2011/02/18

TIO SJÄLVKLARHETER - MEN JAG ÄTER VIDARE


Det är med skräckblandad förtjusning och med morgon-ribba jag en dag för sent läser Magdalena Ribbings elva punkter för lite mer vett och en ännu större etikett i den trafik som transporterar oss kollektivt. Det är elva punkter, där jag har lite olika synpunkter på tant Ribbings tyckande och tänkande - något jag utvecklar lite längre ner...

"Ååååhhhh, åka pendeltåg... Jag är en loser baby. Jag har inget körkort!" sjöng Markoolio och satte tummen i mitt öga som den loser jag är. Att åka kollektivt är något jag måste göra, ingenting jag vill jämt och ständigt. Många andra åker pendeltåg trots att de inte är losers, för att köerna på E4/E20 är katastrofala och det är lite mer bekvämt att kunna sitta och sova i en halvtimme på väg in till den stora staden.

Men i egen bil kan man bete sig precis som man själv vill, utan att faktiskt behöva ta hänsyn till att det finns några tiotal andra, okända medmänniskor i närheten att ta hänsyn till. I förarsätet, i din bil kan du vara hur respektlös som helst - och det är det jag saknar ibland längs den blåa linjen in mot den större staden eller på pendeltåget ut från samma stad. Jag blir hämmad, jag kan inte vara mig själv...

Att följa Ribbings elva budord är för mig en omöjlighet, och det jag har svårast med är att låta bli att äta på tuben, bussen eller pendeltåget. Att äta "on the go" tillhör min vardag och jag vet inte hur många gånger som jag dragit i mig två av McDonalds Cheeseburgare under resan hem eller någonannanstans. Jag behöver näring, jag behöver min mat och det passar ofta bäst att ta den då jag har tid - under resan. Naturligtvis tar jag ansvar för att mina medtrafikanter inte får ketchup sprutade över sig, och skulle jag råka tappa colan på någon så kommer jag naturligtvis att slicka upp drickan.

I övrigt så håller jag med Ribbing om det mesta. Jag stör mig otroligt mycket på de som i en knökfull buss har satt sig på sätet närmast mittgången och placerat sin väska eller matkasse på sätet bredvid, med en tydlig markering om att "ingen får minsann sitta bredvid mig! Stå ditt fanskap!" Att fötter på sätena också är ett aber som jag retar upp mig på är också naturligt, men fötter på sätena minskar medan dubbelsittarna ökar.

Att inte kunna hålla ordning på sina ungar är också något som kan framkalla ångest hos mig under resandet. Bångstyriga och respektlösa ungar, eller varför inte en hel dagisgrupp på väg hem från någon utflykt när allt man vill är att ha lite lugn och ro på väg hem - och så var den dagen förstörd. Helgerna är värre än vardagarna av förklarliga skäl, men plågan densamma när konfrontationen mellan en trött yrkesarbetare och 12 ungar med olika bokstavskombinationer uppstår längst bak i en redan knökfull buss...

Men det finns något som är betydligt värre än de små barnen, och det är de större barnen - de så kallade ungdomarna. Fostrade i en miljö där dokusåpan sätter normen så är det alltid så att ett gäng tjejer i de yngre tonåren, som klär sig som kvinnor men pratar som neanderthalare skall höras mest och synas mest i kollektivtrafiken. Hörs man inte, och syns man inte så finns man ju inte - det är något som program som Big Brother, Paradise Hotel med flera har fått våra ungar att inbilla sig. Alltså så hörs de, alltså så syns de.

"Bah, liksom, öh, liksom, å han bah, sa liksom att hon bah liksom, å fan vad snygg han var liksom, typ" i tio minuter i ett "normalt" volymläge för dagens ungdom, från Sundbyberg till Centralen och jag är kvaddad. Frågan är vilken förhörsledare som behöver en stark lampa och tumskruvar för att plåga någon till ett erkännande när det finns svenska ungdomar? Lås in ett härdat förhörsoffer på en blåbuss full med gapande tonåringar och sanningen lär komma...

Jag stör mig på mycket, andra kanske stör sig på mig när det sitter ett fläskberg på sätet mittemot och äter onyttigheter som luktar starkt. Kan jag kräva av de som dubbelsitter att börja förstå att alla vill sitta? Kan jag begära av ungar och ungdomar att de skall vara knäpptysta? Det är ett givande och tagande, och frågan är om en plats där olika individualister tvingas umgås kollektivt någonsin, någonstans eller någongång kommer att kunna bli en plats där fred och försoning råder. Jag tvivlar.

