2010/05/29

MORGONKAMPANJ MED BETONG I SKALLEN...


Det var en kall morgon, alldeles för kall för att vara i månadsskiftet mellan maj och juni - och det var en morgon då folk vallfärdade till Solvalla travbana via hemstaden Sundbyberg. Det var även en morgon då skallen kändes som om den var full med betong efter en gårdagskväll med några öl som sällskap, alldeles för många öl om det var skallen som berättade sanningen.

Det var en morgon då mixen av Treo, Alvedon, Ipren och Panodil gjorde att min hy antog en gulare ton allteftersom jag stod där i kylan för att föra ut moderata budskap till horder av väljare på väg mot just Solvalla...

Men vad gör man inte för valsegern? Vad spelar det för roll att man mår som man förtjänar när valvindarna blåser vår väg? Vad gör lite kyla och några sporadiska regnskurar...? Kaffe, Cola och smärtstillande gjorde väl sitt bästa, men det var när expediten på Pressbyrån på Landsvägen satte upp sitt Aftonbladet-löp som dagen vände, från jobbig till anständig och lite senare riktigt bra. När den unga, söta expediten dessutom gav efter för min övertalningsförmåga och gav oss en överbliven löpsedel till vår stora glädje. "Monas stora kris" var huvudrubriken, med stora svarta bokstäver, som förstärkte glädjen över gårdagens opinionsundersökning.

"Tokmoderaten hatar Mona Sahlin. Detta är tveklöst Tokmoderatens akilleshäl. Detta gör att seriositeten i bloggen och skrivandet stundom hamnar i ett löjets skimmer. Antonsson tror att sitt hat är befogat och håller sin linje. Det kan uppfattas hedrande att en kapten går med skutan i djupet men det är ingen framgångsfaktor för sjöfarten i stort. Antonsson seglar dock för den borgerliga flottan vilket är glädjande" skrev Kristian Krassman när han recenserade min blogg, utan att ha förstått ett smack. Det är ju av omtanke för våra politiska huvudmotståndare som jag gång på gång känner mig nödgad att lyfta frågorna om Mona verkligen är rätt person att leda det som en gång var Sveriges överlägset största parti - ett parti som numera bara är en blek skugga av sin forna storhet.

Löpet satt där det satt, både i Pressbyråns skyltfönster och på vårt bokbord - och många var de som vi mötte som skakade på huvudet för att sedan konstatera att det var en politisk tragedi som seglar upp framför våra ögon. Några konstaterade detta med uppgivenhet i rösten och kroppspråket, medan andra likt mig var rätt nöjda med hur den röda kvällstidningen berättade sanningen.

Visst skall en valrörelse inte handla om person, utan om politikens innersta väsen. Men oavsett vilken politik man än må företräda, hur spännande och tilltalande den än må vara så spelar ju faktiskt ledarskapet roll. En usel ledare, en ledare utan koll kan ju ha en underbar politik i ryggen, men ändå sakna förmågan att krysta fram politiken. Därmed inte sagt att sossarnas politik är spännande eller tilltalande, tvärtom faktiskt. En politik som upplevs som ospännande och inte ett dugg tilltalande i kombination med ett stolpskott till partiledare - ja, då blir det ju inte lättare direkt...

Vi mötte några hundra, kanske över tusen väljare medan vi stod där och kampanjande i kylan, regnskurarna och i mitt fall, bakfyllan. De allra flesta gav oss glada tillrop, några försökte spotta på oss och andra tyckte att vi var jobbiga. Men bilden var att vi hade vinden i ryggen, det kändes bra. Alterntiven är tydliga, och alternativen förstärks eller försvagas av att de olika ledarna ses på olika sätt av väljarna. Valet är långt ifrån avgjort, men vi moderater behöver iallafall inte lägga fokus på att förklara varför vi har den där ledaren vi har.

Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2

Inga kommentarer: