URMANNEN PÅ DEN KVINNLIGA ARBETSPLATSEN

Till och med mina små, homosexuella manliga kollegor jagar mig på vägen hem från jobbet i bland...

Det sägs att kvinnor som kommer till manligt dominerade arbetsplatser har det svårt, jobbigt och lider alla helvetets kval i den grabbiga jargongens miljöer. De kan inte ha det värre än vad vi män som av någon outgrundlig anledning sökt oss till en kvinnodominerad arbetsplats, i mitt fall vården och intensivvårdsavdelningen på SöS.

Hela tiden ses man som ett köttstycke, den stora och starka som bara skall finnas där och lösa alla de otaliga problem som en kvinnohjärna inte kan hantera. Det kan handla om att byta glödlampor, blanda dialysatpåsar, det kan vara datorarbete - det kan vara det mesta faktiskt. Förvisso är det ju rätt skönt att lik en tupp i höndsgården spatsera omkring och visa hur oumbärlig man är. När en tung patient måste förflyttas, ja då finns den stora, starka och alltid så entusiastiska Fredrik där och är det någon patient som börjar bete sig som om de kom från konstfack får jag i min egenskap av man ta smällarna och lägga min oansenliga kroppshydda över vårdtagaren. Men allt detta är ok, det stärker min självkänsla som man och bevisar mannens överlägsenhet.

Baksidan är att man förväntas finnas där på mer än ett sätt. Jag skall allt som oftast massera mina kvinnliga kollegor tills dom gnyr - vilket kan vara mysigt men allt som oftast känns som ett påtvingat förspel, för säg den kollegan som kan stå emot sina lustar när jag med mina vältränade fingrar och välsvarvade kropp ger mig i kast med att ge njutning? Men jag orkar inte längre vara detta köttstycke, den pokal som alla vill erövra och som gång på gång måste värja mig mot skamliga förslag och inviter...

Så här lät det för ungeför 22 timmar sedan när ett av mina värsta "häftplåster" gled upp med ett förföriskt leende på läpparna och tindrade med ögonen, "häftplåstret" vill nog vara anonym så vi ger henne det fiktiva namnet "Carita". "Carita" till oskyldiga mig: "Kan du köra in den?"!!! Vad svarar man på det när man lever som en eunuck trots sin fulländade kroppskonstituition? Tack och lov hade Carita händerna fulla av en bronkoskopivagn och kunde inte stoppa mig när jag i blixtens hastighet och pionröd i ansiktet flydde mot en annan kvinna med en lika stor förmåga att kränka män, sjuksköterskan med samma begynelsebostäver i sitt namn som det fiktiva "Carita" men där slutet "-ita" byts mot -"men". Sköterskan "Carmen" har en förkärlek att lyfta på okända mäns täcken för att undersöka deras, och detta är ett helt korrekt återgivet citat "lilla apparat".

Jag lyckades fly in på toaletten, skakandes, rödgråten och hulkandes av förtvivlan - varför skall just jag ställa upp? Varför inte den solbrända och vältränade sköterskan Kjell, eller den lönnfete men tvålfagre underskötaren Thomas...? Nej, det är jag som är utvald att vara driftkucku och sexobjekt på min arbetsplats, och alla som känner mig vet att jag mår dåligt, så dåligt av det...

Jourhavande medmänniska, var det 7021680??? Jo, det tutar - snart blir det min tur...

Länkar: AB1, AB2

POLISENS VULGÄRA VOKABULÄR...?

Det var ju inte så värst begåvat, det som några Malmö-poliser gjorde i samband med Rosengårdskravallerna. Att sitta och strö främlingsfientliga uttalanden omkring sig i en filmdokumentation där målet är att identifiera huliganerna är direkt korkat, och helt plötsligt har medias fokus flyttats ifrån de vettvillingar som förvandlade en stadsdel i Malmö till Gaza City Light till polisens ordval.

Själv förstår jag frustrationen, jag förstår att man måste få prata av sig ilskan och jag anar att de ord som används i filmen är dagligen förekommande i radiobilar och piketbussar land och rike runt när ingen inspelning av polisens samtal sker... och är det så konstigt egentligen? Polisen får ta skiten när integrationen misslyckats och utanförskapet driver folk till vansinnets rand, medan media och politiker i största allmänhet sitter på sina höga hästar och fördömer plumpa, ogenomtänkta uttalanden.

Även jag fördömer ordvalet "blattedjävlar" och "apadjävul" eftersom det är ord som används av rasister och folk som kollektivt skuldbelägger hela folkgrupper för att några idioter beter sig illa. Själv skulle jag tyckt att det var bättre ifall poliserna hade använt de mer generella orden "idiotdjävlar", "dumskallar", "IQ-befriade fånar", "patrask", "förbannade fähundar" eller bara kort och gott "svin" på de idioter som raserade Rosengård. De orden kan man ju använda mot alla olika sorters människor, medan det känns fånigt att kalla en skånsk bonddräng som slår sönder soptunnor och försöker elda upp bilar för "blattedjävel", det ordet känns ju riktat med folk av speciellt ursprung där inte drängen passar in - och att generalisera är så fruktansvärt fel. Och om man dömer alla efter en individs eller någras fel kommer det bli omöjligt att vara en bra polis, så är det bara.

Länkar: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, AB

AVVECKLA KÄRNKRAFTEN UTAN FÖRNUFT

Vänsterkonst och skräckpropaganda...

Avveckla kärnkraften men med förnuft var sossarnas linje i kärnkraftsomröstningen 1980. Precis som i alla andra frågor var det närmast omöjligt att få ett vettigt svar av socialdemokratin när det gällde kärnkraften, svepande och osammanhängande argument duperade den svenska befolkningen och sossarnas linje vann. Själv var jag 12 år, hängiven kärnkraftsmotståndare och gjorde massmedial debut i Aftonbladet när min egenhändigt tecknade kampanjknapp med texten "Jag vill inte ha jodtabletter som lördagsgodis" publicerades.

Det var 29 år sedan, jag har mognat och kommit till insikt och sett att kärnkraften av idag är bland det bästa att utveckla för att rädda miljön. Visst är vindkraft, solkraft och vattenkraft bra - men någon älv måste väl få finnas kvar, och några kvadratmeter av landet kan väl slippa vindkraftverk? Om jag för 29 år sedan var helt på kärnkraftsmotståndarna linje 3:s sida så står jag idag utanför alla de alternativ som fanns. För till och med vårt moderata alternativ "Energi för Sverige" hade ju avveckling som mål och jag vill inte avveckla någon reaktor förrän det finns något som är lika bra för miljön och lika effektivt. Fram tills vi hittar något dylikt, bygg ut!

Det är ju underbart att alliansen verkar hitta varandra. KD har tydligt markerat att man kan tänka sig en ny politik som är mer kärnkraftsvänligare. Förvisso har Anders Wijkman opponerat sig men har man hoppat jämnfota mellan olika partier i parti och minut och dessutom är släkt med Quisling-Arne i Sundbyberg skall man väl ignoreras? Nu verkar även Centern hitta rätt och helt plötsligt är alternativen tydliga inför valet 2010. Mona och hennes kommunistiska och miljöfundamentalistiska vänner som snabbt och effektivt vill avveckla kärnkraften till förmån för dansk, tysk eller polsk kolkraft mot alliansen som tar sitt ansvar för en sund och hållbar miljöpolitik. Valet borde vara enkelt, och Mona kan ju försöka att dupera väljarkåren som hon gjorde när hon påstod att det avvecklade Barsebäck ersattes med alternativ och miljövänlig energi när sanningen var kolkraft.

Frågan är om inte socialdemokratin borde försöka avveckla Mona men med förnuft?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5

ATT SVIKA 87 ÅR AV ANSVAR...

I gårdagens Mitt I Sundbyberg hade lilla jag en insändare publicerad, en insändare om det tragiska faktumet att just staden Sundbyberg enligt socialstyrelsen har den sämsta äldreomsorgen i landet.

Precis ovanför min ack så välskrivna och helt sanningsenliga insändare publicerades ett patetiskt försök från den undersköna men ack så falskspelande Helene Hellmark-Knutsson att komma undan det faktum att socialdemokratin under 87 år styrt staden, något som rimligtvis borde ha satt sina avtryck i hur äldreomsorgen såg ut när alliansen tog över efter valet i september 2006. Det som mötte oss när vi tog över var en allt annan än upplyftande syn...

Under sosseriet lades 4 välfungerande äldreboenden ner, personal sades upp i 100-tal och man lovade som vanligt guld och gröna skogar men bjöd de äldre på kalhygge. Lötsjögården i Hallonbergen var gravt eftersatt när det gällde trivsel bland boende och personal, för att inte tala om underhållsmässigt. Ekbacken stod som ett monument över sossarnas förkärlek att ägna sig åt stordrift. De små familjära äldreboendena var blott ett minne när Sundbybergs befolkning gav sossarna foten.

Men säg den lycka som varar? Visst är det underbart, ja närmast rörande, att Helene tilltror oss moderater de närmast superhjälte-mässiga egenskaper som man måste ha när man på några månader vid rodret kan underminera, förstöra och ödelägga den gedigna äldreomsorg som sossarna byggt upp under sina 87 år. Tror sossarna verkligen att folket i Sundbyberg är så dumma att man kan använda sådana direkt absurda argument? Är det så verkligheten ser ut i Helenes innersta tankar så skulle väl damen behöva prata av sig med någon närmare verkligheten... Helene vet, Bert vet och Siyamak vet - alla tre vet mycket väl att vår bottenplacering när det gäller kvaliteten på äldreomsorgen har sitt ursprung i ett under 87 år av allt tröttare sossestyre. Det går helt enkelt inte att skylla ifrån sig hur gärna de än behöver.

Det äldreomsorgen behövde var ett nytt styre, med en ny syn på gamla problem och med nya lösningar på de utmaningar som låg framför personal och boende i äldreomsorgen. De boende behövde frihet att påverka sin vardag, de anställda behövde möjligheten att påverka! Vi påbörjade ett arbete för att lyfta äldreomsorgen, men herrar Spira och Wijkman bestämde sig för att sparka undan benen på folkviljan och med den en gryende framtid för en eftersatt äldreomsorg. Nu är vi tillbaka i en situation där maktfullkomligheten regerar, där tröttheten tagit över och där de gamla lösningarna som inte fungerar grävts upp igen.

Väljarna valde förändring, förnyelse och visioner - det man nu får är motsatsen.

ARVET EFTER SOSSERIET – KAOS OCH VÅLD…

Man måste ju vara både blind och döv för att inte oroas över hur det ser ut skolorna i konungariket nuförtiden. Som fyrabarnsfar, med de tre äldsta inne i ”systemet” är det lätt att dra sina egna slutsatser, för hur roligt är det när sönernas vokabulär låter som om de vistats på en kriminalvårdsanstalt istället för i plugget? Visst har vi som föräldrar ett ansvar, men inte blir vårt arbete lättare när skolan "arbetar" i motsatt riktning och det är ju jobbigt ändå...

Det lustiga är att socialdemokraterna av i dag med Mona i täten säger sig ha gjort sin läxa när det gäller skolan, men lik förbannat är allt samla gamla skåpmat som den usla politik som förvaltats av socialdemokratiska hjältar som den gamle Göran Persson, Ylva Johansson, Ingegerd Wärnersson (någon som minns henne…?), Thomas Östros och nu senast Ibrahim Baylan. I sossarnas Sverige är det fel att ställa krav, det är fel att säga ifrån och det är fel att bry sig… Med socialdemokraternas politik kommer bråkstackarna slås ut redan innan de nedre tonåren, i sossarnas Sverige är det bäst att blunda för problemen.

För hur skall man annars tolka det kompakta motståndet från just sossarna mot Jan Björklunds arbete med att vända och täta den läckande oljetanker som det svenska utbildningsväsendet är idag. Allt som Björklund säger förlöjligas, alla tankegångar som förs fram från utbildningsministern ges en annan innebörd som passar sossarnas argumentation. Men har det parti som lett skolan till att bli en plats där våld mot lärare och elever, såväl fysiskt som verbalt, är mer av ett habitualtillstånd än något ovanligt överhuvudtaget någon som helst trovärdighet när man yttrar sig? Svaret borde vara enkelt, svaret är ju nej någon trovärdighet finns det inte.

Jag beundrar de som idag väljer läraryrket, för att vara lärare i dagens skola är i många fall att balansera på masochismens gräns. Men hur många lärare står egentligen ut i dagens skolor, där man ena sekunden kallas för hora och nästa får ett suddgummi kastat i huvudet…? Hur roligt är det att försöka lära ut till elever som hellre sitter och spelar spel på mobilen eller ointresserat sitter och sms:ar? Det kravlösa Sverige har nått sitt slut, det fungerar inte längre! Mer respekt för såväl lärare som andra elever måste till nu, och ett snabbt återinförande av ett betyg i ordning och uppförande skulle behövas redan från i morgon.

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4

BANK- OCH FLYGHAVERI...?

Så har då finanskrisen i Sverige gått så långt att staten genom Anders Borg öppnar plånboken och lägger upp 50 miljarder av skattebetalarnas pengar för att se till att bankerna först och främst överlever, och även kan börja låna ut pengar till småföretag som får se sin framtid gå i kras när man gång på gång nekas lån.

Jag är ju lika ekonomiskt begåvad som de flesta man sett passera i revy i TV3:s "Lyxfällan" och borde väl kanske låta fingrarna vila från tangentbordet. Men visst svider det i ögonen när staten hux-flux och utan säkerhet sponsrar bankväsendet med mina skattepengar, visst känns det ruttet när det finns andra verksamheter som skulle behöva stöd (läs försvaret...) men som kan se sig i himlen efter några mer pengar.

Men samtidigt förstår jag att vi alla skulle bli långt mer lidande om bankerna började falla omkull, med totalt kaos som följd... Och jag ser några av mina vänner som kämpar på med sina små företag, och gång på gång förvägras möjligheten att investera sig ur krisen för att banken har dragit i nödbromsen. Kan dessa 50 miljarder kronor bidra till att hjulen börjar snurra så är det tacknämligt. Ett ekonomiskt stöd till de mest hjälpbehövande kommunerna utlovas också, låt gå ifall man ställer samma krav på dessa som man gör bankerna - "Regeringen kommer att öka sina krav på bankerna. Bland annat kräver man ett tvåårigt stopp för löne- och arvodesökning. Dessutom blir det ett stopp för bonusar och begränsningar för avgångsvederlag"

Om nu bankvärlden är värd att räddas så finns det ett annat sorgebarn som för länge sedan borde ha puttats över ättestupet, och det är flygbolaget SAS. Vad man än gör, vad man än tar sig för, vilka krispaket man än driver igenom är det samma gamla SAS som nu för femtioelfte gången på de senaste åren står vid ruinens brant. Nu skall man ha in 6 miljarder genom en nyemission, man skall sparka 3.000 anställda och skära igen. Av det en gång stolta SAS finns en ynklig ursäkt kvar.

Att skjuta till mer pengar i ett företag som genom åren haft krispaket som signum är som att börja med Hjärt-lungräddning på en 92-årig tant som varit död i två veckor - hopplöst! Sälj skiten nu, medans det kanske går att få mer än 1 euro för SAS eller dra in allt stöd och låt konkursen komma. Eftersom svenskar och andra nordbor vill flyga kommer de linjer som försvinner genom SAS från våra svenska flygplatser snart att tas över av något välskött flygbolag. Att Maud Olofsson tycker att vi medborgare skall pumpa in 1.300 miljoner i SAS är ett hån, och ett enbart ett patetiskt sätt att skjuta undergången på framtiden några månader.

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4

VAD GNÄLLER DOM FÖR...?

Några anställda på ett företag i Sundsvall känner sig uppenbarligen kränkta av att ha fått en billigare klocka istället för en guldklocka samt en mazarin till kaffet i personalmatsalen istället för ett restaurangbesök efter att ha varit företaget trogna i 25 år. Men hallå...

Själv kan jag på rak arm räkna upp minst 10 bakverk som jag hellre skulle föredra att kunna sitta och mumsa i mig istället för att få gå ut på krogen. Klockan kan även den avvaras mot några extra kakor eftersom armbandsur är så "gubbigt".

När jag om några år har gjort mina 25 år i landstinget så kan jag för mina chefers kännedom tänka mig någon av dessa kakor eller bakelser som tack för mina gedigna insatser.

1.) Kärleksmums

2.) Mazarin

3.) Chokladboll ( a.k.a Afrikansk urinnevånar-boll )

4.) Princessbakelse

5.) Semla

6.) Budapeststubbe

7.) Hallongrotta ( bakverket alltså...)

8.) Jättemuffins

9.) Toscabakelse

10.) Kokostopp

Om man däremot skall premiera mig efter det jag verkligen utfört under mina år så blir det nog en finsk pinne som läggs upp på fatet den dagen det skall firas...

Länkar: AB, AB2