Hade någon från framtiden, från Örebro, Conventum och de nya Moderaternas stämma lyckats resa 26 år och en månad tillbaka i tiden för att spela upp ett politiskt tal på ett raspigt kassettband. På den då extremt moderna bandspelaren som oftast användes för att ladda in spel på min ZX Spectrum 48K skulle ljudet av en man som inledde med att säga tack elva gånger strömma ut. Om jag där och då, i forntidens Rönninge omedelbart hade avtvingats en lekmanna-analys om vilket framtida parti som kommer att låta så 26 år och en månad senare så hade mitt svar som nyfiken blå varit - "Det måste vara en sosse, Palmes arvtagare. De kommer stå stilla i utvecklingen i 26 år! Hallelujah! De moderata framgångarna kommer snart som ett brev på posten!"
Nu är det ju inte alls så, 26 år och en månad senare. Talet i Conventum hölls av den mest framgångsrika moderata partiledaren i historien, statsminister sedan fem år och inne på sin andra ämbetsperiod - min namne Reinfeldt. För 26 år och en månad sedan kände jag faktiskt inte till Reinfeldt, men han hade då mer hår och en annan syn på politiken. Sedan dess har håret fallit och rakats av, sedan dess har han gått från att vara ung och övertygad till att bli äldre, lyssnande, pragmatisk och nyfiken...
Det är fruktansvärt svårt att vara kritisk mot en ledare och ett parti som skördar de framgångar som de nya Moderaterna av idag skördar mest hela tiden. Det är tydligt att vi 800.000 som redan var moderater 2002, trots Bo Lundgren idag betraktas som en lite minoritet vars röster inte kan mäta sig med den nytillkomna miljonens väljares önskemål. Det är lika tydligt att det idag inte finns en enda fråga som utåt sett är helig, i ett parti där allt och alla kan offras för att maximera väljarantalet i de val 2014 och 2018 som vi nu skall vinna. Det är ett parti som skall lyssna och ta in alla människors åsikter för att göra dessa till våra egna, oavsett hur väl de klingar mot den ideologiska ryggrad som snart är så porös att den vittrar sönder.
Visst, det är bra att lyssna på folket för att se vad de tycker och tänker, och ibland kan man hitta ett guldkorn hos väljarna att putsa upp och bygga upp sin framtid kring. Men... Vi måste i bakgrunden stå fast förankrade i någon sorts övertygelse om vad som är rätt och vad som är fel politiskt. Det är inte fel att vara lyssna och vara nyfiken, det är inte fel att stå upp för oberoende och starka institutioner i vårt samhällsbygge, det är inte alls fel att stå upp för ett land som håller ihop i samhällssammanhållningens anda och det är absolut inte fel att stå upp för ett jämställt samhälle mellan kvinnor och män...
Men bör vi som frihetsälskare, som ser individer och inte till kollektiv, anamma principen om lagstiftning och kvotering för jämställdhetens skull? Bör vi för att vara pragmatiska och inkännande helt plötsligt svänga och tycka att snoppen eller snippan är just den del av kompetensen eller personligheten vi måste stå upp för när det kommer till ett samhällsbygge? Skall vi verkligen förvandla individer med olika mål i livet, olika utmaningar och olika förutsättningar bara till ett kön? Kvinnor kan, och kvinnor kan det mesta precis lika bra som männen och männen kan det mesta precis lika bra som kvinnor. Låt enskilda individer själva ta ansvar för hur de lever sitt liv, för hur de tar tillvara på vardagens vedermöder - och utan politisk-moralisk pekpinnar in i styrelserum, vardagsrum eller fikarum.
Fredrik Reinfeldt är övertygad om att världen skulle vara en bättre plats om kvinnan och mannen var jämställda, fullt ut och överallt - och visst har han rätt. Det skulle förmodligen vara färre krig, mindre väpnade konflikter och mer fokus på sådant som inte är militär hårdvara och macho-muskelspännande i politiken. Samtidigt skulle vi ha en osäker värld i spåren av PMS-svängningar, grannländer som långsint sitter och surar utan att ha förmågan att på ett ärligt och rättframt sätt prata bort konflikter, grannar som inte kan prata, bara skvallra. Det som är fint meed mänskligheten är ju att män och kvinnor kompletterar varandra så bra med sina för- och sina nackdelar i sättet att vara. Kvinnor kan, men det kan även vi män...
Det är farligt ha visioner, det kostar alltid 100-tals miljarder att ha visioner fick vi höra samtidigt åhöraren varnades för just visioner. Själv har jag en vision som ligger i linje med de gamla moderaternas syn på solidaritet med grannar, en vision som förvisso kostar ett antal miljarder men inte några 100 - en vision om ett Sverige som är säkerhetspolitsikt närande och inte tärande i vår del av världen. En vision om ett Sverige som faktiskt kan handla solidariskt och inte bara förklara solidaritet för grannar som numera mest skakar på huvudet åt vårt säkerhetspolitiska hycklande.
Reinfeldt höll ett tal på 37 minuter, ett tal som ifrågasatte konsumtionssamhället och uppmuntrade partiet att lyssna, ta in och vara en vindflöjel som vänder sig i takt med de politiska vindarna. Han höll ett tal som hade sina poänger, men som samtidigt befäste bilden av oss moderater som ett parti som vill ha makten framför allt. Visst, jag ser hellre blåa sossar än röda sossar i Rosenbad - men är makten verkligen värd sitt pris när maktutövandet vilar på en grund av inlyssnande, pragmatism och undfallenhet för vad som viktigast för väljaren just idag? Är det så att vi inte längre tror på det vi en gång trodde på? Skall det verkligen behöva vara så att man 26 år och en månad från 1985 inte ens kan vara säker på vilken färg talaren har och man inte redan visste...?
Så länge det går bra, borde jag hålla käft. Men så länge det går bra mest för att motståndaren är inkompetent och politiskt impotent så är jag orolig för att vi bara krattar gången för att även vi en dag landar där de är idag - som politiska driftkuckus som inte fattar bättre. Bara genom att förnya men med förstånd kan vi fortsätta att vara relevanta och med möjligheten att vara moderat pragmatiska. Bara genom att stå fast vid de värderingar vi en gång hade som ledstjärna kan vi vara säkra på en framtid som leder oss alla rätt - både vi 800.000 gamla och den nya miljonen moderater. Det handlar om frihet, om individens makt över sig själv och sin ekonomi - det handlar om gammal hederlig moderat politik, sådant som skall bestå även om vi lyssnar på de som tycker annorlunda...
Länkar: SvD, DN,
Bloggar: Moberg, Andersson, Edgelius (läs!), Böhlmark (som alltid placerar mig sist i länklistan nu när han börjat jobba där han jobbar... )
Bilden lånad av Stämmobloggen
Inlägg
9 kommentarer:
Mycket bra skrivet, tio av tio!
Utgår de nya moderaterna från vad fokusgrupper anser - eller är det främst (alt. enbart) den svenska journalistkåren, som de nya moderaterna är lyhörda inför?
Medhåll, det jag saknar mest i mitt framgångsrika parti är en ideologisk diskussion och riktning för politiken.
Jag är djupt övertygad om att vi har några riktigt stora kriser på gång när oljan sinar och andra resursfrågor blir jobbiga, värre kriser än finanskrisen som pågår just nu. Om vi skall ta oss igenom sådana kriser på ett bra sätt måste det finnas en ideologisk, moralisk och praktisk riktning så vi inte deppar ihop och politiken tas över av SD eller värre bara för att vi får en depression.
Rollen för en 100 miljarders satsning som höghastighetsjärnvägar är f.ö. att inge hopp om en bättre framtid. På väg mot den så börjar man med att bygga det som är mera praktiskt och ger snabbare resultat, med en stor skopa tur blir ett uppnått mål en positiv överraskning 20-30 år senare.
(M) bekräftar sin position som det nya sossepartiet vars ideologiska idé är att lyssna på folket för att sedan besluta det som är mest gynnsamt för dem själva.
Herman Cain, republikansk presidentkandidat, presenterar ett enkelt, rättvist och mycket konkurenskraftigt skattesystem, 9-9-9, dvs 9% moms, 9% skatt på arbete och 9% i bolagsskatt. Det vore något för de nya moderaterna att ta efter. Låga skatter och fri marknad är enda vägen mot nya företag och nya jobb. Inte ett enda multinationellt företag har skapats under (M) styre.
(M) är det nya sossepartiet. Om (M) menar allvar med egenmakt så skulle man naturligtvis införa direktdemokrati med beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz. Det fungerar inte att överlämna ansvaret för ca 50% av BNP till 349 karriärssugna och arvodeshungriga politiska broilers som aldrig har haft ett riktigt jobb.
Staten är bara till för att göra det som den privata sektorn inte gör. Detta är reglerat i svensk lag.
Jag är en av dom som gillade dom gamla moderaterna men jag har hittills röstat även på dom nya moderaterna.
