NÄR ALLT ÅT ALLA BLIR LITE TILL NÅGRA...?

Skall man tro på Håkan Juholt och Carin Jämtin så kommer de sociala demokraternas skuggbudget att presenteras inom kort, och kanske var det därför jag trodde att nyheten som toppar Svenska Dagbladets webbsida denna morgon handlade om just det. "10.000 miljarder mer i skatt för de rikaste" var nyheten som stora, feta bokstäver slog emot mig, och visst kändes det som en befrielse att Håkan Juholt äntligen hade anammat den matematiska formeln där plus och minus går ihop och där "10.000 miljarder mer i skatt för de rikaste" skulle finansiera alla dessa utfästelser och löften...

Men så scrollade jag ner, och USA:s svar på Håkan Juholt bildsatte nyheten. Det var inte Juholt som äntligen hade landat i verkligheten, alls icke. Nej, det var allas vår fredspristagare Barack Obama som ville justera skattesatserna i USA sådär lite i marginalen och det gör han ju rätt i. För något måste ju trots allt vara lite sjukt när en miljardär betalar mindre i skatt, procentuellt, än en ensamstånde tonårsmorsa som jobbar på KFC på dagarna och det exotiska danshaket på nätterna för att ha råd med bröstmjölksersättning.

Sossarnas skuggbudget kommer alltså inom kort, och skall man dra några analyser från allt som Juholt har kläckt ur sig både muntligt och skriftligt så blir det så som Reinfeldt säger - Allt till alla. Sossarna gnäller på att Alliansen har sänkt skatterna med en sisådär 100 miljarder kronor men man ser ingen som helst anledning att höja skatterna alls. Jo, men i så fall kanske bara pytte, pyttelite för att återuppliva den slaktade välfärden, för att rädda en skola i fritt fall, för att bygga tunnelbanor, järnvägar, motorvägar och något hokus-pokus som kan ersätta den kärnkraft man lovar att avveckla. Håkan Juholt och Tommy Waidelich kan tydligen trolla med knäna, för bara de och inga andra kan både rädda välfärden och behålla de skattesänkningar som man spyr på men som de inte alls vill rätta till.

Det hade varit mycket ärligare om sossarna hade erkänt att man i sina ambitioner att återskapa bidrags-Sverige kommer att vara tvungna att höja skatternaa och det rejält. Ingen kommer någonsin att kunna ta en politisk valross och politisk sengångare på allvar så länge de gnäller om sänkta skatter men inte har en tanke på vilja höja skattetrycket - utåt sett. Ingen kommer att kunna ta de sociala demokraterna på allvar så länge man lovar allt åt alla mest hela tiden, utan en tanke på att prioritera.

Eller kommer de sociala demokraternas skuggbudget att skingra dimmorna kring Sveavägen 68? Kommer Juholt få tänka om och låta allt åt alla bli lite till några? Kommer Juholt att tvingas ta ansvar för alla sina ambitioner? Kommer Juholt att låta plus och minus bli lika med noll? Kommer Juholt att klara sig ifrån den svekdebatt som är ofrånkomlig ifall han inte längre kan lova allt åt alla, utan att behöva höja skatterna...?

Länkar: DN Debatt, SvD,
Bloggar: Moberg, Högberg, Västros, Röda Berget, Kent, Böhlmark, Einerstam, Edgelius

... OCH NU - "BRIT STAKSTON-LISTAN" NUMMER 3

Fortfarande, denna söndag i september, så är det så att till oändligt mångas djupa förtvivlan att Tokometerlistan fortfarande ligger på is. Det är naturligtvis djupt beklagligt för alla de bloggresultatanalytiker som lever för att jämföra alla politiska bloggares slagstyrka här och nu, där och då, sammanlagt och enskilt. Orsaken är fortfarande att ett av de tre benen som Tokometern har stått på fortfarande är som bortblåst...

Martina Linds Politometer-ranking är sedan en alldeles för lång tid i ett osynligt tillstånd och så länge inte Martina lyckas synliggöra och säkerställa sin lista så ligger Tokometern i fosterställning och gnyr över att ingen bloggare längre med säkerhet kan få veta hur bra man presterar. Dock har jag hört att Politometern inom kort skall kunna presentera en ranking-lista igen, och med den öppna dörren för Tokometern 2.0.

Tills det inträffar så fortsätter jag att fylla det enorma tomrummet med en annan lista, en lista som bara grundar sig på Knuff-listan och Aftonbladets Bloggportal-ranking i kategorin politik och samhälle. Länge funderade jag på vilket namn den här temporära listan skulle få, men så drog jag mig till minnes ett seminarium i Almedalen denna somma som jag följde på Bambuser från soffan i vardagsrummet.

Kanske fick jag det hela om bockfoten när de sociala mediernas guruinna Brit Stakston - i en panel bestående av makthavaren Jonas Morian, Alliansfritts spermadonator Björn Fridén, Twinglys Anton Johansson samt Politometerns undersköna Martina Lind och ledda av Joakim Jardenberg som moderator - uttryckte sin kärlek och gillande för allt vad rankande och listande heter i bloggosfären. Detta uttrycktes lite luddigt i Almegas tält på Hästgatan 12 i Visby under seminariet "Opinionsbildningens nya infrastruktur".

Därför döpte jag den här temporära lösningen till "Brit Stakston-listan", den för tillfället mest gångbara och mest sanningssägande rankinglistan rörande de politiska bloggarn. "Brit Stakston-listan" kommer att dyka upp varannan vecka tills dess Martina Lind bytt sin servrar och därmed ger Tokometern en pånyttfödelse. Skall man tro på informationen från den sköna Martina så kan detta vara den sista "Brit Stakston-listan", jag hoppas det och jag hoppas på att om två veckor kunna leverera "Tokometern" igen.

Så varsågoda alla listläsare och tävlingsinriktade bloggare - surrogatet som får fylla tomrummet, den tredje "Brit Stakston-listan":

1. (3) Alliansfritt Sverige (s/v) - 3 + 1 = 4

2. (2) Martin Moberg (s) - 2 + 2 = 4

3. (1) Röda Berget (s) - 1 + 6 = 7

4. (5) Johan Westerholm (s) - 4 + 3 = 7

5. (9) Kent Persson (m) - 8 + 4 = 12
6. (6) Tokmoderaten (m) - 5 + 7 = 12

7. (15) Peter Andersson (s) - 9 + 5 = 14

8. (7) Thomas Böhlmark (m) - 7 + 9 = 16

9. (8) Jinge (v) - 11 + 8 = 19

10. (13) Kristian Krassman (s) - 15 + 12 = 27

11. (11) Per Ankersjö (c) - 17 + 13 = 30

12. (-) Mikael Andersson (c) - 16 + 16 = 32

13. (14) Mina moderata karameller (m) - 12 + 22 = 34

14. (-) Storstad (s) - 21 + 14 = 35

15. (10) Den hälsosamme ekonomisten (m) - 20 + 15 = 35

Naturligtvis står den första siffran för placering, därefter placering för två veckor sedan. Sedan följer bloggens namn, Knuff-ranking, Bloggportalens listande och ett sammanlagt värde som skall vara så låg som möjligt. Får man samma totalvärde placerar sig den med lägst lägsta-värde på någon lista framför den andra.

Mycket har hänt sedan förra listan. Peter Högberg och Roger Jönsson är inte längre med oss medan Alliansfritt äger sedan Björn Fridén väckte liv i den gamla stilbilldande bloggen igen efter att tjänat multum som Katrin Kieolos side-kick på Aftonbladet ledarredaktion under några månader. Peter Andersson har vaknat till liv igen och stiger återigen som en raket i bloggosfären.

Kent Persson har tagit över som den mest agendasättande blåa bloggaren, och undertecknad tuggar fradga medan han hoppas på att Kent Persson nyrekryterade politiska sekreterare skall ödelägga Kents ambitioner att överglänsa mig. Nya in på listan är Mikael Andersson, centerpartist från Tingsryd - som efter långt och träget kämpande verkar vara på väg att etablera sig som en av Centerns starkaste röster på nätet - samt Marika Åsbrink med Storstad, som har kommit in i andra andningen.

Jag ber återigen att få återkomma om två veckor med en uppdaterad listan - förhoppningsvis en Tokometer 2.0 men kanske en Brit Stakston-lista" igen. Hursomhelst - På återseende!

SIFO-SÖNDAG: NÄR STOR BLIR STÖRRE...

Opinionsundersökningarna duggar tätt efter den sedvanliga analys-torkan under sommaren och semestertider. Idag är det SIFO som på Svenska Dagbladet levererar sina siffror, där stor blir större i hälften av fallen och där liten förblir mindre. Kristänktandet och väljarnas förtroende för sina politiker slår igenom även när man frågar väljarna om vilket parti de skulle rösta på om det var val nu...

Moderaterna ökar och blir störst, sossarna minskar och blir näst störst - och i min värld så är det Anders Borgs överlägsenhet i förtroendekampen mot Tommy Waidelich som slår igenom när svensk politik återigen kommer att handla om vem som är bäst på att ta Sverige genom den kris som nu återkommer. Där 58% av Svensson litar mycket på Borgs förmågor, så är samma förtroende för Tommy Waidelich 9%, och där 54% anser att Reinfeldt tar ansvar på det sättet som man vill se en statsminister ta ansvar så är det inte ens hälften så många - 22% - som tror på Juholtar'n.

