2009/11/14

ATT VÄLJA EN NY VÄG...

Puben William Shakespeare, Höllviken, Vellinge...

En vedervärdig dag lider mot sitt slut, just den här dagen har förstärkt mitt hat mot månaden som fått det lika vederväriga namnet november...

Jag har varit på jobbet och tagit hand om små, underbara ungar och deras nästan lika charmerande föräldrar och det har väl varit räddningen tillsammans med ett trevligt telefonsamtal med mannen som är mitt i steget mest hela tiden - för varje gång man har tittat ut på det äckliga höstregnet, det totala mörkret och alla skyndande människor så har man längtat till döden eller iallafall en annan plats än Sverige i november månad.

Min ambition denna dag var att ta all kvarvarande heder av Thomas Bodström, men efter att ha läst Katrine Kielos underbara partsinlaga på Aftonbladets ledarsida så kapitulerar jag inför denna uppgift. Oftast mår jag fysiskt illa när jag läser den söta frökens Kielos alster i den röda kvällstidningen, något hon balanserar upp helt själv genom sin underbara fysiska uppenbarelse. Det Katrine Kielos skrev idag var så fruktansvärt bra, klockrent och mitt-i-prick att det knappt finns något mer att säga om herr Bodströms bravader och leverne. Har ni inte läst så beordras ni läsning här...

På senare tid har det funnits små ädelstenar på just Aftonbladet, och ett debattinlägg från min partivän Hanif Bali rörde mig enormt häromdagen. När jag sett den sista punkten i Hanifs debattinlägg så ångrade jag att jag varit så snabb att skicka in mina röster i det pågående moderata provvalet. Hanif Bali kandiderar, och eftersom det krävs rätt mycket för att få mig rörd så skulle han bara efter den alldeles fenomenala dekapiteringen av våra "partivänner" i Vellinge ha fått en röst. Alldeles oavsett vad partisekreterare Schlingmann än må använda för grova ord i sina samtal med Vellinge-"moderaterna" så kommer han aldrig vara så bra på att få denna gruppering att framstå som de fähundar de uppenbarligen är. Tack Hanif, din text är odödlig moderat skrivkonst! Hanifs inlägg och Schlingmanns uppläxning fick mig att välja en ny väg i dagens bloggande.

"Moderaterna" i Vellinge må vara mina partivänner och de har genom åren skapat ett litet paradis några mil sydost om Malmö. Men den dagen då man stänger sina kommungränser och klassar ner barn från andra delar världen till något som är icke önskvärda i paradiset så skapar man snabbt en bild av det samhälle som ingen av oss vill ha - ett samhälle där folk sorteras bort, där ingen plats finns för hjälpbehövande. Precis som Hanif Bali skäms jag över att vara partivän med de som så på ett så djävla dåligt sätt demaskerat sig själva som rädda, intoleranta clowner, de var människor jag hyste den största respekt för tills för några dagar sedan - nu finns inget av denna respekt kvar, tyvärr. Att man sedan kan ha synpunkter på Malmö stads agerande i frågan om den ensamma flyktingbarnen och deras boende hindrar inte ett genuint avståndstagande även från min sida.

Jag har varit i Vellinge kommun under knappt två veckor av mitt 41-åriga liv, på två kurser under min utbildningen till officer. Platsen var FBU:s kursgård i Höllviken, och det var ungefär samma väder då som denna dag, vidrigt med andra ord. Men kursgården var trevlig och vi utbildades till bättre ledare genom en kurs i UGL under Major Håddings fasta hand, så vädret märkte man endast när man tog de där obligatoriska promenaderna till den mysiga korsvirkes-Puben William Shakespeare och de våta kvällarna i glada vänners lag. Höllviken och Vellinge kommun var mysiga platser, men nu har de trevliga minnesbilderna och min ohämmade beundran för en moderatledd mönstekommun spolats bort genom Falsterbokanalen.

Det som byggts upp under lång tid går snabbt att rasera, hoppas att "moderaterna" i Vellinge är medvetna om detta...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Kent, Trynbloggen, Mary Karamell, Erica

2009/11/13

BODSTRÖMS FLYTTLASS STARTAR EN LAVIN


Är han inte fantastisk så säg? Thomas Bodström alltså, vilken stjärna på den annars så igendimmade svenska politikerhimlen. Det finns väl knappast en enda människa i Sveriges avlånga land som klarar av så många olika arbetsuppgifter på dygnets 24 timmar och ändå klarar av att vara en god familjefar, eller finns det någon någonstans? Om jag får gissa så struntar Thomas Bodström i den överskattade sömnen, det skulle isåfall kunna förklara den ständigt vilda kalufsen och den dimmiga, nästan hjärndöda blicken som han har...

Thomas Bodström kommer att placeras på plats nummer ett på valsedeln för sosseriet i Stockholms Län, vilket inte kan förvåna någon med den minsta insikt om hur SAP:s valmaskineri fungerar. Bodström skall med sin dimmiga blick få alla sexuellt frustrerade kvinns som uppnått myndighetsåldern att välja just SAP - partiet med en karlakarl med en lika karlakarlisk kåt blick som nummer ett på valsedeln och som pin-upp:a på valaffischerna. Det hade väl kanske kunnat vara en bra idé om nu inte mångsysslaren bestämt sig för att flytta till USA dagarna efter valet. Nu skall han få som etta på valsedeln försöka få väljarnas stöd för att låta en ersättare ta hans plats i riksdag och en, må gud förbjuda, en eventuell regering.

Thomas har iallafall haft det goda omdömet att fråga sin ledare Mona om det är OK att han sticker ifrån landet, väljarna och partivännerna för att ungarna hans skall ha sig en chans att lära sig engelska på plats som är den officiella förklaringen. Mona har haft det vanliga dåliga omdömet att tycka att det är OK att han sticker ifrån landet, väljarna och partivännerna - men hade någon förväntat sig något annat från grannen i Nacka?

Det som inte framkommer är ifall Bodström har förankrat sin landsflykt med kollegan på advokatbyrån Claes Borgström, med VD:n och styrelsen för Pysslingen, med sin gruppledare i Kyrkofullmäktige hemma i Nacka, med sin förläggare och med den ansvarige för den röda riksdagsgruppens fotbollslag? Troligtvis inte, alla dessa blev nog varse att deras ankare och arbetsmyra hade för avsikt att fly västerut genom Aftonbladets löp i morse.

Den officiella förklaringen till att Bodström åker till det frias land och de modigas hem är alltså att ungarna hans skall få lära sig engelska på plats. Själv skickades jag till Felixstowe, en genuin brittisk arbetarfamilj under fem veckor där jag fick vattkoppor och lärde mig säga "pardon?" utan föräldrar på plats. Det var ju jag det, men lik förbannat höjde jag mitt betyg i engelska särskild kurs från en trea till en femma...

Den inofficella förklaringen till landsflykten är en helt annan, och den har jag fått mig återberättad av folk inifrån rörelsen som tycker att Bodström särbehandlas och "åker räkmacka" i partiet. sanningen är tydligen den att Bodströms undermåliga böcker säljer uselt och att han därför åker över havet för att tjäna sig en hacka som processjurist.

Det talas nu om att flera höga sossar planerar att sticka utomlands eller flytta till andra platser efter valet och att dessa fått sin ledighet beviljad av en under kongressen alltför påstrucken Mona Sahlin. Till exempel kommer Ibrahim Baylan flytta till Göteborg och få herrklubben "Chat Noir" som ny postadress medan Sven-Erik Österberg kommer flytta till Pyongyang i Nordkorea för att få gå en unik kurs i hur man agerar i TV arrangerad av den nordkoreanska statstelevisionen. Jens Orback kommer också flytta västerut, till sin mormors syster och hennes häst i Kanada för att fördjupa sig om HBT-frågor, och Jan Emanuel Johansson har äskat ledigt för att återvända till Pulau Besar och platsen Robinson 2001.

Thomas Bodström är ett unikum i svensk politik. Ingen annan har väl kunnat ta så lättvindigt som just han på det uppdrag han fått av väljarna, att representera dom i vår folkvalda Riksdag men ändå växa till sig som en galjonsfigur för landets för närvarande största parti. Visst kan det vara bra att ha en fot kvar i verkligheten ute bland folk, men mig veterligen så har Bodström bara två ben, två ben som är märkta av en fotbollskarriär och inte åtta ben som Imse Vimse spindel...

Länkar: SvD, DN, AB1, AB2, AB3, AB4, Expr1, Expr2

PAR I E(S)(S)...

Nummer ett fotograferad av nummer tre... Klipp från Facebook.


Det är fredagen den 13 november, och eftersom denna dag är förknippad med otur så känner väl jag att det är bäst att skriva ett blogginlägg som absolut inte kan hamna i domstol under något förtalsmål. Just därför så återkommer jag till hemstaden Sundbyberg, mina politiska motståndare i SAP - det ständigt stadsbärande partiet...

Jag gillar politiskt nytänkande, och just ett fantastiskt nytänkande visar sosseriet när man skall hitta en ersättare till det alltigenom fantastiska och undersköna kommunalrådet Helene Hellmark-Knutsson som bestämt sig för att börja klättringen i den politiska hierarkin. Sosseriet kommer att arrangera ett "primärval" där alla som bor i Sundbyberg, och som inte har den dåliga smaken att vara med som medlem i något annat parti, har rösträtt. Mycket smart, väldigt trevligt att redan nu börja höja valtempraturen inför nästa höst.

Bland medlemmarna i partiet har man haft ett provval som lyfte fram ett antal kandidater som mer seriösa efterträdare till den härliga Helene. Medlemmarna har fått plocka russinen ur kakan, och hittat ett och annat guldkorn för den ständigt insatte medborgaren att tycka till om. Även om jag nu är medlem i ett annat parti och därför förvägras rätten att rösta så vill jag tycka till, och det gör jag i den här bloggen. Topp-10 bland rörelsens högdjur är som följer:

1. Jonas Nygren
2. Jan Jogell
3. Nathalie Sundesten-Landin
4. Mariam Osman Sherifay
5. Christina Fjellström
6. Sofie Åhgren
7. Inger Lundberg
8. Michael Spira
9. Jörgen Silén
10. Kajsa Adenbäck

Skulle jag vara så fräck att jag bara använder mitt grumliga omdöme att så där spontant välja en kandidat så blir det kvinnan som är Helenes alter-ego, och som passande nog placerats på plats sex - Sofie Åhgren. När man ser Sofie får man Åhgren över att inte vara med i det där gänget där de har så mysigt tillsammans. Sofie har en vass tunga, en lika slipad penna och ett utseende som får mig att smälta som en mjukglass i Sahara... Skall någon kunna axla Helenes roll som ett extremt fotogeniskt kommunalråd så är det just Sofie. Men är det rätt väg att gå?

Hos sosseriets medlöpare har man ju på riksplanet två ledare, av olika kön, och när nu SAP ändå håller på och är uppfinningsrika så kan man väl anamma även det delade ledarskapet i Sundbyberg? När jag sätter mig ner och funderar lite djupare på vilka två som skulle kunna hålla de röda fanorna högst så ser jag två kandidater som utkristalliseras väldigt tydligt, det är nummer ett och nummer tio på listan - det är Jonas Nygren och det är Kajsa Adenbäck!



Jonas Nygren är en hyvens karl på många sätt, lätt att prata med och med glimten i ögat. Att sedan Jonas Nygren har gått på Anton Abeles distansutbildning i mediahantering och TV-teori gör ju inte saken sämre. Häromveckan så "tydliggjorde" Jonas Nygren i sin roll som ordförande för Barn- och Utbildningsnämnden att hans parti har sett problemet med varför Sundbybergs skolor tillhör de mest lågpresterande i länet och vilka ambitioner man har för att förbättra verksamheten. Jonas Nygren sade i SVT:s lokala nyhetsprogram en hel del, vilket måste ha gjort hans mediatränare Anton Abele väldigt stolt för medan Anton Abele anammat en överdriven tydlighet så är Jonas så otydlig det bara går i sitt svar. Jonas Nygren formulerade följande: " ...Det är svårt att svara på...nåt sjuttio... ehmmm... just i och med att man går i så många skolor...mmm...kan ju vara en av delarna ... öh, så det är svårt att följa upp varje individ och ...bäää...se vad det är som händer ...och det måste man ju hitta och se till att det fungerar bättre". Jonas Nygren dyker upp efter dryga 2 minuter i klippet ovan, nedan hans mentor per omgående...



Den kvinnan jag vill se gå sida vid sida med Jonas Nygren är alltså Kajsa Adenbäck. Under min tid i Äldre- och Omsorgsnämnden så hade jag förmånen att få lära känna Kajsa. Hon står fast i den socialdemokratiska myllan, intill döden trogen att utför de uppdrag som partiledningen vill att hon skall utföra. Även Kajsa Adenbäck har fått gå Anton Abeles distansutbildning i mediahantering och TV-teori, och har också hon fått Abele att tappa hakan med sin kompetens. När ledningen bad Kajsa att tömma kontot för Sundbybergs äldre till förmån för en samling kultur- och fritidssatsningar så tyckte Kajsa Adenbäck att det var bra att förklara allt i TV, och på vilket sätt hon gjorde det! "- De får ju utökad budget och det är för att vi tror på att människor som ställs utanför arbetsmarknaden måste ha en bra sysselsättning. Och därför så satsar vi på kultur och fritid"... I Kajsas framsynta värld så var det alltså så att övertaliga vårdbiträden från henne egen verksamhet skulle få möjlighet att flanera i en av staden sponsrad konsthall, fika på ett kommunalt café eller bada i den kommunala poolen på Golfängarna.

Som ni förstår så var detta bara gräddan av kandidaterna, fler finns det ifall man inte har samma preferenser som en Tokmoderat. Som boende i Sundbyberg har du möjligheten att tycka till om vem du vill se som ledare för sosseriet i vår stad framöver utnyttja din röst, och gör det klokt - det är ju min motståndare du skall välja!

Länk: SvD, Nathalie

2009/11/12

EN SNABB LÖSNING FINNS I ÖSTER


En dag har gått sedan banditer och rövarband sprängde en svensk "Galt" med besättning i luften. Fem svenska soldater sårades mer eller mindre allvarligt och en lokalt rekryterad tolk fick sätta livet till. En fråga som ställs lite här och där efter en sådan här händelse är hur i helvete det kunde dröja 2 timmar innan helikoptrar anlände till platsen för att evakuera de sårade, även jag undrade just det när jag satt framför datorn sent igår kväll...

Att bara gnälla och kasta skit på den Försvarsmakt vi har, som tillsammans med sin stödorganisation FMV och ansvariga statsråd bär ansvaret för att Konungarikets väpnade styrkor inte har en enda lämplig helikopter att sända till Afghanistan för att förstärka just den sjukvårdsorganisation som uppenbarligen går på knäna, är ju föga konstruktivt egentligen. Min ambition har en dag som denna varit att hitta en utväg ur detta kaos, en hållbar lösning som skulle kunna tillfredsställa de basala kraven som våra soldater i Afghanistan borde kunna kräva när det gäller snabbhet och reaktionstid när skador uppkommer.

Eftersom Försvarsmakten och FMV gång på gång uppvisat att man inte är kapabel att utrusta våra trupper i Afganistan på rätt sätt så måste man söka andra utvägar, kontroversiella sådana. När något inte fungerar, som i detta fall Sveriges förmåga att trolla fram en eller några lämpliga helikoptrar för transportuppdrag och MEDEVAC, så får man titta utanför den egna organisationen för att hitta lösningen. Sverige bör alltså leasa, hyra eller kontraktera helikoptrar från andra aktörer för att råda bot på den brist som medförde att 5 svenskar fick vänta i två timmar på en hjälp som borde ha varit omedelbar.

Skall Sverige och dess Försvarsmakt hyra in helikoptrar så måste det vara tillsammans med besättningar och markpersonal. I annat fall skall vi själva omskola och dressera våra piloter för att flyga någon helt ny och främmande luftfarkost - och det går ju inte heller för sig. Försvarsminister Tolgfors uttjatade motto är ju "Här och Nu!" och det är precis vad som borde vara fallet även när det gäller "svenska" helikoptrar till Afghanistan.

Eftersom myndigheten Försvarsmakten bevisat sin inkompetens när det gäller att se till att det finns helikoptrar "Här och Nu!" så är mitt förslag enligt följande:

Bemanningsföretaget Manpower får i uppdrag av Försvarsdepartementet att ordna fram besättningar och markpersonal som är utbildade på MI-24 HIND, en i Afghanistan välkänd silhuett på himlen. Samtidigt som Manpower rekryterar besättningar i de forna Sovjetrepublikerna sänds Anders Björck i väg till samma område för att snabbt förhandla fram ett hyresavtal där Sverige hyr 3 st HIND av något fattigt, underutvecklat land i stort behov av västvaluta men med sådana helikoptrar som det rika landet Sverige inte har...

Besättningar och markpersonal erbjuds 2 Trisslotter per dag, Rikskuponger samt 2 helrör Absolut och 1 Bingolott per vecka för att tjäna sin nya uppdragsgivare. Dessutom tillkommer extra Trisslotter för varje lyckat utfört uppdrag för flygande personal. Med denna belöningsmodell och med tanke på att flera av de gamla fina piloterna hos vår gamla arvsfiende nu befinner sig i utanförskapet så borde det gå fort att få ihop de människor som behövs.

En lokal entreprenör får sedan i uppdrag att på en vecka måla om och dekorera helikoptrarna med de vackra Tre Kronorna samt bygga om de tidigare fruktade attackhelikoptrarna till sjukvårdshelikoptrar med aggressiv självförsvarsförmåga. Detta görs lämpligast med vit och röd färg i ett välkänt mönster... Också detta borde gå att få billigt eftersom prisnivån i till exempel Kazakhstan eller Uzbekistan är betydligt lägre än i Sverige eller något annat västland. Tiden från beslut till insats bör alltså kunna bli extremt kort, och dessutom så mycket mer ekonomisk än någon annan lösning på helikopterfrågan - något som är bra med tanke på att Försvarets ekonomi inte är den bästa...

En annan positiv aspekt är att många av de bästa piloterna, förvisso lätt överåriga, har en genuin kännedom om området de skall verka i efter Sovjetunionens kamp mot samma typ av rövarband som numera spränger Svenssons och Smiths istället för Ivan. Att sedan HIND:en efter denna era i Afghanistans historia är en fruktad silhuett på himlen av de som överlevt så länge är ju en ren bonus.

Skulle inte Manpower klara av denna stora möjlighet till nya affärsmöjligheter på grund av våra stelbenta arbetsmarknadslagar, förordningar och det sevanliga svenska moraliska hyckleriet i kombination med en kontraproduktiv fackföreningsrörelse så finns ju andra utförare vid namn Blackwater och Aegis Defense att fråga om hjälp...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB, Exp1, Exp2

2009/11/09

SOMLIGA LÄR SÖRJA MURENS FALL...


"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen." - Lars Ohly 1983 i Röd Press...

Så lät det då, och det var först för några år sedan herr Ohly gjorde avbön och "slutade" vara kommunist. Orsaken till att han slutade vara kommunist, om han nu verkligen har slutat vara en sann beundrare av de samhällsbyggen som Sovjetunion och DDR var, kom sig ju av en massiv kritikstorm och en 4%-spärr som för varje opinonsundersökning kröp närmare.

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen." - Lars Ohly i Röd Press 1983.

De flesta firar i dag att det var 20 år sedan Berlinmuren rämmnade och de demokratiska fri- och rättigheterna sköljde in över Öst-Berlin och DDR. En starkt bidragande orska till att människorna i Östeuropa i dag kan uttrycka sin vilja i fria val och tycka till om ledarskapet utan att kastas ner i en tortyrkammare var den i Sverige så underskattade amerikanska presidenten Ronald Reagan. Reagan rustade ihjäl kommunismen, förtrycket och det hot som Sovjetunionen var mot de människor som levde i den frihet som förvägrades alla på andra sidan "Järnridån". Reagan är en hjälte, en president som borde ha fått Nobels Fredspris för sina insatser under två presidentperioder och inte som den där visionären Obama som nominerades av norrmännen när han suttit i Vita Huset i 12 dagar och som hittills bara visat sig vara bra på att hålla fina tal och drömma vackra drömmar...

"När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassens inställning till socialismen?" - Lars Ohly kommenterar Ny Dags kritiska ledare.

Jag måste efter att ha tagit del av både pre- och postkommunistiska kommentarer från Lars Ohly lyfta frågan om hur just denna före detta tågmästare kände sig egentligen för 20 år sedan när frihetens förfärliga tentakler kröp in i Öst-Berlin via allt större sprickor i en mur som byggts för att hindra ett folk att fly från ett ruttet system. Vad Ohly än må säga idag så är jag övertygad om att han var en av de få som för 20 år sedan satt framför TV:n och hulkade medan tårarna rann, och medan tyskar grät av lycka så grät nog Ohly av sorg.

