2011/11/28

DOCENTEN OM ETT FRIHETLIGT PARTIS DÖD...?


För länge sedan - under den förra mandatperioden - hade jag ambitionen att faktiskt få jobba med politik, få sprida politik och hjälpa en moderat riksdagsman eller riksdagskvinna som en så kallad politisk sekreterare. Det var då, det gick inget bra och egentligen var jag bara riktigt nära att få ett sådant jobb en gång men föll igenom den sista gallringen på att jag var sörmlänning och inte smålänning.

Försöken att byta bransch var otaliga, jag var på så många intervjuer hos olika ledamöter att jag inte ens minns alla jag försökte sälja in mig oss som politisk tjänsteman. "Kan du skriva? Kan du förmedla politiska budskap och författa pressmeddelanden? Kan du opinionsbilda?" var tre frågor som ofta dök upp. Svaret blev lika ofta att "Visst kan jag det! Kolla gärna in min blogg Tokmoderaten så får du se exempel på min storhet!"... typ. Där och då dog förmodligen ambitionerna att någonsin någongång eller någonstans få en liten tjänstekammare i någon av riksdagens otaliga byggnader...

En av de jag satt hos och försökte sälja in mig till var Ann-Marie Pålsson, då riksdagskvinna och hela tiden docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Där hon satt och ställde kluriga frågor om hur jag såg på politik satt jag mest och försökte krysta fram något som med lite fantasi kunde upplevas som ett relevant svar. Där Anne-Marie Pålsson var docenten, hjärnan, tänkaren var jag den där mannen som levde för att kasta skit på politiska motståndare på det mest primitiva sättet. Det kändes rätt tidigt att vi inte var synkroniserade för fem öre, och intervjun kändes så körd den bara kunde vara.

Jag gav upp, blev mer ärlig när jag förde fram min egen uppstudsighet och min totala brist på respekt för det egna partiets osynliga maktstrukturer. Då sken Anne-Marie Pålsson upp och visade någon form av gillande. Där hade vi vår beröringspunkt och jag fick en bok om platt skatt författad av docenten på andra sidan ledamotsrummet, och varje gång jag har försökt jobba mig igenom textmassan har det börja ryka ur öronen medan det inifrån kraniet har hörts ett missljud som påminner srakt om en motor som skär på en gammal sovjetisk skördetröska. Nu har Anne-Marie Pålsson skrivit en bok igen, en bok som får media...

Anne-Marie Pålsson lyfter fram sin syn på den moderata partikulturen i Riksdagen, en partikultur som handlar om lydnad och tystnad, om en partiledare som gapar skiten ur de ledmöter som visar upp någon sorts självständighet. Docent Pålsson gör upp räkningen med det parti hon sedan min anställningsintervju vänt ryggen.

Jag har ingen aning om det docent Pålsson skriver stämmer fullt ut, men jag inbillar mig i mitt utifrån-perspektiv att de berättelser media bjuder på ligger farligt nära verkligheten. Jag kan inte förtränga hur en av mina moderata favoritledamöter, Karl Sigfrid under FRA-debatten uppenbarligen fick lida alla helvetets kval när han ville stå upp för de ideal som han trodde på - "Vi har en i gruppen som pekar finger åt en moderat statsminister. Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?" Det är den partikulturen som då yttrade sig som Anne-Marie Pålsson nu tydligen skjuter in sig på...

Men är det inte ett måste, att när ett kroniskt oppositionsparti går till att bli ansvarstagande och statsbärande också måste lägga sig till med en hel del sådana beteendemönster som gör ont i en frihetlig själ? Naturligtvis, men måste vi statsbärande moderater anamma samma gamla modell som de tidigare statsbärarna utvecklat till perfektion - där partipiskan kittlat deras röda nackar mest hela tiden? Naturligtvis måste de nya Moderaterna anpassa sig till en ny verklighet där det faktiskt är så att vi måste vara säkra på att vinna voteringar för att inte framstå som helt bakom flötet.

