POLITIKENS OMAKA PAR...

Det är inte utan att man tycker ännu lite mer synd om Lars Ohly just nu...

I sin iver att försöka framstå som regeringsdugliga kommer nu Mona Sahlin tillsammans med "skönheten och odjuret" försöka få till en politisk trekant. Man har dock bestämt sig för att lämna Lars Ohly och hans parti utanför, och man kan ju bara gissa varför...

Vänstern brukar alltid stå upp för sina ideal, och det är hedervärt även om idealen är närmast sinnessjuka. Det skulle bli för jobbigt för lata Mona att försöka få till det med två jämna par i sin nya relation då Lars Ohly kan vara både bångstyrig och ovillig. Med Miljöpartiet är det annorlunda...

Just nu förändras Miljöpartiet som parti. Man suddar ut alla sina konturer för att få vara med och styra Sverige ifall mardrömmen blir verklighet i september 2010. Vi som bor och verkar i Sundbyberg vet hur Miljöpartiet i vår stad lagt sig platt för sosseriet för att få det att se ut som om man är med och styr. I Sundbyberg sitter miljöpartisterna som nickedockor och sviker i sina profilfrågor gång efter annan. Om Miljöpartiet hade lite väl mycket att säga till om som stödparti under 02-06 så kommer de nu bli varse att störst bestämmer i sossarnas Sverige. Man behöver inte vara släkt med Saida för att se en positiv utveckling hos de gröna, med inre splittring, missnöje och avhopp i en icke alltför avlägsen framtid. EU-skeptiker och fundamentalister som tidigare hade ett tryggt hem i Miljöpartiet har bara att ty sig till Lars Ohlys vänsterparti.

Själv vet jag många människor som är livrädda för att lägga sin röst på sossarna då "en röst på Socialdemokraterna ger oss Miljöpartiet som en obehaglig bonus...". Det blir än mer tydligt nu, när man kommer fördjupa sin relation och sätta på sina lurviga bondage-handklovar.

Om man får drömma så bär framtiden dessa händelser vid sin barm:

- Sossar som är rädda för Miljöpartiets inflytande flyr till rätt sida.

- Miljöpartister som inte är nöjda med den nya väg Maria och Peter lett in partiet på går till rätt lag, eller till Vänstern.

Helt plötsligt kanske opinionssiffrorna kan börja peka åt rätt håll igen. Drömmar? Ja, vad vore livet utan drömmar och ibland slår de in...

FÖR FET FÖR FLYGET

På de senaste 12 dagarna har jag tillbringat sammanlagt 45 timmar i flygplan. Fram och tillbaka till Falklandsöarna, inrikesflyg där och summan är närmare två hela dygn i en flygplansfåtölj. Det kan tyckas mycket, men det har gått bra. Det har funnits plats för återhämtning mellan de längsta sträckorna, dvs mellan Madrid-Santiago och Santiago-Punta Arenas-Falklands och vice versa vilket underlättat...

Nu skriver Aftonbladet ett par artiklar om hur feta människor diskrimineras på flyget, och vi upplevde det motsatta på vägen ner till Santiago. En osedvanligt tjock man av spanskt ursprung passerade mig när jag satt ner på min beniga bakdel i flygplansfåtöljen. "Ojdå", tänkte Tokmoderaten, "det finns de som får mig att se ut som en anorektiker trots allt. Tack för det...". Samtidigt började jag tänka på mina gruppdeltagare, skulle någon av dessa få sitta ännu något mindre bekvämt på världen ner till Sydamerika?

Jodå, visst blev det så om än inte omedelbart. Först efter att mannen med den stora kroppshyddan suttit sönder sin plats tog han plats brevid en av mina följeslagare. Den stolen höll till Santiago tack och lov... Här var det en normalviktig person som blev lidande och fick sitta trångt och obekvämt i närmare 12 timmar på grund av att denna man inte hade en aning om vad hänsyn innebär. Diskriminering av de smala, javisst...

