. Själv är han inte säker, men han kan ju inte göra de okända människorna ledsna. Bodström kan inte ta sig loss, och Mona känner desperationen komma krypande.

”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Anna att beställa en taxi till McDonalds i Västberga för en färd mot Nacka…

Efter exakt 17 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande efterforskare, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som ligger och snarkar i soffan utan dator men med några tomma flaskor julöl vid sin sida. Ibbe möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder in Ibbe i köket där den Sahlinska datorn nu befinner sig. Ibbe tittar på den hemska bloggen, där han själv nämns som en missbrukare av taxiresor. Ibrahim blir stött, alla vet ju att det är Yvonne Ruwaida som åker taxi som en galning eftersom hon har fobi för kollektivtrafik. Mona gråter och frågar Ibrahim vem som kan ha läckt hela hennes julupplägg till en julgris-liknande bloggare i Sundbyberg. Ibrahim funderar på om det kan ha varit så att han berättat något för sina ryska väninnor, men något sådant kan han inte minnas.

Men så faller poletten ner, det måste vara Håkan Juholt och Urban Ahlin som ligger bakom det här! De är ju båda två extremt bittra över att fått se sin storhet stoppas upp i den egna stolgången av Mona Sahlin och hennes närmaste krets. Mona nickar och konstaterar att det mycket väl kan vara så...

Mona och Ibbe läser textrad efter textrad på den seriösa bloggen och häpnas över hur insatt den blåa bloggaren tycks vara, och hur kan Juholt och Ahlin ha vetat om allt det här? Som av en slump hittar man Bosses mobil och ser att den varit uppkopplad mot Juholts sedan den 6 december, och det man bara misstänkt kan nu styrkas. Juholt är quislingen, och Ahlin måste ha hjälpt honom... Mona skakar över sveket, och all lust att fira jul är som bortblåst. Från vardagsrummet hörs Bosse vakna, han släpper väder och gäspar ljudligt. Ibrahim tycker att Mona skall resa bort och erbjuder Mona och Bosse att ta hans biljetter till kryssningsfartyget Birger Jarl på julaftonskvällen. Bosse hör "kryssning" och gapar monotont att han vill åka båt ikväll. Mona köper konceptet och börjar klä på Bosse, för att därefter klä sig själv. Julen blev inte alls som hon tänkt sig, och allt beror på ett par svekfulla gubbar i rörelsen och en elak bloggare.

Stämningen är kall när Ibrahim, Bosse och Mona åker med taxi mot Skeppsbron och den majestätiska Birger Jarl. Bosse börjar andas konstigt, men man konstaterar snabbt att det kan vara en effekt av att han återigen får frisk luft i sina lungor. Man kommer fram, Mona och Bosse går ombord och Ibrahim vinkar medan han funderar på vad Svetlana skall säga när hon får höra att Ibbe gett bort hennes julklapp till sin chef... Mona kommer ensam ut på däcket, och inifrån båten hörs Bosse vrålandes fråga om var Roulette-bordet är beläget. Mona skriker till Irahim att han måste fixa ett pressmeddelande om det här, och Ibbe lovar att ta tag i det så snart han bara kan.

Mona och Ibbe tar farväl när Birger Jarl lägger ut, inifrån båten hörs Bosse skrika om "fusk!" Ibrahim fortsätter med taxi, denna gång till Sveavägen 68, för att knåpa ihop det där pressmeddelandet. Det är ett pressmeddelande som är en julhälsning från Mona och Bosse som unnar sig lite lugn och ro efter en tung decembermånad. Allt man kan läsa om Monas jul på bloggosfären bör tas med en nypa salt, och alla eventuella frågor om elaka bloggar besvaras av Gunnar Sträng. Mona vankar av och an ombord på båten, julfriden finns inte där. Mona bestämmer sig för att lägga sig ensam i den lilla kabyssen och blickar ut över grannskapet i Furusundsleden. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast Bosse Sahlin tycks vara vaken...

Men genom det cyklopformade fönstret ser Mona sin favoritbloggare Johan Westerholm skotta snö utanför sitt hus, och hon rusar till däck. Mona gapar högt så det ekar mellan Furusund och Yxlan - GOD JUL! Hon skriker så pass att ljudvågorna som genom ett akustiskt under sprids längs med landets kuster, upp i älvar och in i sjöar. Överallt i den kalla mörka julaftonsnatten kan man höra Monas dagispedagog-svenska önska landets befolkning en GOD JUL...

Snipp, Snapp, Snut - Så var sagan slut!

Inga kommentarer: