Det har sagts förr och av fler än mig - det är inte Göran Hägglund som är KD:s problem i utomstående betraktares ögon. Problemet är en politik och en retorik som inte bär många spår med den övertdliga politik som skördade stora kristdemokratiska framgångar med Alf Svensson som överstepräst. Då tydligt och spännande - nu otydligt och inte tillräckligt tilltalande. Men Göran Hägglund är trots allt det mest spännande ett tillsynes ospännande parti.
Men det finns uppenbarligen de som tycker att splittrande är mysigare än enande, och som tycker att Mats Odell av alla färgglada kristdemokrater att kliva fram och ta över. "Göran Hägglund kan inte kristdemokraterna" skrivs det på SvD Brännpunkt och frågorna är två. För det första, skall det verkligen behövas att någon som enar ett parti som krympt ihop och som numera rimligtvis bara borde kunna innehålla en falang? För det andra, kan stockholmaren Odell ena ett parti som har sin starkaste väljarbas i Hägglunds hemtrakter?
Mats Odell är säkert en kompetent politiker, och kanske skulle han ha gjort sig bra som ledare vid en annan tidpunkt än nu. Idag är Mats Odell ungefär lika spännande som om sossarna hade valt Sven-Erik Österberg eller som om Centern hade valt Andreas Carlgren till sina nya ledare. Mats Odell är lika ospännande i mina ögon som Thorleifs senaste CD, eller som kallt kok-kaffe med en torr skorpa till morgonfikat. Mats Odell kommer inte att kunna lyfta sitt parti en promille mer än vad Göran Hägglund dagligen kämpar för att lyckas med.
Vill KD verkligen gå tillbaka i tiden, dö med ett nostalgiskt flin på läpparna och drömma sig till den tiden då 4%-spärren kändes lika avlägsen som Frälsarens återkomst skulle man kunna försöka locka tillbaka partiets egen frälsare från Bryssel. Alf Svensson är allt det som Odell inte är, men på samma gång precis detsamma. De är politiker med framtiden bakom sig, och om KD fortsätter underminera sin väljarbas och sin ledares position på ett synnerligen masochistiskt sätt så kommer man lyckas med bedriften att jaga Göran Hägglund in i historieböckerna och med honom även partiet KD...
Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB, Expr
Bloggar: Böhlmark, Ekonomisten, Hagbom, Krassman, Lidby
Inlägg
2 kommentarer:
Hur tråkigt kan det bli? Jo Mats Odell
Alla säger att Kd:s problem inte är Hägglund utan politiken eller snarare bristen på politisk inriktning. Men har inte Hägglund den avgörande rollen här? Är det inte partiledare som sätter inriktiningen? Som tillsätter de medarbetare som ska konkretisera hans visioner? Som väljer förhandlingsmålen som ska förverkliga den?
Kd behöver förnyelse det är alla eniga om. Hägglund är också poppis det är alla eniga om. Men om Hägglund är bromsklossen som står mellan partiet och förnyelse, vad ska man göra då? Lägga förnyelsen åt sidan eller lägga Göran åt sidan?
Skicka en kommentar