PÅ SJU ÅR KAN MAN BLI JÄTTETRÖTT...

"När Maud avgår tror jag vi får en ung kvinna med såna här lökar istället Fredrik..."

Svenskan inleder sin långa artikel om fem långa år av ett Allians-styrt Sverige med meningen "Det är fem år sedan Alliansen tog över Sverige" och det låter ungefär lika dramatiskt som om det vore den statskupp som sossarnas partisekreterare Marita Ulvskog ville ha det till...

Själv tycker jag att det hade varit mer korrekt att fokusera på att det faktiskt är sju år sedan Alliansen lanserades som ett nytt alternativ till det tidigare enda pålitliga alternativet i svensk politik när det kom till konsten att styra ett land. Under min uppväxt hade borgarna, som "vi" kallades på den tiden fått chansen att styra landet under socialdemokratins Palme-era - och varje gång hade regeringarna rasat ihop under bördan av internt gnabbande och gnällande. Fälldin, Bohman, Ahlmark blev Fälldin, Bohman, Ullsten och senare bara Ullsten. Trots misslyckandet att hålla ihop en regering så lyckades man vinna valet igen och Ullsten blev återigen Fälldin, Bohman och Ullsten för att ännu gång misslyckas när Fälldin och Ullsten blev av med Bohman.

Det var bilden av borgerligt styre hos en majoritet av svenskarna i de generationer som kommit att bli socialdemokratins ryggrad i väljarkåren. Tre partier som inte kunde hålla sams, som splittrades, blev kompisar igen och lämnade varandra igen - det var den samlade borgerligheten. Att Carl Bildt under tre år faktiskt höll ihop en ännu större regering betydde ingenting alls i synen på de orödas förmåga att styra och ta ansvar. Efter sju år med Alliansen varav fem år som styrande så är bilden en helt annan. Idag är det socialdemokraternas förmåga att styra som ifrågasätts, där det rödgröna samarbetet i sig blev en av de mest avgörande punkterna när man skulle bortförklara den andra valförlusten mot Alliansen. Att Mona Sahlin blev tvungen att bygga ett lag med Ohly i laguppställningen kvaddade möjligheten att vinna tillbaka makten och härligheten.

Sossarna kan inte längre förlita sig på att styra själva, när man har blivit ett parti som alla andra - förvisso ett av de två största men inte längre överlägset störst. Sossarna är de vars oppositionsretorik ständigt tangerar floskelnivåer rent retoriskt, där sossarna tidigare sågs som ansvarstagande ser väljaren idag ett oansvarigt parti som lovar allt åt alla, guld och gröna skogar alltid - oavsett låg- eller högkonjunktur. Alliansen har fått dagens sociala demokrater dit man vill, och det är idag svårt att ta Juholt och Waidelich och deras parti på allvar längre...

Någon som man däremot tar på allvar är Alliansens överstepräst, den överallvarliga statsministern Reinfeldt och hans högra hand Anders Borg. Alliansen första fyra år vid makten var en framgångssaga när det kommer till icke-socialistiskt styre av Sverige, som majoritetsregering och med en diger bunt av ambitioner att faktiskt förändra ett Sverige som behövde förändras. Men när reformagendan var slut, när ambitionerna hade uppfyllts - vad fanns det då? Ingen Allians 2.0 där de fyra partierna snackade ihop sig inför framtiden och fördjupade vänskapen ännu lite mer, inga nya visioner och ingen ny politik. Alliansen gick till val 2010 på att hålla Ohly borta från Rosenbad och på att fortsätta ungefär som man hade gjort tidigare. Inget var, inget var spännande men tack vare Sahlin och Ohly gick det ju bra ändå.

Alliansen av idag är Alliansen 1.01 ungefär, när vi i fotfolket helst hade haft Alliansen 2.0 eller 3.0 framför ögonen när vi tittar på det enda trovärdiga alternativet när det kommer till att styra Sverige. Alliansen idag tar ansvar, men man har inga andra ambitioner än att ta ansvar. Alliansen är idétrött, och det som var förändringsvilja 2006, 2007 och 2008 är 2011 bara förvaltningsvilja. Det behövs en nytändning, det behövs ett omtag - det behövs friskt blod och hoppet står idag till Annie Lööf och Centerpartiet. Ett kaxigare Centerparti, ett KD som fattar att det är politiken och inte ledaren som är problemet, ett nytt Moderat parti som inte kastar allt gammalt på soptippen i ambitionen att vara alla till lags och ett Folkparti som inte bara upplevs som ett skolparti - fyra partier som sätter sig ner tillsammans och tittar in i framtiden, glömmer här och nu, och det kan finnas hopp för framtiden.

Idag spelar Alliansen man sina kort så uselt att till och med en pajas som Juholt och en fars som sossarna är ett alternativ för en tredjedel av svenskarna - så vakna upp, vakna till och börja leverera visioner och inte bara ansvar...

Länkar: SvD1, SvD2,
Bloggar: Moberg, Andersson, Röda Berget, Kent, Westerholm, Böhlmark, Weiman, Svensson