Det är fullständigt oacceptabelt att Reinfeldt ifrågasätter konsumtionssamhället. Vad tror han gör mest för dom minst bemedlade bidrag eller billiga varor. Konsumtion är en av grundpelarna i marknadsekonomin ska man in och detaljstyra där är Dom Nya moderaterna verkligen Socialister, och av 70/80-tals snitt.
Dessutom återinförde regeringen "förmögenhetsskatten" fast nu för sparkapital även för låg och mellaninkomsttagare. Detta samtidigt som vi har en skuldkris i vägen och strörre sparat kapital vore det bästa som kunde hända ekonomin.
Känslan jag får av Reinfeldt är att han är nöjd med vart han tagit Sverige och tycker att det räcker att röra lite i marginalerna för att vinna kommande val.
Det hela vilar på en ytterst skör grund då den svenska ekonomin med sin stora banksektor är ytterst instabil.
Han borde snarare ta mod till sig och stoppa statligt stöd till bankerna via riksbanken och avskaffa insättningsgarantin. På det sättet frikopplas staten från bankerna och kan inte dras med i faller som på Island eller Irland.
Mycket av lyckan under krisen 2008-09 var att regeringen satt stil i båten och inte hade särskilt stora stimulansåtgärder i form av utgifter, istället satsade man på skattesänkningar och lät dåliga företag gå omkull.
Det gav ekonomin utrymme att pånytt börja växa och samtidigt vara något mer motståndskraftig.
Som ledningen pratar ny blir man ju orolig att det blir 100% keynsianism nästa gång det smäller, troligen i år eller nästa år.
Tack för ett bra inlägg!
Magnus Redin. De frågor du egnagerar dig i kommer aldrig att bli problem eftersom de dels faktamässigt bygger på felaktigheter -- det finns långt mera fossil energi i jordskorpan än peak-rörelsen hävdar -- och dels underskattar marknadsekonomins dynamik och förmåga att hantera förändring.
Det ironiska med peakrörelsens hot om utmanande brist -- som bygger på rent lögnaktig propaganda i form av forskarrapporter med felaktigheter, t ex den Aleklett levererar -- är att vi snarare ser en ökande och bättre tillgång på energi.
I politisk-ideologiskt hänseende används energibrist som krav på reglering, just som miljörörelsen använder miljöfrågor -- fiske, "klimathoten" mm -- för att försvara regleringar.
...för övrigt, Magnus Redin, anser jag visst att partier ska vara försiktiga och inte för mycket rusa med vare sig alarmism (en som visade sig fel om försurning och en rör klimat) eller kritiker av den. De som styr samhället ska inte slaviskt låta sig styras av de som titulerar sig vetenskapsmän. Vetenskap är per definition inget område där enighet och absolut kunskap råder, och även om så vore är de som sysslar med vetenskap amatörer på samhällsstyrning.
Håller f ö med denna bloggpost till 99.73 procent, vilket inte är så lite...!
Magnus123, jag har skrivit en liten bok som bland annat beskriver hur man bör hantera den osäkerhet som du påpekar, "När resurser sinar".
Det man kan vara säker på är att resursproblemen kommer, vi har redan brist på olja som är billig att utvinna men vi vet inte när problemen blir akuta.
Det knepiga med dessa problem är att det tar åratal att anpassa samhället för dem och anpassningen behöver påbörjas innan det blir akut läge och uppenbara goda affärer att bygga lösningar för annars får vi enorma flaskhalsar i ekonomin.
Det finns mycket som är klokt att göra för att förbereda samhället och med en klok prioritering av forskning och investeringar är risken att det görs i onödan liten.
Dessutom är det ytterst viktigt att göra samhället förligare så folk lättare byter jobb, lättare startar företag och staten måste bli effektivare inför de dåliga tiderna. Detta gör givetvis nytta oavsett om jag har fel och i vilket fall är det rätt bra att vi inte blir helt beroende av oljeimport från Ryssland.
Problemet med peak oil rörelsen är f.ö. att den är full med vänstermänniskor som förespråkar farliga lösningar och folk som önskar sig att undergången skall komma så de äntligen får rätt och kan visa hur duktiga de är.
Själv blir jag mestadels deprimerad av mina egna funderingar och hittar t.ex. inga fel i Kjell Alekletts arbete utöver att han har ignorerat en del tekniskt rimliga möjligheter till skövlande exploatering av fossilt kol. Dessutom smälter arktis is i snabb takt. *suckar*
Skicka en kommentar