Året var 1980, det var dags att hålla en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. Frågan är om det verkligen var så fruktansvärt begåvat att ha en folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara när folket precis upplevt ett "nära-haveri" vid kärnkraftsverket Harrisburg i USA. Frågan är om det var genomtänkt att ha en folkomröstning när en stor del av folket hade sett en hysterisk Jane Fonda spåra ur i filmen "The China syndrome", en film om en härdsmälta med oanade konsekvenser...
Är det någon som hade tyckt att det var en bra idé att ha en folkomröstning om bogvisirens vara eller icke vara dagarna efter Estonia-katastrofen? Eller en folkomröstning om Dalregementets framtid månaden efter Fänrik Flink hade löpt amok med sin AK-5:a? Knappast, ett folk i chock och ett gäng lika chockade folkvalda skall inte rusa iväg och rösta i affekt om saker som man borde analysera i lugn och ro. I fallet med den svenska kärnkraften så kunde inte politikerna hålla sig lugna, utan beslöt påhejade av vettskrämda och manipulativa kärnkraftsmotståndare.
Naturligtvis så är ju Sverige för speciellt för att säga "Ja" eller "Nej" i en folkomröstning, så här krävdes det tre alternativ. Linje 1 som var Moderaternas alternativ, "Energi för Sverige" - alternativet för fortsatt kärnkraft, Linje 2 som var Folkpartiets och Sossarnas alternativ som ville "Avveckla kärnkraften, men med förnuft" samt Linje 3 som var Vänsterns, Centerns, KD:s och miljömupparnas alternativ för en snabbavveckling. Föga förvånande vann alternativet mittimellan i mellanmjölkens land.
Kärnkraftsomröstningen hölls för 30 år sedan, men ännu denna dag lever egentligen de olika linje-alternativen faktiskt kvar. Tittar man på Linje 1 av i dag så har Moderaterna fått sällskap av såväl Folkpartister som Kristdemokrater medan dagens Linje 2 egentligen bara innehåller de mauderna Centerpartisterna. Dagens Linje 3 innefattar alla rödgröna partier, där sosseriet gett efter för att vara kompis med kärnkraftshatarna i Vänstern och Miljöpartiet. Sossarna har gått från att avveckla kärnkraften men med förnuft till att vilja göra detsamma utan något som helst förnuft.
Mona, Eneroth och Österberg dansar efter Maria Wetterstrands pipa och Peter Erikssons fela trots att rörelsen faktiskt har rätt så splittrade synpunkter om det kloka i att börja avveckla den energi som faktiskt är renast, som ger oss mest energi... Man offrade Barsebäck, en välfungerande beståndsdel i vår infrastruktur och energiförsörjning, bara för att göra Miljöpartiet lite lyckligare under Persson-eran. Nu vill man gå vidare med Forsmark, Oskarshamn och Ringhals.
Häromkvällen var det de S-märkta kommunalråden i Luleå och Norrköping som hade kurage nog för att ifrågasätta det begåvade med att avveckla kärnkraften. Vissa sossebloggare undrade hur dessa verklighetsförankrade hade mage att säga emot partilinjen, tydligen helt omedvetna om hur elräkningarna har sett ut hos Svenssons denna vinter trots att hälften av reaktorerna fortfarande levererat energi. Tillgång och efterfrågan sätter priset, en enkel marknadsekonomisk formel som också gäller elpriserna. Just därför är jag stolt över att Alliansen står upp för en satsning på nya, bättre och faktiskt ännu lite säkrare reaktorer. Låt kärnkraften vara en valfråga, det vinner vi på - och de andra förlorar.
De som förlorar är samma människor som säger sig vara miljövänner har inga som helst synpunkter på att vi när strömmen inte räcker importerar skitig el från våra grannar i söder. Om inte det är hyckleri, vad är det då? Är målet att man skall kunna gå på en mörk gata och se vilka svenskar som tjänar tillräckligt bra för att ha lamporna tända hemmavid? Snart kan det bli så att man ser klasstillhörigheten i mörklagda lägenheter precis lika tydligt som på tandstatusen...
Inlägg
4 kommentarer:
Hej, en kommentar om omröstningen:
Nej, Linje 1 var inte ett "Ja"-alternativ. Läser du valsedeln står där mycket tydligt: "Kärnkraften avvecklas".
