Det känns som om det var alldeles för längesedan nu, mycket vatten har runnit under broarna sedan jag senast gav mig på att skriva om sosseriets kris och kaos. Inte för att det inte har funnits anledningar, men när sosseriet nu trollat fram en askgrå, närmast transparent och intetsägande sosse-tant som Berit Andnor så är det dags att börja igen.
Denna allt annat än färgstarka sosse är kvinnan som skall leda valberedningens arbete inför extra-kongressen i mars och redan nu kan man börja ana att den förnyelse som är livsviktig för en tynande rörelse kommer att gå i stå. Berit Andnor, den röda valberedningens galjonsfigur är nämligen samma kvinna som var sammankallande och drivande i sossarnas kriskommission 1.0 - den som formerades efter det förra katastrofvalet 2006, ett val som i skenet av det nyss avslutade valet ändå framstår som rätt okej...
Berit Andnor och hennes dåvarande kriskommission kom fram till att väljarna var dumma i huvudet, att folk i gemen inte hade vett nog att förstå vad socialdemokratin egentligen ville. Den kvinnan som egentligen tyckte att förnyelsen var onödig efter valet 2006 är alltså samma kvinna som skall hitta en ny ledare som en del i en förnyelse som aldrig någonsin har behövts, det enda som gäller är ju att väljarna börjar tänka i rätt banor igen.
Problemet med sossarnas kris är att man vägrar leva i verkligheten. När den lille spelevinken Leif Pagrotsky sitter i SvD:s och Aftonbladets "Korseld" och målar upp Sverige under Alliansregimen som ett land som drabbades hårdare av krisen än något annat land så känner folk inte igen sig. Det problemet lever uppenbarligen vidare, tack och lov för oss som njuter av en "rörelse" som vrider sig i plågor över att inte få styra landet.
För medan Pagrotsky sitter och svartmålar den svenska ekonomin så kommer nyheter om hur Sverige har en tillväxt som inte längre är på samma usla nivåer som andra europeiska länder - vi har Asien-klass på vår tillväxt. Medan Pagrotsky sitter och häcklar en regering som fått väljarnas förtroende återigen och på grund av sin krishanteringsförmåga, så sitter väljarna och läser om nödlån till Irland, ett Grekland på randen till konkurs och ett Portugal som väntar på samma symptom. Men i Pagrotskys värld så har Sverige drabbats hårdare än något annat land av finanskrisen - bara för att vi har Borg som finansminister och inte Östros, bara för att vi har Reinfeldt som statsminister och inte Sahlin...
Nätrötterna kan skrika hur mycket de vill om förnyelse, men så länge socialdemokratin går i otakt med den verklighet folk lever i så spelar det ingen roll om processerna i nomineringsarbetet är öppna eller stängda, eller om Andnor lyckas med sitt uppdrag att återigen ge partiet en halvmesyr till kompromiss som partiledare. För att återigen bli en politisk kraft och inte ett idélöst och kraftlöst lik så behöver sossarna komma till insikt att man faktiskt tjänar på att erkänna motståndarens bedrifter för att få större trovärdighet när man sågar svagheterna.
Dit kommer vi nog aldrig tyvärr, ty den svenska socialdemokratin lever med en världsbild där de fick makten att styra över Sverige av den röda, allsmäktiga Guden som Broderskapsrörelsen tror på. Maktfullkomligheten kommer alltid, nu och för evigt, att ta en stor plats i den socialdemokratiska partibygget - alldeles oavsett om man är ett 45%-parti som man en gång var, om man är det 28%-parti som man är nu eller ett 20%-parti som kommer att bli resultatet av att ledande sossar som Pagrotsky lever i en annan dimension än de väljare vars stöd hans parti söker...
Inlägg