Men friheten, den frihet som alltid varit en naturlig del av vår ideologiska spinalvätska är svår att kompromissa bort - men just ekvationen tillsammans med ett tryggt maktutövande är i det närmaste en omöjlig ekvation att få att gå ihop. Det är uppenbarligen där Anne-Marie Pålsson har hittat näring att skriva en bok, om något som funnits under hela sosse-eran och nu under alliansens tidevarv. Det handlar om knapptryckarkompaniet ur en extremt självständig moderat riksdagsledmots ögon.

Verkligheten är aldrig så härlig och ärlig som man vill att den skall vara, det är förmodligen därför Anne-Marie Pålsson numera är moderat historia, ett namn bland alla de där som suttit ner i en bänkrad på Helgeandsholmen och varit tvungen att köpslå med sina egna ideal för att hålla kvar makten där man mest av allt vill ha den - i icke-socialdemokratiska händer.

Själv tycker jag att det hade varit väldigt spännande ifall jag - de moderata bloggarnas största fribajsare hade kunnat varit politisk sekreterare åt hon som faktiskt kom att bli de moderata riksdagsledamöternas största fribajsare - trängd till tystnad, kuvad i knapptryckandets konst, frispråkig bara i frihet. Trots allt och tyvärr tror jag att det är en kostnad för att få och behålla makten, att trycka tillbaka de personliga åsikterna för gruppens konsensus, Det är inte frihet, det är maktutövande...

Länkar: SvD, DN, AB, AB, Expr
Bloggar: DHE,

12 kommentarer:

Anonym sa...

"I ödmjukhetens kranka blekhet blir även fan religiös" ... eller nå't sån't
eller
"den som är utan skuld må kasta första stenen" -
det är roligt med all denna tvärtom-politik, det kanske behövs en motpåve hos moderatarbetarpartiet oxå?

Anonym sa...

Direktdemokrati, ja tack.

Anonym sa...

Det var kloka män som skrev konstitutionen för USA. Skilj på den exekutiva och lagstiftande makten och en författningsdomstol som har tummen i ögat på båda. Låt varje lagstiftande ledamot svara mot sin egna väljare och saken är biff.

Man kan ha sina åsikter om hur det idag fungerar i praktiken men det kan man om Sverige styre också.

/PHM

Anonym sa...

Hittade en intressant blogg:
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/11/svensk-barnomsorg-ddr-och-stasi.html


Är M verkligen för valfrihet?

Anonym sa...

Njae, nog tycker jag att Fredrik Reinfeldt är väldig influerad i sina politiska ställningstagande av sitt hat till sd. Mitt seriösa intryck är att han hellre vill skada sd än tänka på sveriges bästa. Tyvärr.

Muhammed sa...

Problemet är att vi i Sverige röstar på parti och inte på person. De valda mandaten tillhör därför partierna att utse folk till. De få personröstkandidaterna är undantag.

De nya Moderaterna med arkitekterna Reinfeldt, Schlingmann, Borg m.fl är att tacka för Moderaternas fördubbling och nuvarande stöd. De gav dessa ansiktslösa "knapptryckare" sin plats. De kan tycka sig som de bästa fritänkare men det är pga partiet de fick sin plats, inte sitt fritänkande - det borde avspegla sig i deras lojalitet.

Om vi gör om valsystemet till fullvärdiga personröster med kandidater ansvariga inför sin egen valkrets och sina väljare, med Storbritannien som modell, hade bilden sett mkt annorlunda ut. Den formen av enmansvalkretsar är inte felfri men tydligare i ansvarsfrågan och ger självständigare politiker.

Tills vi får ett sådant valsystem - sluta gnäll!

Magnus A sa...

Som alltid intressant.

Apropå frihet i moderaterna, den -- demokratin -- försvinner i EU, där Daniel Hannan beskriver det bra i detta youtubeklipp, där han påpekar att en utredning visat att valda i EU-länder endast lyder EU-byråkrater för 84 procent av de lagar somstiftas.

