Två inlägg om skatter på en dag, nu får man akta sig så man inte växlar in på ett stickspår och blir alltför seriös...
Men inte tusan kan man hålla fingrarna i styr när Alliansen helt plötsligt slänger fram det första, riktiga vallöftet - nämligen det löftet att man kommer sänka skatterna för landets pensionärer igen, och nu ännu lite mer. Detta blir den tredje skattesänkningen för våra pensionärer, och om det löfte uppfylls så kommer de gamla, gråa och snart hädangångna att ha fått påfyllning i sina penningpungar på i runda slängar 10 miljarder kronor. Fantastiskt, säger jag.
Men naturligtvis så skickar det parti, som gjort gnällandet till en konstform, fram sina evigt negativt malande företrädare för att... gnälla! Sossarna gnäller alltid, på allt som Alliansen gör eller tänker göra. Det börjar bli lite påfrestande nu faktiskt. Aldrig är det något som är gott nog åt firma Östros/Sahlin - alltid finns det fel att gnälla på. Denna gång är de dessutom ivrigt påhejade av sin geriatriska kamporganisation, PRO.
Nu är ju felet att pensionärernas skatt inte harmoniseras fullt ut med de som jobbar, och som har ett jobbskatteavdrag. "Orättvist" hörs gnällandet och så kan man ju också se på saken. Östros gläfser och Mona svammlar, för i deras värld så skapas inga jobb genom jobbskatteavdrag eller genom att göra det mer lönsamt att gå från studier eller bidrag till yrkeslivet. De får ha sin tro, vi på högerkanten tror oss veta bättre.
Något jag inte betvivlar ett dyft är att sosseriet har som ambition att harmonisera skatterna mellan de som jobbar och de som jobbat klart, men tro då för guds skull inte på sänkta skatter för gamlingarna. Nej då, trovärdigheten när det gäller att sänka skatter finns inte och har aldrig funnits hos ett parti som har skattehöjningen som patentslösningen på alla problem mellan himmel och jord. Skatterna kommer att harmoniseras, men genom att man höjer skatten för alla de som idag faktiskt har fått behålla lite mer av sin lön...
Alla människor är unika, så även de som gått och valt att bli pensionärer. Vissa pensionärer har det riktigt bra, med en hyfsad pension och rätt små omkostnader här i livet - och trots att man har det gott så kan man unna sig att välja bort att fira sonens 42-årsdag. Men vissa har det riktigt knapert, speciellt kvinnor som skött hemmet under den eran då folk faktiskt kunde leva på en lön. Det är mot dessa eftersatta kvinnor som satsningarna skall riktas, det är då vi är rättvisa.
Dagens besked om sänkta skatter för de som byggt Sverige är goda nyheter, men eftersom jag är uppväxt i ett sosse-hem så finns ju gnällandet även i min genuppsättning. Det kunde ha kommit tidigare, det kunde ha jobbats in i tidigare budgetar. Till exempel kunde regeringen ha valt att välja bort det fjärde steget i jobbskatteavdraget. Med ett sådant beslut hade man kunnat köra ner en disktrasa i halsa på den kroniskt gnällande oppositionen. Den hundralappen det fjärde steget i jobbskatteavdraget gav oss som jobbar betyder egentligen varken till eller från, de slantarna kunde istället ha gått till de mest plågade pensionärerna.
Men nu är det som det är, vi visar viljan att faktiskt låta folk få behålla mer av sin lön eller sin pension. Det andra gänget, gnällspikarna, de vet inte ens hur man använder sina stämband för att trovärdigt utstöta ordet skattesänkning...
Inlägg
4 kommentarer:
Fast, det är ju lånade pengar. Hur mycket kan vi låna och pytsa ut till dom som redan har?
Marielle? Vadå pyttsa ut till de som redan har? Det är INTE statens pengar, det är folkets pengar! Vi låter de som har mycket eller lite behålla mer av sina inkomster. Punkt.
Staten lånar för att täcka sina utgifter. Skattesänkningar är ingen utgift; det är minskad inkomst för staten. Säger en del om Sossarnas syn på privat ägande om dom tycker att det vi får behålla efter skatt är en utgift för staten...
Valfläsk med sötsur sås! Desperationsmeny?
Skicka en kommentar