POLITISKT TRAMSANDE OCH HISTORIEONANI...

Förlåt!

Helgen har inneburit ett bloggvacuum från allas er favoritbloggare som ni kunde ha varit utan, men ibland så räcker inte tiden till - och ärligt talat så gör den inte det just nu heller. Men ett livstecken, ett bevis på att min plågade kropp fortfarande lever är nog ett måste denna måndagmorgon när det var lite ljusare på morgonen...

Att jag själv inte har haft tid att blogga betyder inte att jag inte har haft tid att sitta med mobilen i handen och läsa vad andra nätaktivister har tyckt och tänkt under helgen. Ett av de inläggen jag läste är också anledningen till att jag just nu och just här prioriterar att visa att jag lever.

Peter Johansson - det röda berget med rötterna i Grängesberg men nu fast i Reepalus livsverk Malmö - gjorde en stor sak häromdagen av att allas vår partisekreterare Sofia Arkelsten hade dumpat honom på Twitter. Sofia hade avföljt Peter Johansson, och dessurom blockerat honom från att följa henne och den röda stollen visste inte om han skulle betrakta nät-bojkotten med stolthet eller besvikelse i blicken. "Stolthet över att jag tydligen varit en så pass stor tagg i Soffans dyna att hon väljer att ta bort den, besviken över att partisekreteraren för ett parti som anser sig vara statsbärande har så njugg inställning till det moderna medielandskapet" skriver sossen - och jag kan upplysa honom att det inte är bara är moderater som har en njugg inställning till medialandskapet...

Det var en gång, bara dygn efter det att Håkan Juholt till alla sossars oändliga glädje och gamman hade blivit enhälligt vald till deras nya partiordförande. Det var en stund av utomkroppsliga upplevelser, och även om jag var mer skeptisk till Juholt än de som leviterade i hans närhet så tyckte jag att det var ett spännande val - trots att Håkan var en uppenbar nödlösning för att hindra falangerna i sossarna att slå ihjäl varandra. Jag äskade Håkan Juholts vänskap på Facebook, bara för att vi verkade ha samma intresse av att ha roligt i politiken.

Det var på den tiden Håkan Juholt hade ett personligt konto på Facebbok, ett konto för sina vänner och inte bara en idolsida. Någongång, någonstans och faktiskt någonsin så såg Håkan tydligen möjligheten för oss att ha kul tillsammans på nätet, men säg den kärlek som varar för evigt...?

Jag dumpades av Håkan, medan massor av lojala ryggdunkare och partister minsann fick fortsätta att vara kompisar med Håkan Juholt. Jag hänvisades till Håkans fan-sida, och det kändes inte alls bekvämt eftersom jag själv betraktade mig som en ärlig, konstruktiv kritiker av Juholt som kompis på nätet - inte en sådan där som får utomkroppsliga upplevelser av småländsk dialket och synen av en mustasch. Håkan Juholt slängde mig på soptippen, bara för att jag tyckte annorlunda och inte stack under stol med det.

Nuförtiden verkar det förvisso som om Juholt faktiskt har dumpat alla sina kompisar på Facebook, att den där privata kompissidan är död och begraven och där alla hänvisas till att bara vara Håkans fans. Det kan vara så att sidan är hemlig också, vad vet jag - om ett parti och en partiledare som gapar om öppenhet och transparens.

Peter Johansson försöker alltså göra en historia av att Sofia Arkelsten inte vill läsa hans insinuationer på Twitter och dessutom förvägra honom möjligheten att hitta mer ammonution i partisekreterarens flöde. Visst, det är lite löjligt men vi är isåfall inte ensamma om att vara löjliga. Juholt dumpade mig som kompis, Jimmie Åkesson blockerar mig på Twitter sedan tidernas begynnelse och jag har inte sett någon anledning att sätta mig i sandlådan och kasta kattkorvar på Peter Johansson. Men när han sätter ett likhetstecken mellan en företrädares blockering och tycker att rimmar illa med den nya öppenheten i den nyare medierna så borde han ha tänkt ett, två eller tre steg längre - det röda berget som sitter i sandlådan mest hela dagarna.

Det är tydligen inte något som är unikt för Sofia Arkelsten, att klippa banden med de man tycker är jobbiga på nätet. Det finns även aspiranter, eller iallafall sådana som med mycket fantasi kan påstås vara just aspiranter, till statsministerposten som gör precis likadant.

Politiken just nu handlar inte om budgetar eller skuggbudgetar, inte om förtroende eller visioner. I Juholt-krisens spår har socialdemokratin flyttat den politiska holmgången till några mindre begåvade rader i ett moderat idéprogram och till en svunnen tid som faktiskt är historia. Det är ungefär lika tramsigt som att hålla på att älta i vem som blockar vem på nätet - men genom att ta kampen in i historieböckerna så tror jag att sossarna viker ett eget kapitel i samma bok till en tårdrypande beskrivning av partiets undergång...

Länkar:
Bloggar. Röda Bergets inspirerande inlägg, Böhlmark, Edgelius,