När nyheterna börjar handla om kriser så faller det sig naturligt att knyta upp sig för de som man tror tar ansvar, de man har förtroende för - just nu moderater förre sossar. Det är där kampen står, i ett Sverige där tvåparti-samhället blir mer och mer tydligt för varje ny opinionsmätning som publiceras. De stora partierna skördar de framgångar man är beroende av sina små kompisar på för att kunna ta till sig. De stora partierna får uppmärksamheten, och nämns något mindre parti i mediabruset så handlar det allt som oftast om kris, om maktkamp, om en 4%-spärr som är en del av framtidsvisionen.

Den här gången, i SIFO på SvD så är det Folkpartiet som störtdyker och detta i tider då förslag efter förslag har kastats fram om just Folkpartiets "ansvarsområde" i Alliansen - om skolan. Folkpartiet och det Miljöparti där nu 60% av fotfolket tycker att ett samarabete med borgarna är en bra idé har tidigare varit i en gråzon mellan himmel och helvete, men skall man tro på SIFO så är Folkpartiet på väg att bli lika plågade som Centern, som KD, som Vänsterpartiet och som SD...

Det är bara en undersökning, det är på valdagen det gäller, många av förändringarna ligger inom felmarginalen och en liten uppgång kan precis lika gärna vara en liten nedgång eller tvärtom. Men det finns några intressanta opinionsspikar att hänga upp alla dessa inramade diagram från SIFO, från Demoskop med flera på - och det är socialdemokratins oförmåga att lyfta under sitt nya ledarskap. Håkan Juholt må vara rörelsens Messias, men bara för de som redan var frälsta.

Efter sina smekmånader står det klart att det inte är så många andra som finner frälsning i en strid ström av floskler. Får inte Juholt sitt parti att börja lyfta ordentligt och snart så kommer ofrånkomligen kris-snacket igång även hos en av de stora. Vi är snart där, tiden då vapenvilan i Rosornas Krig kommer att brytas av de som inte alls tyckte att Juholt var den bästa kandidaten, att det nya ledarskapet var onödigt elaka mot Östros och andra. Politik är en kamp om fötroende, och siffrorna talar sitt tydliga språk i det fallet...

Länkar: SvD1, SvD2, Expr,
Bloggar: Böhlmark, Kent, Peter Andersson,

HÅKANS HELGMÅLSRINGANDE NUMMER 3

"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för idag är det Håkan Juholt som fyller födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!"

Djupdykningarna i Håkan Juholts facebookande fortsätter för tredje gången, och just idag firar Håkan Juholt födelsedag. Orsaken till de veckovisa genomgångarna av vad Håkan Juholt skriver och tycker på Facebook har pågått i tre veckor, och för varje vecka vi tar del av sosse-ledarens anekdoter och predikande så kommer vi ännu några steg på den väg som leder oss till förståelsen - förståelse varför Berit Andnor och SAP:s valberedning trollade fram Juholt som nödlösning och nödledare.

Som jag sagt tidigare så är politiken en drabbning, ett retoriskt krig där det gäller att vinna väljarnas gunst och förtroende. I alla drabbningar, på alla slagfält, så är kännedom om motståndarens starka och svaga sidor, antagonistens taktik och strategier en förutsättning för att gå vinnande ur striden. Därför och bara därför kommer jag att fortsätta med att lyfta fram varenda statusuppdatering som motståndarens fältmarskalk ritar på den taktiktavla som är hans Facebook-sida.

Håkan Juholts ord är följarnas lag, och alla kommentarer Håkan får från sitt fotfolk handlar om att blint och utan att tveka följa ledarens order och direktiv, speciellt en dag som denna - en dag då Håkan Juholt fyller år...

110909 kl 17:42: "Talar på Högskolan i Falun om kunskapsbaserad ekonomi. Vår främsta konkurrensfördel är att kunna ställa om snabbare och smartare än konkurrenterna. Det förutsätter ett livslångt lärande och satsning på forskning o teknisk utveckling. Värvade flera medlemmar. På bilden Deni, en av dem" - nej, jag visar inte den bilden...

110909 kl 21:41: "Besök på SSAB i Borlänge. Samtal med företagsledningen om högteknologisk och kompetensintensiv industri. Behovet av en aktiv regering och en offensiv industripolitik, med satsning på forskning o teknisk utveckling. Dyra elpriser och dålig järnväg slår hårt mot landets industri och därmed tillväxten."

110910 kl 09:46: "Premiären av All Shook Up på Maximteatern med Borlänge Musikskola blev en varm, glad och upplyftande tillställning. Tackade ensemblen med var sin ros. Musikskola och Elvis, vilken härlig kombination."