(Notera parlamentsordförande när han säger "Good try" efter anförande. Har även känsla av att vissa M-toppar raderar kommentarer med kritik mot euron och annat (några jag skrivit, helt seriösa och med ansvarsfull nyansering även om de haft huvudtema har senaste månader raderats...).-(Onödig parentes: FRA såg jag som obligatorisk signalspaningsfråga där diskussion om innehåll kunde vara givande men det sällan kom längre än att FRA sågades för att spaningsnisse skulle gotta sig i alla våra mejl och spara och använda det till allt möjligt, dvs trodde att allt som lagen förbjöd rigoröst skulle grassera.)

Nils Nilsson sa...

Hej, Ser att min kommentar inte kom med? Vad var så kontroversiellt med den?

Jag påstod att:

1. Den lagstiftande makten utgår från riksdagen, inte regeringen, eran store partiledares agerande är därmed olagligt. Antingen är han inkompetent eller ondskefull. Det är riksdagen som ska ha makten inte regeringen.

2. Du pratade om att krångliga moderater försvunnit, jag menade att reinfeldt rensat ut de starka personerna eftersom han endast kan styra med ja-sägare omkring sig. Och detta kommer att straffa sig för moderaterna i framtiden när de får svårt att hitta en partiledare.

Om du inte vågar publicera sån här sann och korrekt kritik i din blogg kanske du vågar svara direkt till mig i epost?

Tokmoderaten sa...

Nils. Det var det där ordet Führer som satte stopp - ingenting annat. Det hoppas jag du förstår, och jag saxade nyss bort ytterligare en kommentar med nazi-refererenser.

Angående dina påståenden:

1) Visst är det så, men vi har ju också ett valsystem där folk röstar på partier och partier placerar in sitt boskap för att gå enligt bondens önskemål.

2) Min åsikt också. Jag saknar en klar kronprins, även om jag inte har slutat hoppas på Anders Borg ännu. Det finns en hel del självständiga tänkare i partiet, men jag är oroad över den slätstrukenhet som präglar alla 8 partier i Riksdagen i varierande grad.

Gott så? Kalla inte partiledare för Führer så klarar du säkert kommentatorsgranskningen framöver...

Anonym sa...

Det här med att koncentrera makten till några få personer och politiken till en PR-byrånivå är en grund till undergång. Bunkern som skapade nya moderaterna har tappat hälften av sina urspungliga medlemmar: Odenberg, Schenström och Littorin.
Kvar är bara Reinfeldt, Borg och Schlingman.
Enda nyrekryteringen är Arkelsten, men hon spelar mest en dålig Schlingmankopia.
Det var för övrigt Bohman som fördubblade moderaterna, inte Rajraj. Och det genom just att inte bli "statsbärande" - den attityden bär undergångens märke på sig.

Nils Nilsson sa...

Skrev en kommentar igår men de blev bugs, jag försöker igen.

Jaha, Vad de va känsligt. Jag kan kalla honom för den stor eledaren eller kamrat, det passar bra det också.

Ja självklart borde jag försått att det trots allt är högre tak. Detta är ju inte en vänsterblogg, de behärskar verkligen censuren till max. det är inte ens ngn ide att läsa en vänsterblogg nuförtiden.

Jag håller inte med dig om 1an, även om problemet du beskriver är sant.

När det gäller punkt 2 så gav du intrycket att annemarie avgått pga att det var fel på henne, men jag vidhpåller min punkt att reinis bara ska styra med jasägare runt omkring sig. Och jag ser att du håller med mig om att detta kommer att straffa sig i framtiden.

Anonym sa...

Intressant inlägg! Jag har själv sökt arbete som politisk sekreterare, och trodde jag hade perfekt bakrund både akademiskt och med flera års gedigen arbetslivserfarenhet. Men hörde inte ett ljud, fick inte ens ett nej tack.
Men visste inte heller att det behövdes den formella partibakgrunden. Då vet jag till nästa gång (åtminstone varför jag inte kommer få något svar).