Nu har den mannen som fällt alla dessa odödliga citat genom åren bjudits in, förvisso med armbågen, till att spela en roll i det grön-röda regeringsalternativ som folket kommer erbjudas inför valet 2010. Hur många dumheter kunde Lasse Ohly vräka ur sig, för att sedan med en halvhjärtad ursäkt försöka få folk att tro att det han egentligen menade var något helt annat - och belönas med en ministerpost av Mona om olyckan är framme. Vad krävs för att han skall vara diskvalificerad som minister egentligen? Hade någon galenskalle som för 20-25 år sedan hyllat Pinochet, Franco eller förespråkat att alla socialister skulle interneras på Råsunda kunnat ingå i en Alliansregering tro? Nääää.....

Eftersom jag har rötterna i den forna Sovjetrepubliken Estland, som under decennier plågats under Sovjetunionen och kommunismen så kommer min kamp mot de som har mage att påstå att det finns olika former av kommunism aldrig ta slut. Fanns det olika grenar av nazismen? Av Fascismen? Var någon av dessa i så fall bättre än någon annan? Ohly var, och är förmodligen fortfarande kommunist i sin röda själ och hur den kommunism han öppet propagerade för bara något år innan muren föll skilde sig från Honeckers kommunism skulle jag vilja veta...

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen!" - Lars Ohly i Röd Press igen, 1983. Och den mannen kan snart vara en minister i en regering när dig - hujedamig...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2, Expr3

2009/11/08

HYPNOS SOM ARBETSMARKNADSPOLITISKT VERKTYG...


Aftonbladet gör i dagarna en stor sak av att många av de jobbcoacher som anlitats i kampen mot utanförskapet rekryterats i de mest påtända folksamlingarna av landet, eller iallafall i diffusa och fascinerande sekter. Kvällstidningen brer på och försöker med smaskiga rubriker få folket och valmanskåren att tro att det är något oseriöst ockult arbete som skall få arbetslinjen att fungera trots att världen ligger i ruiner efter en pandemisk finanskatastrof som Ibrahim Baylan, Östros och Sahlin nu vill klandra Alliansregeringen för.

Nu är det ju inte alls så att användandet av hypnos och andra kontroversiella seanser i kampen mot utanförskapet är lika otestat som det vaccin som nu alla halvt vettskrämda svenskar köar för att få. Nej, det är tvärtom faktiskt - hypnos och rökiga seanser har betatestats på några ur gräddan av den svenska politiker-eliten med ett fantastiskt resultat. Det är resultat som få känner till, och definitivt inte de oseriösa journalisterna på Aftonbladet har ett humm om - för då skulle de braskande rubrikerna suddats bort för länge sedan.

Det första året av Alliansstyre hade ju gått enligt planerna, utanförskapet minskade för varje sekund, varje minut, varje timme. Men när finanskrisen föddes i New York och de Förenta Staterna så blev det även på Rosenbad och på Arbetsmarknadsdepartementet smått panikartat, och man sökte efter nya och banbrytande vägar för att få arbetslinjen att bli Svea Rikes nya statsreligion.

Handelsminister Tolgfors var, enligt säkra källor, en mörk kväll för nästan exakt ett år sedan på besök hos arbetsmarknadsminister Littorin och dennes undersköna flickvän för en fonduekväll. Sven-Otto Littorin var bekymrad över att Arbetsförmedlingen var en byråkratisk mastodont som inget vettigt gjorde annat än att skapa nya styrdokument och dataprogram, och hade bjudit över Sten Tolgfors för ett snack om hur man bäst skulle kunna hitta nya vägar. Det ringde på den Littorinska dörren, och för en gångs skull var det inte en ex-fru som i ett rabiat tillstånd försökte trycka in Sven-Ottos barn i dennes hem - nej, det var mångsysslaren och kulturarbetaren Barbro som var på jakt efter lite mer slantar i plånboken.

De två toppolitikerna släppte in Barbro, och det framkom snart att kvinnan Barbro var både synsk, ett medium och en fantastisk hypnositör. Tolgfors skrattade både högt och skeptiskt, medan Sven-Otto var mycket intresserad av hur man skulle kunna använda dessa kunskaper i kampen mot ett tidigare minskande utanförskap, men som nu börjat visa oroande tecken på att öka snabbt...

Sven-Otto övertalade snabbt Tolgfors om att låta den skeptiska handelsministern hypnotiseras av Barbro, och resultatet efter en halvtimmes malande och montont svammel var häpnadsväckande! Den tidigare handelsministern, röda korsaren och vapenvägraren Tolgfors väcktes, och med ens var förvandlingen total! Den tidigare fromme herren från Åmål var en svensk kopia av Terminator, en vapenfixerad robot som bröt på både dalsländska, svenska och en kalifornisk variant av tysk-engelska.

Littorin blev hänförd och ringde snabbt upp sin chef statsministern för att berätta att man hade en mer hanterbar kandidat till försvarsministerposten än det flåsande, obstinata och taximissbrukande fettot som man placerat där av någon outgrundlig anledning när alliansregeringen föddes. För även om hypnosen hade fått Tolgfors att skifta personlighet från en konflikträdd vapenvägrare så var det också en person som blint lydde order man fått i present av Barbro - och det kunde ju behövas i en regering där mannen med hästsvans fått den paranormala förmågan att se långt in i framtiden, och styra regeringen efter sina syner. Nu hade hästsvansen sett den eviga freden, och Tolgfors såg den eviga freden på alla platser utom i Afghanistan...

Det var ett lyckat försök, tänk om man kunde hypnotisera alla dagdrivande akademiker och andra jönsar till att förstå att arbeten som grillbiträden på "Donken" eller som spärrvakt åt en kinesisk entreprenör i T-banan inte var fy skam det heller. Men ett försök är ju inget försök så man valde att även testa en politisk motståndare som blivit arbetslös i samband med valförlusten 2006, Ibrahim Baylan. Den tidigare tilltänkta getaherden och presumtive munken kände stor förtvivlan över att väljarna trots LAS satt honom på bar backe och gatan. Ibrahim kände Sven-Otto Littorin ytligt, så när "Totto" ringde och frågade ifall "Ibbe" hade lust att prova något nytt för att bli kvitt sin tillvaro i det politiska utanförskapet så tackade Ibbe ja utan att tveka.

I en städsskrubb på Arbetsmarknadsdepartementet hypnotiserades den tidigare misslyckade skolministern, och även här blev resultatet fantastiskt! Av en osäker man med smak för sena besök på herrklubbar hade man skapat en ny arvtagare till rikshäxan Ulvskog som för rörelsens bästa skulle deporteras till Bryssel. Ulvskog var ju en verklighetsfrånvänd och manipulativ partisekreterare, och hypnosen gjorde Baylan till ett nästan lika groteskt partimonster. Hypnosen gjorde att Baylan utan problem gjorde processen kort med andra och skenbart mer lämpliga kandidater, som till exempel Håkan Juholt, i kampen om ta över pennan och svärdet i rörelsen.

Efter dessa två synnerligen lyckade resultat så hade alla tvivel skingrats hos Sven-Otto Littorin, och snabbt rekryterades vartenda "UFO" i form av sierskor, hypnositörer och andra haverister till tjänster som Jobbcoacher. Hans Scheike har till exempel fått ta hand om en omskolningsprocess av före detta officerare till gatsopare. Arbetet mot utanförskapet måste våga, arbetet för full sysselsättning söka nya vägar och det är den nya vägens politik vi nu ser!

Det må vara kontroversiellt i de tråkiga och tvivlandes ögon, men ge det en chans - se vad resultatet blir innan ni tar fram bilan. Ett kan man vara säker på iallafall, att en hypnotisör kommer ha samma uteffekt som tio arbetsförmedlare...

Länkar: AB1, AB2

2009/11/07

NÅGRA SOM INTE FICK MIN RÖST I PROVVALET


En lång dags färd mot kväll, och jag sitter framför datorn med betongmössa och önskar att någon skulle ha förståndet att höja skatten på öl så till den milda grad att det skulle påverka mitt intag även i glada vänners lag. Jag vet, det finns ett personligt ansvar och att jag inte kan dra i nödbromsen i tid skall väl inte behöva innebära att alla andra måste straffas - men just i dag, just i kväll är jag egoist.

Klockan har passerat 20.00 och huvudvärken sitter i, och efter en eftermiddag på ett stämningsfullt Råsunda så är man nedkyld och det tjuter dessutom irriterande i öronen av engagerade gnagare och pyroteknisk beskjutning från de tillresta göteborgarna. Är man som pappa elak när man känner sig bakfull och flyttar till lite sämre platser när bänkgrannarna tar fram signalhorn och annat som förstärker smärtan i det dunkande huvudet...?