Tar man upp två platser på planet skall man betala för två platser, punkt. Den dagen jag blir så fet (inom gissningsvis cirka två-tre veckor) att bilringarna eller ölmagen inkräktar på grannens plats på planet kommer jag betala för mig och se till att jag har det utrymme som behövs. Det har inget med diskriminering att göra, det har med hänsyn att göra. Inte är det väl OK att låta de som är moderata i sitt födointag få betala mer för att vi fetton skall få bredare fåtöljer på flyget? Ett förslag är annars att låta de feta ha sina egna flygturer, med specialanpassade flytvästar, bälten, större toaletter och sådana där rutschkanor man skall ta sig ut på och hälften så många platser ombord och sedan låta passagerarna stå för merkostnaderna...

Har man råd att frossa, har man råd att betala extra säger cynikern i mig. Och ja, jag är elak...

"KÖTTFÄRSHJÄLTEN" HAR NÅTT SITT MÅL

Innan jag reste i väg till Sydatlanten skrev jag ett inlägg om den lyckliga mannen som sade sig ha avslöjat köttfärsfusket på ICA helt själv, med risk för sitt eget liv och med den djupaste omtanken om de gamla, sjuka och allas våra barn. Allmänheten belönar tydligen "hjälten" med öl på krogen, själv visste jag inte vem pajasen var förrän Aftonbladet försökte göra honom till en vardagshjälte... Och jag som trodde det var hjältemod att rädda någon ur ett brinnande hus eller en iskall vak? Nej då... i kvällspressens Sverige ingår även att skydda Svensson från lite rännskita eller lätt illamående i hjälterollen. Oftast beror ju magåkommor på att våra kära medborgare är dåliga på handhygien...

Nu har "Köttfärshjältens" kamp för alla våras bukar nått fram till rättsystemet. Nu skall även våra skattepengar användas för att bestraffa och hudflänga de ICA-handlare som bytte bäst-föredatum på sin gamla köttfärs. Det är tur att "Köttfärshjälten" finns, hur skulle annars Sverige se ut?

Jag försvarar inte, och förordar inte fusk men en dag gammal köttfärs dödar inte, skadar ytterst sällan. ICA-handlarna har fått sina straff genom kundbortfall och avsked. Räcker inte det? Måste våra domstolar, dit köerna är långa, ta hand om konsumentärenden av den rätt banala sort? Inte i mina ögon, folket har straffat ICA, arbetsgivaren fuskarna - låt det stanna vid det.

NÄR SOSSARNA SKUGGAR...

...travas de tomma löftena på varandra.

I dagens DN Debatt berättar Mona och Thomas om hur sosseriet skulle vilja styra Sverige om det var de som satt vid makten idag. Bra att det äntligen kommer något med substans från Monas mun, men dessvärre är det den gamla vanliga rappakaljan. Man lovar mycket, men vi vet ju hur mycket de löften är värda som kommer från SAP...

År efter år satt Göran Persson och tjatade om att man inte skulle kunna titta en människa i munnen och se vilken klasstillhörighet personen hade, men det hände aldrig något. Nu har vi en regering som infriar löften på löpande band, alltmedan sosseriet sitter och läser sagor för folket om hur det var en gång, och hur bra allt skulle kunna bli om bara Mona fick bestämma. "Löften" från sossarna ges för att de skall få makten, sedan glömmer de vad sagt väldigt snabbt...

Mona och Thomas skriver om att det skall pumpas in pengar i skola och sjukvård, men glömmer helt att nämna att det är deras egen politik, med monopollösningar och usel budgetkontroll som ligger bakom dagens situation i skolan och vården. Det är sossarna som skapat vårdköer, urusla studieresultat och kaos i klassrummen, det är sossarnas snedsteg som alliansen i dag rättar till.

Sverige är i dag ett land med en gravt eftersatt infrastruktur, också det en effekt av att sossarna är och kommer vara beroende av ett parti som strävar efter en tillbakagång till 1700-talet avseende vägar och teknik. Det enda vi kan vara säkra på är att när det satsas på infrastruktur i en röd-grön regering blir det på platser där få får glädje av satsningen och att den gynnar ett språkrör. Järnvägen i Norrbotten och i Skäggmannens hemtrakter kommer säkert avlösas av att man bygger tunnelbana i Marias hemstad Eskilstuna...

