2010/02/06

KAN KVINNOR? VERKLIGEN...?


Vad vore väl ett besök på Moderaternas valfokus i Lapplands Väsby?
Kanske långtråkigt?
Och dötrist?
…och …alldeles, alldeles underbart!

Medan mina partivänner fokuserar på valet så sitter jag i min ensamhet och känner mig som partiets självutnämnda paria, den där galna bloggaren som partiet helst inte vill associeras med på något som helst vis. De verkar ju ha det så trevligt där uppe i obygden, mina partivänner, medan jag har satt ugnen på 225 grader och ställt ut fyra burkar Norrlands Guld på balkongen. Här blir det till att sitta ner med en hemmagjord kebabtallrik och lite alkohol för att själsligt vandra in på den stigen som leder till en grotta där jag kan grotta ner mig i självömkan...

Men kanske är det lika bra att jag inte är där, bland mina partivänner som verkar ha så roligt av vad man kan utläsa av Facebook-kommentarer och Twitterflöde, för jag hade som den offentliganställde man på en kvinnodominerad arbetsplats kanske låtit Reinfeldt att förstå att det liksom inte spelar någon roll hur mycket vi än anstränger oss - kvinnorna fattar inte bättre, de kommer inte bryta sina invanda mönster när de står där bakom skynket på valdagen. Glädjedödare? Javisst, men också en effektiv avlyssningsapparat mitt i fiendens huvudläger.

Reinfeldt påtalade ju att vi moderater måste vinna kvinnorna i det kommande valet, och det vore väl trevligt om även det täcka könet någon gång kunde börja smörja maskineriet i skallen med lite annan olja än den som sosseriet under ett århundrade smörjt kvinnosläktet med. Jag försöker på min arbetsplats, men inga argument biter på kvinnofolket som bara inte kan inse att vi faktiskt är ett parti även för de med bristande intellekt och de som saknar snopp...

När man inte kan argumentera sig till framgång så får man hitta andra lösningar på problemet. Att avveckla den kvinnliga rösträtten kan ju vara ett alternativ, om än något drastiskt och måhända lite impopulärt bland delar av kvinnorna själva och de fjolliga männen som kallar sig feminister. Ett bättre alternativ är ju annars att låta varje manlig röst vara värd dubbelt så mycket som en kvinnlig dito. Fördelen med det senare alternativet är ju att det per automatik blir mer fokus på valfrågor som kan vinna över ännu fler män: avskaffad moms på herrtidningar, sänkt bensinskatt och så vidare. Ett tredje alternativ är ju helt enkelt att omyndigförklara de kvinnor som uppenbart inte förstår sitt eget bästa, och låta deras män rösta åt dem på valdagen.

Nu hoppas jag ju att läsaren har sett igenom satiren ovan, och faktiskt förstår att det bara är en hejdlös drift med vurmandet för olika grupper mot varandra. Det som är bra för människan är också bra för kvinnan och självklart även för mannen eller sådana som jag som är så feta att man inte längre kan se vad man har mellan benen. Den dagen vi börjar fokusera på grupper där vi inte har riktigt så bra stöd som vi har bland andra så finns ju risken att de som redan stöttar oss känner sig åsidosatta. Försvarsvännen är en sådan väljare, en grupp som i brist på andra, vettiga alternativ förmodligen skrämts iväg till sofflocken för tid och evighet.

Men om man nu prompt anser sig tvunget att fokusera på kvinnorna som en enda, viljelös klump av väljare så kan väl ett bra alternativ vara att börja med att berätta vad vi vill åstadkomma med deras arbeten, där en mångfald av arbetsgivare i de av traditionen kvinnodominerande yrkena är det enda sättet att lyfta deras löner. Med jobbskatteavdraget har ju annars det vidrigt lågavlönade kvinnsen trots allt fått en rejäl förstärkning i plånböckerna - men otack är än så länge världens lön.

Länkar: SvD, DN, AB1, AB2, Kent

Inga kommentarer: