DEBATTEN OM DEN VINGKLIPPTA PARTILEDAREN

En debattartikel som sätter igång debatten ännu lite mer är en bra debattartikel, och den artikel som ett antal socialdemokratiska profiler i de sociala medierna, olika partiföreningar och i sitt parti den här morgonen lyckas få publicerad på SvD Debatt ar alldeles utomordentligt bra. Inte för att det behövs så mycket mer debatt om vad som händer i drevet mot Juholt, utan mer en debatt om vad de förväntar sig av sitt parti och partiets ledarskap. Undertecknarna är inga partister, sådana som sätter det socialdemokratiska partiets väl och ve i förgrunden och låter den ideologi som måste genomsyra ett parti stå tillbaka. Signatörerna tänker på den socialdemokratiska ideologin, själva grunden för att ha ett parti som mår bra - ett parti som måste tåla kritik även inifrån när det är berättigat.

Trots att jag är partisk så tycker jag att de gör rätt, de som lyfter frågor som måste ställas i den nu rådande situationen, att de inte skadar ett parti mer än de som genom att slänga fram SD-förslag om andraklassens medborgare, uppmana till debatt-bojkott eller gömma undan en ledare från media i olika slutna lokaler. Öppenhet är A och O, öppenhet är ett måste för ett parti i kris, öppenhet är ett måste för en ledare som är ifrågasatt om han verkligen vill slåss för sin position...

Mona Sahlin var kvinna, hon gjorde ett antal fel som raserade förtroende för henne som vice statsminister och tilltänkt partiledarinna. Hon tog sin time-out, Mona var ute i kylan men kom tillbaka men hennes historia låg henne i fatet under hennes korta tid som partiordförande och oppositionsledare. Det spelade liksom ingen roll vad Mona gjord eller sade, hur Mona pratade politik eller vardagsfrågor - folket tänkte tillbaka på Toblerone-historien och Mona som en förtroendeingivande statsministerkandidat fanns inte på väljarnas näthinnor. Idag jagas Juholt på samma sätt som Mona jagades, där anklagelsepunkterna är nästan desamma och ursäkterna likaså. De är banne oss inga fifflare, de är slarviga och allt det där. Men Juholt är man och Mona är kvinna, och helt plötsligt så börjar jag tro att det faktiskt är så att mannen klarar sig bättre i sådana situationer bara för att han har en snopp.

Morgonens debattartikel har naturligtvis mött kritik från de som jag anser vara partister, de som tycker att det i en kris är bättre att sluta sig kring partiet och ledaren medan man med stora kvastdrag sopar in skiten under mattorna på Sveavägen 68. Jag tycker att det är bra att sossarna när de nu måste ta sig an en kris gör det öppet och offentligt, och det gör jag inte bara för att jag tycker att det är roligt att se de politiska motståndarna krisa ordentligt. Är det något som luktar unket måste det vädras ut, oavsett om det är partiordförande Juholts tjänsterum på Sveavägen eller kommunalrådet Salminens skrubb i Solna stadshus som är i behov av ett korsdrag eller åtminstone några wunderbaums i fläktsystemet. De som ifrågasätts med rätta måste orka med frågorna, att kunna förklara och försvara. Gömmer man sig, blundar man för att man är ifrågasatt både internt och externt är man nog rökt. Salminen har aviserat sin förestående avgång efter alldeles för många om och ännu fler men - Juholt gömmer sig i bostaden och på Sveavägen 68...

Jag tycker att morgonens debattartikel från några av mina bloggkollegor på motståndarsidan samt det sköna oppositionsrådet i Solna är precis vad socialdemokratin av idag behöver. Vill man bli av med bilden som ett parti som sluter sig, som skyddar varandra när man felat och som inte vill veta av förnyelse eller förändring så bör man lyssna på skribenterna istället för att sparka bakut. Jag tror att den plågade partiledaren Juholt mår bättre av att lyssna på konstruktiv kritik om vad som behöver förändras och förbättras än att gömma sig med ryggdunkande förståsigpåare som inte är ärliga nog att kunna leverera någon form av verklighetsförankrad och nykter kritik för att komma vidare.

Håkan Juholt är vingklippt, idag kan han inte flyga - inte heller imorgon lär vi se en flygande Juholt i plenisalen under partiledardebatten. Håkan kommer hanka sig fram som en skadeskjuten kråka, med pressens rovfåglar cirklandes över huvudet i varje formulering eller stavelse han krystar ur sig i det politiska samtalet. Vill Håkan flyga, komma upp i det blå och känna medvinden under vingarna igen bör han lyssna på herrar Westerholm, Wennberg och Morian och på damerna Graf och Einerstam. De vill honom inte illa, de vill att han skall få medvind igen, ett lustfyllt ledarskap och det kan man aldrig få om man låser in sig och vägrar förstå medialogikens logiska skeende.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2
Bloggar: Högberg, Laakso, Hagbom, Böhlmark, Essbeck, Kent