NÄR ETT JA BLIR ETT SVETTIGT NEJ...

Han sade först "Om ni får drogtesta mig? Ja, ni får gärna drogtesta mig" men när sjuksköterskan som skulle doppa en liten teststicka i hans urin började rabbla vilka ämnen man skulle leta spår efter så blev han "svettig" och gjorde en u-sväng. "Men du, ähhh, jag struntar i det. Jag bara känner det..." blev uppföljningen från han som nyss sade ja men som blev svettig när det började pratas om amfetamin, hasch, opiater och bensodiazepiner.

Han som var för svettig, han som först sade ja men tio sekunder senare inte kände för det var ju ingen mindre än politikens egen mångsysslare - Thomas Bodström. Just där och just då tror jag att samma Bodström kände att den där svettattacken kom väldigt olägligt, och att hans känsla för att inte kissa i en burk just där och just då bara blev fel, så fel...

Alldeles oavsett om Bodström nu var jättesvettig, hade svårt att träffa en burk med urinstrålen eller bara inte kände för att låta en sjuksköterska leta efter amfetamin, hasch, opiater och bensodiazepiner i hans kiss så kände nog Bodström att "där gick allt åt helvete". Oavsett vad den där teststickan hade visat eller inte visat så är bilden satt av en man som inte vågade.

Som om inte sossarnas valrörelse var jobbig ändå, med förtroendekris hit och opinionsras dit, så kommer ju den här plötsliga tvekan inför ett drogtest av partiets förstanamn i Stockholms län inte som ett brev på posten direkt. Media sätter nu bilden, Sveriges Radio och kvällstidningarna är redan ute med nyheten om den svettige, före detta justitieministern och ingen vet var det barkar hän. Det är en bild som borde ge oss som vill se Bodström i oppositionsrollen i minst fyra år till ännu lite mer medvind. Det blir ju liksom helt plötsligt lite lättare att banka in bilden av socialdemokratin som ett parti som säger ja, blir svettiga och sedan inte känner för det - alltså ungefär som det blev med Förbifart Stockholm...

Det är inte utan att jag tycker synd om Bodström, också, den här morgonen. Allt blev ju så fel, när det kunde gå så bra. Jag har mina egna funderingar om den där känslan som plötsligt infann sig när ett ja blev ett nej, men de funderingarna håller jag för mig själv.

Lik förbannat är det närmast omöjligt att inte "ge igen" på Thomas Bodström för hans insatser i en TV-soffa bredvid Mats Odell efter det att den senare myntat begreppet "Toblerone-politik". I den soffan så visade Bodström prov på gedigna retoriska tjuvnyp när kläckte ur sig "Jag skulle kunna kalla dig för mutkolv, men det gör jag inte". Den här morgonen är vi många som skulle vilja använda samma retoriska grepp med Bodström som mottagare. "Vi skulle kunna kalla dig för junkie, men det gör vi inte..."

Edit: För ett gediget inlägg om hela historien, läs Thomas Böhlmarks mästerverk i ämnet här...

Länkar: AB, Expr, Expr, Expr, Expr, SR, SvD, DN, SydS

Bloggar: Annika Beijbom, Morgan, PLC, Laakso, Magnus Andersson, Cornucopia