2010/03/14

PANIKEN SPRIDER SIG...


Igår så var det en TV-kanal i Georgien som "skojade" med det redan plågade georgiska folket om att Ryssen kommer - igen. Eftersom scenariot inte är helt otroligt, och med tanke på att inslaget var välgjort så blev det förstås panik och kaos i det lilla förödmjukade landet.

Denna morgon var det en svensk morgontidning som skapade paniken, och det var SvD som publicerade den senaste av de spretande opinionsundersökningarna. Gamla blåhåriga tanter på Öfvre Östermalm sprang ut på gatorna bara 10 minuter efter att pappersversionen av nämnda tidning hade trillat ner i deras brevinkast. Hundratals, ja tusentals tanter skrek förtvivlat medan de sprang omkring i ett kaotiskt tillstånd, och lika många ringde till den jourhavande radaktören på SvD för att söka bekräftelse i de siffror som publicerats och som gav de grönröda egen majoritet. Att Moderaterna ökar stort betyder inget när en kommunistisk tågmästare ångar på mot Rosenbad.

Budkaveln gick mot de blåa kranskommunerna och i takt med att bankdirektörerna ute i Djursholm och aktiemäklarna i Viggbyholm vittjade sina brevlådor spreds paniken snabbt. Det är bara ett halvår kvar till valet och ingenting ljust kan man utläsa i de siffror som blåser omkring i vinden denna dag. Att Moderaterna ökar betyder föga när de små anorektiska syskonen ägnar sig åt självsvält i olika grader av allvar. KD minskar, FP minskar och C minskar - och att sossarna återigen minskar gör inte dagen bättre. De olika entreprenörerna i apoteksbranschen i blåa stadsdelar och kommuner gör bäst i att fylla på förråden av anti-depressiva och lugnande medikamenter inför måndagens öppnande.

Men är de siffror som får mig att må lite lätt illa så allvarliga? Ser man till långa trender och tendenser så är det allvarligt för vissa partier enligt mig. Precis som många andra så är jag inte speciellt oroad av KD:s hoppande fram och tillbaka över 4%-spärren, de kommer lyfta när allvaret närmar sig ännu lite mer. Nej, min oro på Allians-sidan är först och främst ett Centerparti som jämfört med valresultatet 2006 bara är en skugga av det som partiet då var. Här måste Flanking och namnsdagsbarnet Maud hitta på något nytt för att få partiet upp på banan igen.

Att sedan Folkpartiet under Major Björklund mest ägnar sig åt på stället marsch i opinonsundersökningarna är helt obegripligt för mig. Här finns det ett parti som lagt ner hela sin själ på att få ordning på ett av politikens värsta sorgebarn -skolpolitiken. Just denna skolpolitik var ju ett plågsamt minne av hur sosseriets kravlösa Sverige kunde se ut, och processen med att ställa till rätta tar tid. Att sedan firma Björklund/Widman dessutom säger saker om ett annat sorgebarn, Försvaret, som borde tilltala de desillusionerade försvarsvännerna som finns kvar i alliansleden borde ju också kunna lyfta FP igen, men tecknen syns inte.

På motståndarsidan så är det inget stort rovdjur som kalasar på de små, utan tvärtom. Det sitter två som blodsugande parasiter på sosseriets kropp, suger ut energi och väljarstöd, sprutar in sina egna idéer i den stora och viljelösa kroppen som sakta tynar bort. Nu har det gått så långt att inte ens om man plockade bort både den gröna eller den vinröda parasiten från kroppen med kommunistiska citat och mobilmissbruk så skulle tillfrisknandet komma. Det krävs en hjärntransplantation, en ny tänkare.

Folket älskar Maria Wetterstrand, men folket känner bara en uppgivenhet inför Mona Sahlins ledarförmåga. Så länge sossarna går i armkrok med MP så kommer man tappa väljare till Marias gäng, och det är väl uppenbart något man kan ta för att få makten åter. Det kommer inte dröja alltför länge innan vi är där land och rike runt som vi idag har det i Stockholm. Tronskiftet på oppositionssidan är på gång - något gammalt och trött ersätts av något som folket uppfattar som nytt och fräscht. Det är ju nästan så att jag skulle vilja råda Schlingmann och Reinfeldt att utse de gröna som våra huvudmotståndare i valet - det är deras framgångar vi måste bryta, här och nu...

1 kommentar:

nidöjs sa...

Jaha....
Nu skruvas den politiska retoriken upp med flera hack vartefter vi närmar oss valdagen. Obestridligt Spännande, eller hur. Den politiska planen ritas om i rasande takt. Positioneringen på den politiska skalan förändras. Moderaterna går åt vänster för att söka en strategisk mittenposition och det säljer. Det "nya arbetarpartiet" eller hur. Sosseriet och den rödgröna geggan viker vänster till följd av en sosse som inte törs sätta ner foten. Många sossar känner därför inte igen sig eftersom man alltid tidigare städat åt vänster och det har för en sosse varit heligt, alltid. Vad skall då en traditionell sosse då rösta på? V? Inte en chans. MP? knappast. Gissa vem? Om vi vänder på kuttingen. Tidigare fanns de flesta borgerliga väljare med vänstersympatier hos C, FP är det någon som tror att dessa går till en än mer vänstervriden sossestyrd rödgrön röra, inte en chans. Det nya arbetarpartiet är inte en så dum kompromiss i det här läget. Och så undrar man varför M ÖKAR!!!!! Mona, Gnällros och co. har uppenbara problem för de fixar inte mitten. Alliansen har guldsits om man sköter korten rätt, planen är krattad.
Tommy Sjödin