Linje 1 och 2 var identiska... det enda som skiljde var baksidan där det stor med detaljstyrning och socialism.
Linje 3 var "Avveckla på 10 år".
Så de folket fick rösta på var "Nej", "Nej", "Hemskt mycket nej".
Och Harrisburg var inte ett "nära haveri".... det var ett totalhaveri. Halva härden smälte, resten var svårt skadad. Härden blev oanvändbart skrot. Det var en äkta härdsmälta.
Det kärnkraftskatarna dock aldrig nämner är det för dem det besvärande faktum att säkerheten dock höll allt instängt, precis som planerat inför den typen av olycka.
Tack för gediget klarkäggande, Michael!
Nja, jag tycker nog att Folkpartiet fortfarande står för andemeningen i linje 2, dvs avveckla med förnuft.
Att avveckla med förnuft innebär att när det finns bättre alternativ så ska kärnkraften fasas ut och ersättas med dessa.
Men, det finns i dagsläget inga bättre alternativ, och därför bör vi inte bara behålla kärnkraften, utan också utveckla den.
När omröstningen ägde rum var jag för ung för att få rösta, men tur var väl det. Ung och naiv (och ganska okunnig) som jag var då så var jag förespråkare för linje 3, och jag trodde på fullt allvar att vi kunde ersätta kärnkraften med sol och vind.
Så här 30 år efter omröstningen kan vi konstatera att kärnkraften står för 50% av vår elproduktion och vinden står för 2%. Hade linje 3 vunnit skulle vi ha frusit ihjäl för flera år sedan.
MK har redan egentligen rett ut det här men jag vill ändå kommentera den historieförfalskning som råder kring kärnkraftsomröstningen.
Linje 1 var INTE "alternativet för fortsatt kärnkraft". Hur accepterad och traderad denna version än är, så är den falsk. (Men när jag påpekar detta, ofta även för folk som var med och deltog aktivt i valkampanjerna för de olika linjerna, får jag ofta höra t ex ”men linje 1 var JA, jag vet, jag var med”.)
Linje 1 & 2 var alltså identiska om man såg till valsedelns framsida, det som skilde var att (s) såg till att föra in en brasklapp på baksidan om det offentligas speciella ansvar för energiförsörjningen med formuleringar som (m) inte kunde acceptera.
Eller "inte skulle kunna" snarare om man får tro malicen. Det påstods att (s) fick kalla fötter av att behöva stå på samma sida som (m) så man såg till att det blev en trekant i stället.
Att frågan sedan inte avgjordes i folkomröstningen blev en välkommen bieffekt. I praktiken återvisades den ju till riksdagen, och politikerna. Folkomröstningen har sedan dess använts som tillhygge, och tolkats som bibeln av troende: efter egen tro och åsikt både inom riksdagen och i den allmänna debatten (t ex att linje 1 innebar JA).
Två följdkommentarer till detta.
1. Jag skulle röstat JA till att behålla och utveckla kärnkraften om det alternativet funnits. Det fanns det inte.
Jag röstade på ett av de minst skadliga alternativen nämligen #2. Sedermera har jag insett att brasklappen bara var bullshit. Hur skulle samhället kunna abdikera från det övergripande ansvaret för samhällets energiförsörjning?
2. Om folkomröstningsinstrumentet.
Även om folkomröstningar enbart är rådgivande, bör de vara ett val mellan två tydligt formulerade alternativ. Den politiska församling som utlyser en folkomröstning bör dessutom ta den på allvar.
Jag inser att hade frågan ställts om ett klart JA/NEJ till kärnkraft vid det tillfället hade svaret blivit NEJ i det upphetsade opinionsläget då. Alternativen 1980 var alltså de realistiska.
Att ett NEJ skulle inneburit omedelbar, relativt, avveckling är ett tydligt alternativ.
Ett JA som inneburit att kärnkraften använts tills alternativen varit på plats, och att frågan tagits upp på nytt om alternativen inte varit på plats när existerande reaktorer börjat bli gamla, hade varit ett lika tydligt alternativ.
Vrängandet av folkomröstningsresultatet har med tiden, och till slut med Alliansens senaste initiativ, hamnat just där. Nu kan vi faktiskt "utveckla kärnkraften med förnuft".
Och någon gång i framtiden, när nuvarande verk "återuppförts", lär sifferexercisen glömmas oxå ... , om vi behöver energin.
Den som lever får se.
Skicka en kommentar