2011/03/27
EN OFELBAR FRÄLSARE ELLER FOLKLIG...?
En ny ledare är vald, en extrakongress är avklarad och frågan jag ställer mig efter en kaotisk helg är vilken bild av deras nya ledare som gäller...
Håkan Juholt lanserades som kandidat till posten som partiordförande i sista sekunden. Partiet höll på att falla samma och även de mest besatta och verklighetsfrånvända opinionsbildarna i sosseriet såg mörkt på en framtid där ingen av de tilltänkta kandidaterna dög, gillades tillräckligt mycket av alla eller helt enkelt ville ha jobbet. Då dök han upp, allas vår Juholt, som en nödlösning, som en extrem kompromisskandidat, som politisk fallfrukt. Juholtaren dök upp som mannen som skulle frälsa partiet med sin folklighet, med sin folkliga humor, med sin folkliga musiksmak och med sin folkiliga mustasch.
Alla vi som inte var sossar skulle vara rädda för den där mannen som var folkligheten personifierad - det fick vi minsann veta av både en och två sossar. Det enda de lyckades med var att få oss på gott humör över det faktum att den löjeväckande sosse-retoriken var tillbaka, där de politiska motståndarna skulle skaka av rädsla för en man som det egna partiet egentligen aldrig har tagit på riktigt allvar...
Men det var för att han var folklig som Juholt skulle kunna utmana den nya makten i det nya statsbärande partiet. Så snackade man iallafall, och ingen blev rädd - inte jag iallafall. I dag är känslan en helt annan, när jag faktiskt börjar bli lite orolig över "Rörelsens" rörelse och mannen, myten, mustaschen som de har valt till ledare. De säger att han är folklig, men de behandlar Håkan som en ny Messia(s). Kan det vara så att man har valt en man med utomjordiska förmågor och övernaturliga färdigheter?
Medan sosse-bloggaren Claes Krantz ödmjukt berättar mellan raderna att Håkan Juholt mycket väl kan vara en reinkarnation av Per-Albin Hansson. SSU-ordföranden i Kalmar, en liten hänförd kvinna vid namn Emma Frost smälte totalt inför den nya frälsaren och konstaterade återhållsamt inför media att "Det är en utomkroppslig upplevelse att han har blivit vald!" och jag började få vibbar av personkulterna kring sådana herrar som Kim Jong-Ils odödliga farsa Kim Il Sung bort i Nordkorea.
Bilderna visar hänförda och nyfrälsta sossar på en kongressfest som alla vill ta på och röra vid den där mannen som ger utomkroppsliga upplevelser, och då är det dags att börja bli lite rädd och orolig. Ett rykte säger ju att det finns någon sosse som låtit amputera högerarmen med en röjsåg efter att ha skakat hand med ledaren på festen och som nu vilar ut på sjukhus medan armen har ramats in och skyddats med glas för att behålla sin värdighet och slippa tvättas. Andra rykten talar om horder av ungsossar som under morgontimmarna vandrade hand i hand upp och ner längs Klarabergsgatan talandes i tungor.
Andra sossar talar om att Håkan Juholt minsann var världens roligaste man igår kväll, så enormt rolig att en hel timme bara försvann i det tomma intet i tideräkningen. Att vi gick över till sommartid under natten vill de inte kännas vid, lika lite som de vägrar förstå att alla världens miljönördar släckte sina lampor för något trams som Earth Hour och inte alls för att hylla ljusets furste med en timmes mörker vid hans kröningsfest...
Vad vill jag då säga med detta gnällande och raljerande? Jo, att bilden av folklighet försvinner när man samtidigt ger den nya ledaren förmågor som vanligt folk bara kan drömma om, som att leverera utomkroppsliga upplevelser samtidigt som han är så kompetent att han minsann inte behöver någon akademisk utbildning för att bara vara bäst på allt.
Vill man från sosseriets sida hålla bilden av Håkan Juholt som en som alla oss andra vid liv kanske man skall akta sig för att bygga en personkult som inte ligger långt efter proffsen i Pyongyang. Bilden nu är en bild av en man som kan allt, som vet allt, som är roligast och mest kompetent - men som trots detta inte upptäcktes förrän i sista sekunden av den visa kvinnan Andnor och den vise mannen Baylan. Den bilden rimmar illa med alla de etiketter som klistrades på Juholt i början men som idag bara känns som ett påhitt för att man inte visste vad man skulle tycka från de egna leden...
Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Kent, Moderata Perspektiv, Lidby, Westerholm, Högberg, HBT-sossen, Röda Berget
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och någon personkult av den store statsmannen Reinfeldt har förstås aldrig förekommit. Varken på borgerlig press ledarsidor eller i bloggar eller någonannanstans inom moderaterna?
Jag kan iallafall inte minnas folk som talar om utomkroppsliga upplevelser av att vara i Reinfeldts närhet...
Men däremot hans fru...
Ett av dina absolut bästa inlägg. Jag garvade så jag vek mig dubbelt när jag läste om han med armen i glasbur. Helt i Ingerö-klass.
Din avslutning var också träffsäker.
V
Skicka en kommentar