NÄR MAN VILL TYSTA DE SOM RÅKAR TYCKA "FEL" - DEL 2

Igår handlade rubrikerna om "Retorikexperten var folkpartist", och det gånger två. Både Svenskans och TV4:s retorikexperter hade enligt våra politiska motståndare det tvivelaktiga omdömet att ha ett arbete eller en bisyssla där de tyckte till om retorik och då i synnerhet den retorik som våra folkvalda kör med. I sossarnas världe finns inga människor som kan hålla isär sin yrkesroll, sin profession, med sina åsikter - kanske dömer dom alla andra efter sig själva?

Camilla Eriksson var den första som fick klä skott efter att ha "fel" om att Reinfeldts tal under helgen var bättre än Sahlins. Sådant accepteras inte, speciellt inte om experten vid sidan om sitt tyckande också tycker till om politik men i andra forum än TV eller tidningar. Vilka experter skall media hädanefter kunna lyfta in om man skall klara av sosseriets kravspecifikation om att man inte skall ha någon som helst ideologisk bakgrund med sig in i studion? Kan det finnas folk som är totalt opolitiska eller är det okej att ta fram folk som representerar småpartier som SD, FI eller PP i den rollbesättning som media vill ha...?

Själv är jag övertygad om att folk faktiskt kan skilja på sitt arbete och sitt politiska engagemang, iallafall i de absolut flesta fallen. Jag tar hand om mina vårdtagare på exakt samma sätt oavsett om de eller deras föräldrar råkar vara miljöpartister, sossar eller moderater. Jag är övertygad om att mina barn behandlas lika av dagis- och skolpersonal med rötterna i rörelsen trots att det ibland är en M-märkt pappa som kommer för att hämta de små liven. På precis samma sätt är jag övertygad om att de nu avpolleterade retorikerna kunde skilja på ditt och datt - det är bara sossarna som inte klarar av att förstå det.

Att Camilla Eriksson fick gåshud två gånger under Sahlins tal i Almedalen spelar ju ingen som helst roll för hennes trovärdighet när hon sedan hade det dåliga omdömet att få gåshud en gång när Jan Björklund talade från samma scen. Ingen tillåts att vara kritisk mot ledaren, mot partiet, mot rörelsen och alla som råkar tycka till och tycka att Mona kunde ha gjort något bättre demoniseras och misstänkliggörs.

Om det igår var rubriker om att "Retorikexperten var folkpartist" så skulle dagens rubrik kunna vara "Artisten var moderat och sjöng för Centern". I dag handlar det om hur åsiktsmonopolisterna i rörelsen återigen vägrar att fatta att folk kan skilja på sin yrkesutövning och sitt personliga tyckande om politik. I dag handlar det om att LO bokade av Linda Bengtzing, underskön och härlig sångfågel, från LO-förbundens familjedag på Furuvik. Orsaken? Linda Bengtzing hade sjungit för Centern, hon gillar Reinfeldt mer än Sahlin - vilket var fjärde LO-medlem också sägs göra - och med det så hade hon gjort sig omöjlig i något som faktiskt liknar intolerans mot att andra kan tycka annorlunda. Bara de som tycker rätt får sjunga för LO eller SAP, de som tycker fel bokas av och så var den risken för meningsskiljaktigheter som bortblåst...

Men är det någon som inbillar sig att Linda Bengtzing skulle göra något annat på LO-förbundens familjedag än att sprida god stämning och ljuv musik bland LO-folket? Hon är en artist, inte en politisk agitatör och risken för att Linda Bengtzing skulle använda mellansnacket för att hylla Reinfeldt eller Maud måste väl anses som mikroskopisk ifall hon skulle vilja ha fler jobb som artist.

För det är ju så att folk tycker olika om plitiken, det är ju själva poängen med demokratin. Jag har mött underbara människor i sosseriets led som skulle kunna få hålla ett tal över mig när jag dött av övervikt och igenfettade blodkärl, jag har mött folk i mitt eget parti som inte ens skulle få komma på begravningen. Vi är människor, vi tycker olika, låt oss göra det. Låt oss även välja att tro att folk också kan välja sina tillfällen att prata om politikens innersta väsen, och när man håller sig neutral och förhåller sig till omgivningen som den ser ut.

Oavsett om man är artist, retoriker eller komiker så har man rätt att jobba åt alla oavsett politisk färg trots att man inte tycker likadant om politiken. Allt annat är att likna vid att "tycka rätt eller tycka fel" - då tassar vi in bland skuggor vi inte skall tassa runt bland. Jag blir lite skrämd av det vi nu ser, där Wanjas gäng stoppar artister som "tycker fel" och där enbart troende rödingar släpps fram. Det är ingen vacker syn, det är en syn som visar på desperation, på en tilltagande förföljelsemani - det är bilden av ett parti och en rörelse som gärna hyllar mångfalden i ord men som jobbar åt ett annat håll...

Länk: Expr, Expr, SvD

Bloggar: Per Altenberg, Mary, Jonas Falk, "Gråsälen", Lake, Mattias, Victor Zetterman