2009/03/09
MED SÅDANA VÄNNER BEHÖVER MAN INGA FIENDER...
Under alla år då socialdemokratin styrt Sverige med ett minoritetsstyre har de funnits där, vänsterpartisterna, som trogna vapendragare och nickedockor åt de olika statsministrarna. Allt som oftast har vänsterpartisterna fogat sig utan att gnälla, utan att hota eller utpressa för att säkerställa sitt stöd åt sosseriet.
Med Miljöpartiet har det varit helt annorlunda, själv minns jag hur en högröd Göran Persson såg ut att vilja dräpa den journalist som nämnde Peter Erikssons eller Maria Wetterstrands namn i en av förhandlingssvängarna inför regeringsbildandet. Miljöpartiet utnyttjade sin position som stödparti på ett helt annat sätt än vänstern, här handlade det om utpressning som gränsade till det kriminella och med ständiga ändringar. Miljöpartiet lyckades genom sitt "spel" få extremt mycket gehör för sina åsikter, ja rent av sjukt mycket av deras miljöfundamentalistiska tankegångar fick slå rot i regeringsförklaringarna - alldeles för mycket makt i proportion till det patetiskt låga röstetalet...
Tro fan då att att såväl vänsterpartister som de sossar som ändå skänkt en tacksamhetens tanke till sina trogna vänner till vänster blir galna när den nya sosseledaren Mona uteslöt just den trogna parten till förmån för de som använt hot och utpressning för att bygga ett samarbete. Mona valde faktiskt att "side-steppa" vänstern helt och hållet, ambitionen var att ställa Lars Ohly utanför för tid och evighet medan Mona ville kuttra lite mer med Skönheten och Odjuret i de gröna kläderna...
Monas försök att skapa en koalition haverade från den stunden lamporna slocknade vid den presskonferensen då det röd-gröna äktenskapet tillkännagavs. Rörelsen reagerade, Lars Ohly visade att han inte accepterade att vara en dörrmatta åt Mona och språkrören och Mona började på sedvanligt manér att vela... Och så blev det som vanligt, en rödgrön röra blev just ännu rörigare. Och Monas ledaregenskaper demaskerades offentligt.
Och just denna dag fyller denna motarbetade statsministerkandidat år, ett ödmjukt grattis från en av de elakaste kritikerna på bemärkelsedagen! En annan sosse som också fyller år denna dag är en av mina favoritsossar Nathalie Sundesten-Landin, en kvinna som säkerligen skulle göra ett bra mycket bättre jobb än Mona på den platsen där Mona nu motarbetas inte bara från oss på den politiska motståndarsidan, utan också inifrån. Som om det inte vore jobbigt att försöka styra ett parti som säger sig vilja förändras med en förmåga som inte räcker till, skall även "vännerna" sätta käppar i hjulen mest hela tiden så blir ju Monas tillvaro ännu lite tyngre...
Det är ju inte utan att jag ändå har en viss medkänsla för fru Sahlins svåra situation, och jag hoppas att hon orkar jobba vidare - ty en Mona i fin form är Alliansens bästa valarbetare, speciellt när hon flankeras av en kommunist och den Gröna skönheten och det Gröna Odjuret.
Länkar: AB
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar