UR ASK(AN) I ELDEN...

En fantastiskt givande dag på Hotell Anglais fick mig att vakna till på flera punkter där jag låg i dvala, bland annat öppnades Twitter-världens storhet upp för mig av fru Karamell. Men medan vi satt där och förkovrade oss så hände något som fick mig att tro att det ansvariga statsrådet på justitiedepartementet, allas vår Bea, lever kvar i en tid då folk trodde på tomtar och troll, en era då tjuven fick sitta i skampåle utanför kyrkporten. Något måste hon ha drabbats av, lilla Beatrice Ask, ett tillstånd, då orden som kom ur hennes mun inte alls synkroniserade med hjärnan.

Eller kan det vara så att justitieministern på fullt allvar menar att vi skall straffa sexköparna på ett sätt som vi inte straffar någon annan som sysslar med kriminella handlingar? Skall sexköparna förrutom det straff de får i våra domstolar också straffas med skampåle och offentlig förnedring? Här handlar det ju dessutom om misstänkta, inte dömda individer. Hårresande är ju bara förnamnet. Hade nu inte Mona Sahlin redan tjatat ihjäl begreppet skampåle i den politiska debatten så hade hon ju haft alla möjligheter att ta och svänga sig med sitt favoritord igen.

Det har ju varit mycket Beatrice Ask nu på sistone, först förslaget om att drogtesta ungdomar under 15 år utan att föräldrarna får säga bu eller bä - naturligtvis helt förkastligt enligt de värderingar om frihet och syn på familjen som vi borde ha. Vi använder ju ofta det i vår argumentation om familjen, att man själv vet bäst i den minsta formen av de beslutsfattande organen - familjen Nu klampar vi omkring som en elefant i en porslinsbutik, och levererar ett förslag på ett så klumpigt och dåligt underbyggt sätt att jag nästan börjar tvivla på att vi vill ha frihetsvurmarna med oss in i valrörelsen... Att sedan intentionen må vara god och att det är livsviktigt att upptäcka missbruk i unga år är en helt annan sak, faktiskt.

"De tycker att jag är lite vild ibland" säger justitieminister Ask nu om ett annat förslag som går ut på att skicka myndighetsbrev i kuvert som i praktiken blinkar, tutar och skriker ut "Sexköpare!" till en mottagare som kanske eventuellt har köpt sig njutning. "De" är hennes kollegor och de måste ju undra vad som felar sin kollega. Jag som i min enfald trodde att vi hade ett rättssystem som höll sig på mattan och faktiskt inte har som ambition att kränka folk annat än genom det straff man döms till. Det känns som ekon från en svunnen tid, det känns som taget från den del av vår historia då tomtar och troll var en del av faunan - det känns inte modernt.

Skulle hon inte sitta på sin kammare nu, justitieminister Ask, och önska att den där jättepaddan aldrig hade tillåtits hoppa ur hennes lilla mun så är det något riktigt fel. Det krävs mer än en pudel för att jaga in den där groteska paddan i Asks mun igen, det krävs ett halvdussin undernärda Grand Danois som jagar paddan med mord i blicken. Sedan får Ask faktiskt svälja såväl stolthet som padda och be om ursäkt för att munnen var snabbare än tanken och att det bara blev så fel, så fel...

Länkar: SvD1, SvD2, AB1, AB2, AB3, AB4, DN, Mary, Inslag