När jag häromdagen satt och analyserade kommentarer och tillrop på Facebook om att jag öppet och förbehållslöst avslöjade hur jag hade lagt mina röster i provvalet så dök det upp en kommentar som störde mig litegrann faktiskt. Riksdagman Pettersson från Lohärad, Roslagen, tyckte att jag var vattenkammad och alltför tillrättalagd i mina kommentarer om de jag hade det goda omdömet att numrera. Att sedan den lätt adipösa kopian av Per Schlingman som till vardags arbetar som politisk sekreterare i Sundbyberg, den gode Ulrik Rydén följde upp med några elakheter triggade mig till det som blir kvällens alster på bloggen - fem kandidater som jag inte valde, och varför...

Elakt? Javisst, väldigt elakt är det men skyll på de som anklagar mig för att vara alltför snäll - något jag fått höra hela livet, nästan... Och det finns spår av nepotism i det hela eftersom jag inte träffat eller känner någon av de ut-/avhängda. En öl eller två på vårens KRIKS i Göteborg utesluter med största sannolikhet att man någonsin hamnar på denna listning. Bakfyllan måste vara på att ge vika när suget börjar återkomma tydligen, tack gode Gud! Listan då...

1. Ewa Björling, Ekerö. Frihandelsminister tydligen... När såg eller hörde man något av eller om Ewa Björling senast är ju frågan man ställer sig? Säkert snäll och sympatisk i grunden, men är man minister bör det ge något avtryck.
2. Christian Haas, Danderyd. Eftersom jag själv är gammal RO i det numera slaktade fasta kustartilleriet så räcker det att unge Herr Haas är flottist för att väcka mina antipatier. Tyvärr, men så är det efter alla år då flottans vackra gossar stod å glänste på sina plåtschabrak medan vi i KA aldrig hade pengar eller snygga uniformer.
3. Anna Rheyneuclaudes Kihlman, Lidingö. En del tycker att mina blogginlägg är för långa, här har vi en kvinna med ett namn som gör att valsedeln blir i pocketformat. I övrigt har jag inga som helst synpunkter på det hon skriver i sin presentation, men...
4. Fredrik Wevle, Danderyd. Möjligtvis kan man skylla på ungdomligt oförstånd när man lägger en anseenlig mängd av sina 200 tecken i en kort kandidatpresentation på den horribla meningen: "Jag vill ha en miljöpolitik som klämmer åt dem som smutsar ner"... Det kan ju finnas de som tycker det är rätt väg att skapa en bättre miljö genom att klämma åt företagare och privatpersoner, själv föredrar jag moroten framför piskan och skulle själv formulera mig så här: "Jag vill en miljöpolitik som uppmuntrar och belönar mindre nedsmutsning". Men det är ju jag det...
5. Anna Kinberg Batra, Nacka. Anna är gift med David Batra, en person som till och från framstår som roligare än vad jag är och det räckte för att jag skulle välja bort Anna Kinberg Batra. Att sedan David Batra i verkligheten är tråkigare än mig räcker tyvärr inte, eftersom han dessutom syns i media väldigt mycket - mycket mer än Ewa Björling eller sitt söta fruntimmer.

Övriga avpolleterade kandidater väljer jag att inte kommentera annat än att jag tycker att det kan kännas tröstlöst att läsa allt svammel som passerar i revy bland presentationerna. Men känn er ändå stolta, för ni finns i ett fint sällskap där jag aldrig någonsin kommer att finnas, och jag är bitter.

Nu har jag säkert skaffat mig minst 5 nya fiender i partiet, förmodligen avsevärt många fler men det är uppoffring jag får ta för att sudda bort den där bilden av mig som vattenkammad och politiskt korrekt. Men känner jag Göran P rätt så kommer han ha synpunkter på att det är "varannan damernas" i listan...

För övrigt är jag glad att Maria Wetterstrand kampar förbi Mona som de Grönrödas mest trovärdiga partiledare - men Baylan sitter väl och slipar på ett pressmeddelande om att allt är frid och fröjd, så länge Ohly ligger efter Mona.

Länkar: SvD, DN, AB