2011/11/09

NORDIC BATTLE GROUP - INTE BARA "SWEDISH"...


Det är inte ofta jag jublar inombords när den samlade oppositionen kommer överens om att sätta käppar i hjulen för regeringens politik, men nu är det ändå en känsla av tillfredsställelse som bubblar upp i min adipösa kroppshydda när jag hör om turerna kring NBG - Nordic Battle Group...

Det handlar om vi i Sverige skall vara det land som ställer upp med flest soldater, ledarskapet, organisationen av EU-stridsgruppen från norr, något vi har ställt upp på tidigare. Själv tycker i all min inskränkthet att det är bättre ifall ett land som tar sin egen säkerhet på allvar axlar ansvaret. För är det inte mer begåvat ifall Finland med hundratusentals soldater kvar i sin organisation leder NBG istället för oss i Sverige där vi räknar våra soldater i tusental när finnarna förstår sig på djupet och uthålligheten i ett försvar? Men så har de ju precis de erfarenheterna som vi saknar, från Vinterkriget och Fortsättningskriget.

Ställer vi i Sverige upp med att återigen leda NBG, och tvingas skicka i väg styrkan till Långt-bort-i-stan eller något annat oroligt land som behöver undsättas så tömmer vi i princip landet på landstridskrafter. Kvar är hemvärnet och någon stabsassistent till världens generaltätaste armé. Allt annat skickas bort, till andra sidan världen i den internationella solidaritetens namn. Skulle finnarna stå för huvuddelen av styrkan har de ändå en helgardering på hemmaplan.

Tills dess vi i Sverige återigen tar vår egen säkerhet på allvar så tycker jag att vi faktiskt gör bäst i att sluta ställa upp på sådant som inte har kraft och ork att utföra med den uthållighet som behövs. Tills dess vi i Sverige återigen upplevs som någon som bidrar till istället för tär på säkerhet och stabilitet i vår del av världen kan vi gott låta någon annan ta ansvar. Det är inte så smakfullt att spela teater och låtsas som om vi är bättre och starkare än vad vi är. Allt handlar bara om att visa oss på styva linan och på något bisarrt sätt få omvärlden att tro på något som de aldrig någonsin kommer att gå på.

Det räcker med att ta en fika med soldaterna i Vahipataljon i Tallinn för att få höra deras synpunkter på de som med stora ord lovar solidaritet med det lilla grannlandet för att förstå hur man ser på oss - som ett land som inte har täckning för bokstäverna. Det räcker med att snacka med en finsk officer från Nylands brigad i baren på Viking Lines Gabriella för att förstå att finnarna tycker att vi är helt från vettet där på andra sidan havet. Det räcker med att lyssna på de som vet för att  förstå.

Det är dags att börja öva här, inte där. Det är dags att börja visa sig här, inte där. Det är dags att gå från tärande till närande när det gäller försvars- och säkerhetspolitik. Sverige försvaras bäst i Finland, i Baltikum, öster och söder om Gotland - helst inte på Gotland, helst inte på fastlandet. Det är dags att vi börjar ta vår egen säkerhet på allvar innan vi återigen skall leka sheriff i EU-utstyrsel. Till den dagen kommer då vi i Sverige av egen kraft faktiskt kan bita ifrån dugligt, till den dagen kommer tycker jag att vår solidaritet skall vara med de skattebetalare som betalar skatt för att försvaras om det skulle behövas.

Idag visar vi solidaritet med alla andra utom våra egna och de som är våra nära och kära grannar - kanske i ord, men inte i handling. Det tror jag till och med Olof Palme skulle ha svårt för - oavsett vad Sten Tolgfors inbillar sig. Faktiskt.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
Bloggar: Västros, Böhlmark, Wiseman

Bilden lånad av Irländska Försvarsmakten bildbank

1 kommentar:

polaco sa...

Väl skrivet.