POLITIK HANDLAR OM FÖRTROENDE

Återigen så kommer det en sådan där undersökning där folket har fått berätta vilket förtroende de har för de olika partiledarna, återigen så borde Mona, Baylan och sossarna fundera på vad som faktiskt sägs. Det är ju inte ofta som vi har hjärtat till höger kan sitta och läsa opinionsundersökningar med ett leende på läpparna, men när förtroendekapitalet räknas igenom så är det oftast en befrielse...

Ett annat ord för politiker är ju förtroendevald, och kanske är det just därför jag aldrig kommer att bli mer än en politisk bloggare. För att vara förtroendevald så behöver man ju väljarnas förtroende, det ter sig ju rätt naturligt. Ibland kan det vara så att man inte alls tilltalar motståndarsidans fotfolk, men att man istället har ett grundmurat förtroende i de egna leden. Ibland kan man vara så pass respektingivande och trygg i sig själv att man faktiskt skapar förtroende över partigränser, över blockgränser - Maria Wetterstrand är ett tydligt exempel på det. Sedan har vi ledare som inte har ett grundmurat förtroende i de egna leden och ännu mindre i de andra partierna - och här är Mona Sahlin ett ännu tydligare exempel än vad Wetterstrand är...

Sosse-bloggaren Alexandra Einerstam vill se ett val där det handlar mindre om person och mer om politik. Det vore väl fint om det var så, om nu inte politiken drevs framåt av personer, enskilda och i grupp, för andra personers bästa. Person och politik går hand i hand, och hur mycket politiska utspel man än strör omkring sig så spelar det ju ingen roll hur bra den än må vara om man inte har förtroende för budbäraren.

Som det parti som lovar alla guld och gröna skogar bara de får makten så ter det ju sig naturligt att sossarna sprider vallöften omkring sig som en dyngspridare sprider dynga över åkrarna. Frågan är om folk har förtroende för de som hasplar ur sig alla löften? Ställ upp Mona Sahlin mot Fredrik Reinfeldt, och utgången är tydlig. Ställ upp Thomas Östros mot Anders Borg, och utgången är lika tydlig - väljarna har inte och får inte förtroende för sossarnas frontfigurer.

När man för frågan på tal, på bloggkommentarer eller ansikte mot ansikte, med nätrötter eller andra besatta sossar så förnekar de att de överhuvudtaget bekymrar sig över Mona Sahlins usla förtroendekapital så länge folket ändå säger "sossarna" i andra undersökningssammanhang. Nu är det ju så att den grönröda ledningen i opinionen inte beror på att folk tilltalas av ett sosseri under Sahlin utan på att Miljöpartiet har en ledare som utstrålar det som Mona saknar.

Den dagen då väljarna dessutom skall börja värdera de löften som ges och vilket förtroende de har för för den lovar vitt och brett så kommer även den bild man har av den förtroendevalda att spela in. Då, om inte för så kommer kallsvetten att börja rinna längs med fasaden på Sveavägen 68, då kommer man få stå där med en inkvoterad partiledare som endast tilltalar particykloper och "rörelse"-megafoner ur alla led... Det talas om en mardrömssits, men sossarna håller för öronen och vägrar lyssna.

Då, om inte förr kanske vi med hjärtat till höger kan börja läsa andra opininsundersökningar än förtroendemätningar med ett leende på läpparna. Sambandet finns där, men sossarna blundar och vägrar titta.

Länkar: DN, DN, Expr, Kent Persson, Per Ankersjö