Länkar: SvD1, SvD2

10 kommentarer:

Peter Trixe sa...

För en gångs skulle är vi faktiskt oense, Tokis (ja, jag vet, hur tusan ska det här sluta...?!). Att äta på pendeln är ett otyg. Inte så mycket för risken att man ska råka få senap på kavajen utan egen beskyllan, utan av samma orsak som jag inte gillar att sätta mig bredvid en storrökare. Det luktar helt enkelt as. Jag vill inte behöva dra i mig ångorna av någon annans vitlöksburgare eller "kebab med två såserna". Visst, jag kan sätta mig någon annanstans - om det finns plats - men oftast osar dessa matvaror lång väg. Efter en stund fyller stinket upp en hel pendelvagn. Tro mig. Jag har varit med om att en slörp-och-rap-marödor suttit i andra änden av vagnen och att ångorna hittat hela vägen till den andra änden.

Färdiglagad mat äter man på plats där man köpt den. Punkt. Eller i en restaurangvagn. "Va? Vad sa du? Är det ingen restaurangvagn på pendeltåget...? Men OJ DÅ! Vad var det som det kallades nu igen...? Jo. Just det. Taskigt fall. Så var det..." ;-)

Anonym sa...

Jag undrar om inte dina förslag till förhörstaktiker faller under någon slags tortyrkonvention?

F ö, ha den riktigt bra dag!

Anonym sa...

Det stinker i vagnen när någon äter burgare eller dylikt. Typiskt juvenilt självcentrerat beteende att skita i sin omgivning. Väldigt moderat.
Stanna på perrongen, käka upp och ta nästa tåg. Basta!
/ Fredrik H

Visionären sa...

"Fostrade i en miljö där dokusåpan sätter normen så är det alltid så att ett gäng tjejer i de yngre tonåren, som klär sig som kvinnor men pratar som neanderthalare skall höras mest och synas mest i kollektivtrafiken."

Den där har alla förutsättningar att bli en klassiker.

:-)

V

Anonym sa...

Men bästa Tokmoderat - de du kritiserar visar ju prima tendenser till att växa upp till nya tokmoderater - egotrippade, inkrökta och fullkomligt utan självinsikt.
Tut, sa tåget, och så gick perrongen!
Onkel Ho

Mattias Lönnqvist sa...

Så länge man inte spiller på säten (eller mottrafikanter) ser jag inga problem med att äta på t-bana eller pendeltåg (eller att dricka kaffe för den delen)

Jag äter ofta på resande fot, och det spelar ingen roll om man åker kollektivt eller med bil; för mig är det ofta enda chansen att äta mellan jobb och politiska möten.

Ska man störa sig på dofter finns det värre problem; rökare, personer med för mycket parfym och personer med dålig hygien. Skulle dofter vara förbjudna (vilket jag är skeptisk till) så skulle jag kunna acceptera att man inte får äta heller, men så länge den värsta doftföroreningen inte kommer från mig så ser jag inte problemet.

Magnus i Solna sa...

Lyssna på musik så slipper du ta del av mindre givande diskussioner...
Ang ätande så är lagad mat ett otyg, godis är ok.
I Bangkok är det förbjudet att äta eller dricka. I Singapore är det belagt med 10.000 kr i böter, samma som för nedskräpning.

Anonym sa...

Tokis, om du måste äta när du har tid så disponerar du din vakna tid på fel sätt.

Du borde prova att äta när du är hungrig istället ;)

(Kanske skulle du t om bli MER effektiv om du satte maten före vad det nu är som är viktigare än järn, vitaminer, mineraler, fetter och ... ketchup.

Sen är iofs cheeseburgare ätna på pendeln eller t-banan extra goda, inte minst för att man kan få visa alla andra att man minsann har råd att äta.

In your face, Fas-3:are!

;P <---- 'smiley', för att påvisa ett "satiriskt" tonläge.)

Bulle sa...

Patetiskt argument att du inte skulle ha tid att äta om du inte åt i ett fordon där andra människor (hint: KOLLEKTIVtrafik) sitter inspärrade med dig och dina två cheeseburgare med så kallad näring (hint: bukfylla more like) för att du skulle ha så viktiga politiska möten. Och argumentet att du själv inte har något emot det. Det är inget argument, det är ju själva problemet. Moderat logik.

yvonne sa...

Det är vedervärdigt med folk som äter när de åter kollektiv-trafik.En gång satt jag i en vagn där en kvinna tog upp en varm grillad kyckling och slafsade i sig.