Sedan har vi mobboffret Lars Ohly som säkert vill vara med trots allt. Han vill höja skatter, och det är nog inget problem att få med de andra på det spåret. Att sedan Mona Sahlin och Thomas Östros i det andra stycket klämmer till med de bevingade orden om att regeringen"inledde med stora ofinansierade skattesänkningar" stämmer väl inte med verkligheten? Alla budgetar som regeringen lagt ger ett överskott, och statsskulden avbetalas snabbt. Att då inte ge återbäring till det svenska folket som lidit länge nog av ett högt skattetryck under sossarnas pacifiserande bidragssamhälle är väl inte mer än rätt?

INTE SMÅTT, INTE GOTT MEN VÄL SÅ BLANDAT...

Eftersom jag tillhör den där skaran som blir vit i ansiktet, börjar stamma och utvecklas till en person som är totalt oförmågen att förstå något när världsekonomi förs på tal så känner jag att jag inte vill in och kommentera det som händer runt om i världen med mer än ett fåtal ytliga kommentarer:

1) Varför i hela världen händer detta gång på gång när vi som inte är sossar styr Sverige? Kan det vara så att det krävs en socialdemokratisk regering i Sverige för att få världekonomin att fungera? Är det Allan Widman eller Per Nuder som är räddningen, eller rent av Bosse Ringholm?

2) Stackars Island... Vi var i den där situationen 1992 och jag minns det som igår. Jag lider med vårt grannfolk just nu.

3) Är kapitalismen så djävla bra när staten helt plötsligt får gå in och rädda upp situationer som marknaden skapat? Jag vet att jag låter socialistisk eller rent av värre med den frågan, men den är berättigad i mina ögon. Därmed inte sagt att att jag har drabbats av "Spira-syndromet".

Sista frågan leder oss in på de i Sverige som just nu bedriver en avancerad form av mobbing, nämligen Mona, Maria och Skäggmannen. De mobbar lille Lars på ett sådant sätt att man nästan, bara nästan, tycker synd om den där stalinisten. Inte får Lars vara med och säga sitt om FRA trots att han tycker likadant som sina tilltänkta regeringspartners. Detta hyckleri från Mona Sahlin om FRA får mig att känna mig kallsvettig och illamående. Dessutom undrar jag var Bodström håller hus när frågan förs upp på dagordningen? Han har väl förträngt hela "skiten" som han var med om att skapa i sin iver att förpassa en skönsjungande pilsk dvärg från Chile till kriminalvårdens tentakler.

Tillbaka till Lars Ohly igen. Nu står ju Lars dessutom ensam kvar med kravet på om att Sverige skall överge sina demokratiska vänner i EU och lämna dessa i sticket i väntan på att Vitryssland, Abkhazien och Ryssland återskapar COMECON som Lars gärna skulle vilja vara med i. Detta efter att Skäggmannen och Maria fått sina trupper att göra helt om i frågan om EU-medlemskap eller inte. Ensamhet kan i bland vara skönt, men i denna fråga är det ju bara kommunister och fascister som numera driver frågan om utträde på ett partipolitiskt plan, och det kan ju inte vara alltför lajbans för Lars.

Han är så ensam nu Lars Ohly, så ensam... Jag tänker faktiskt på det fina klippet när Lars meningsfrände Kim Jong-Il sjunger ut om sin ensamhet. Hade man haft stora öron på Söder dessa dager skulle man nog kunna hör Ohly framföra samma alster, "I am so lonely ( ronery på koreanska... ).

Arvika blir definitivt platsen för en resa i sommar. Mina husgudar Depeche Mode kommer dit den 3 juli och till det moderata priset ( obs ironi... ) av cirka 1000 kronor kan man få njuta åtminstone en kväll. Ny CD på g i vår, också det är underbart. Någon annan bloggare som hänger på till Arvika? Trixe? Lennart? Samåkning är bra ibland...

Slutligen: Grattis på 40-årsdagen Jens!

FALKLANDSÖARNA - ETT AVLÄGSET PARADIS

När jag senast var på Falklandsöarna, i mars månad detta år, så var jag ensam, vädret var inte så bra och det fanns saker i livet som kunde vara mycket bättre och trots det blev jag kär i den karga naturen och den otroliga befolkningen som lever på sina öar i Sydatlantens ofta vindpinade miljö. Nyss hemkommen från min andra tur anno 2008 så är det med helt andra ingångsvärden jag besökte denna underbara ögrupp, och kärleken förstärktes....

Tillsammans med 18 entusiaster har jag tillbringat 11 fantastiska dagar på flygplan, i Chile och framförallt på Falklandsöarna. Resan har varit bra, vi hade vädergudarna på vår sida och solen sken förvånansvärt ofta och våra utflykter var otroligt givande. På besökslistan stod Darwin, Pebble Island, huvudstaden Stanley med slagfälten i bergen väster om "stan" samt besök på Falkland Islands Defense Force samt den brittiska garnisonen på militärbasen Mount Pleasant. Mycket militär historia samt nutid således, men även mycket minnesvärda naturupplevelser på Volunteer Point samt Pebble Island.

Alla resenärer samt min uppdragsgivare Pelle Mohlin har sagt sig vara nöjda, och jag får väl tro dom även om jag har hittat vissa små detaljer att finslipa inför 2010, då en uppföljning är planerad genom Pelles företag. Denna gång skall vi även erbjuda ett program enbart inriktat på den som anser att fåglar, djurliv och natur är den huvudsakliga anledningen att besöka just Falklandsöarna. Med turer till såväl Sea Lion Island, Carcass Island, Pebble Island och Volunteer Point kommer denna resa tillfredsställa även den mest kräsna ornitologen eller naturälskaren.

Tack till alla underbara herrar som följde med denna gång, jag saknar Er redan en aning... Och för att visa hur underbart vi har haft det för Er som inte var med så finns tre fina bilder med från resan ovan. Hoppas att vi ses även 2010!

HEMMA IGEN - GLÄDJE...

Hemma igen efter 12 dagar i Sydatlanten, mer om den resan i en senare blogg. Mycket har ju hänt i omvärlden under den här tiden och jag har haft noll koll på vad detta nyhetsflöde innehållit. Det har ju uppenbarligen varit oro på börserna runt om i världen, den finansiella sektorn skakar likt en epilepktiker som glömt sina mediciner och under denna tid vandrade jag runt bland pingviner och slagfält på Falklandsöarna och oroades över helt andra saker...

Hur skulle bloggen överleva nästan två veckor utan uppdatering? Skulle jag kunna locka tillbaka mina trogna besökare igen och hur har det gått för mitt favoritlag i ishockey, Brynäs? De två första frågorna återstår att besvara men frågan om Brynäs besvarades redan när jag fick kontakt med en av sönerna på en knastrig ledning från Stanley. De första orden från Emil var nämligen "Pappa, Brynäs ligger etta! Dom har vunnit alla matcher sedan du åkte..."

Som om man då skulle kunna oroas över räntenivåer eller annat trams...? Brynäs ligger etta! Detta lag som innan säsongen inte var värt ett jotta i de så kallade experternas ögon ligger etta efter åtta omgångar! Fantastiskt, underbart och allt det där - lågbudgetsatsningen verkar inte vara den katastrof som jag själv såg framför mig och som de flesta andra också förutspådde. Den enda smolken i glädjebägaren är att hr Drakögas lag är det enda som lyckats betvinga mitt lag - men Djurgården behöver uppenbarligen poängen bättre just nu än det Brynäs som lyckats kämpa till sig ett försprång på 5 poäng till närmaste lag.

Som den pessimist jag är tror inte lyckan varar för evigt, men det ser ju bättre ut än jag drömt om och en bra start ger ju arbetsro och självförtroende. Målsättningen med att ta sig till slutspel borde rimligtvis kunna uppnås trots att det är lång väg kvar att vandra. Kommer man efter från början så har det ju alltid varit tungt att kämpa sig i kapp, något Brynäs upplevde ifjol.

Lite hockey till att börja med, inom kort en reserapport från Falklandsöarna och i morgon börjar jag att länka hysteriskt till artiklar som behöver mina genomtänkta expertanalyser.