110911 kl 10:22: "‎11 september är en mörk dag i den politiska historien. Chile, USA och vår Anna. Lägger en krans på Annas grav vid Katarina kyrka tillsammans med Mona och SSU:s ordförande Gabriel Wikström. Hedersvakt vid graven hela dagen."

110911 kl 14:31: "Möte med alla konstnärer som idag ställde ut i Kungsträdgården. Ett fantastiskt galleri under bar himmel. Många samtal med bla Alf Woxnerud, Catherine Snöbohm, Lars-Åke Olsson, Hans Acates Holmström, Maria Misen Gustafsson, Annika Elvnäs, Nils Mohlin m.fl. Suzie Prytz och jag på bilden." - och det är den bilden som illustrerar en tillsynes nöjd och glad Juholt den 11 september...

110912 kl 20:54: "Härlig bredd idag. Viktigt samtal om svensk film, stora frågor med RFSU och Tandvårdsskadade. Regeringen pressad till reträtt när det gällde ersättning till barn som utsatts för orättvisor och övergrepp. IT-företagare om framtiden. På kvällen tal och sedan utfrågning på SNS. Kom att handla mkt om ideologi, politiska vägval och socialdemokratins uppgift. Fick chans att tala om en kunskapsbaserad ekonomi och värdeburen tillväxt."

110913 kl 23:12: "Chattat med GP:s läsare. Många bra frågor, tror de var nöjda med svaren. Sedan ef och kväll långt och viktigt internt möte i södra Sverige med företrädare för svenska storföretag, banker och fackliga företrädare för att samtala om finanskrisen och betydelsefulla åtgärder för att stärka industrin, forskningen, tillväxten och vår konkurrenskraft inför arbetet med vårt budgetförslag. Regeringens passivitet oroar många."

110915 kl 08:53: "Idag öppnar Riksdagen o moderatledaren ska läsa upp regeringsförklaringen. Vore klädsamt med lite självkritik. Efter 100 miljarder i skattesänkningar är arbetslösheten högre än när regeringen tillträdde. 25% av ungdomarna är arbetslösa. Resultaten i skolan sjunker, vård- och omsorgspersonalen går på knäna, sjuka o arbetslösa tvingas till fattigdom. Bostadsbrist råder, el- o järnvägsmarknaden fungerar ej för samhällets bästa. Dags för självkritik!"

110915 ca kl 18:00: "Vilket antiklimax regeringsförklaringen blev. En regering utan mening eller mål. Med var fjärde ung arbetslös, bostadsbrist, sjunkande resultat i skolan måste ansvar utkrävas av regeringen. Jobbar vidare med vår budget för investeringar, kunskap, rättvisa klimatomställning. Med sonen Viktor vid öppnandet av Riksdagen"

Det obligatoriska wordcloudandet ger vid handen att följande ord har varit speciellt populära veckan som passerat: med, på, om och och.

Härmed är del tre av en följetången skapad. Om en vecka så helgmålsringer Håkan till oss alla med samma gamla budskap, men med lite annorlunda ord. På återläsande!


Länkar: DN,
Bloggar: Högberg, Westerholm, Kent

SOMMAREN 1986 GÅR IGEN 25 ÅR SENARE...?

Käringberget, på den södra sidan av inloppet till Göteborgs hamn. Det var där jag den 21 juli 1986 ryckte in för att ta mig an min värnplikt under lite mer än 13 underbara månader. Knappt hade jag lärt mig gå i takt med mina lumparkompisar, plocka isär och sätta ihop min alldeles egen kulsprutepistol m/45B förrän det var dags att göra beredskapstjänst för att trygga Rikets andra stad. Jag trivdes på kasernen, jag älskade min bildsköna gröna uniform m/59 och jag stannade gärna för att beredskapa medan nästan alla andra ville åka hem...

Beredskapstjänsten - som innebar att man fick en extra namnbricka som var knallröd och skrek ut "BEREDSKAPSTROPP MKV/KA4", en röd armbindel och förmånen att gå före i matsalen den där veckan då man inte fick lämna det vidsträckta kasernområdet - var inte så spännande. Vardagslunken med all utbildning fortgick under vardagarna. Helgerna, då alla andra förrutom vi 30 beredskapare åkte hem, handlade det om oregelbunda vaktrundor runt regementet som följdes av ändlöst tittande på porrfilmer i dagrummet.

Men jag minns en helg, förmodligen första gången jag gick beredskap då det blev riktigt spännande. På fredagen när alla andra hade åkt hem så ställde vi upp oss framför Radarskolans kasern för att inspekteras av Vakthavande befäl, en rundlagd kapten som berättade den glada nyheten att vi förmodligen skulle klara oss från en sovjetisk invasion den här veckan - det var storm och oväder över både Murmansk och Archangelsk nämligen. Tydligen litade kaptenen på danskens förmåga att stänga igen sina Bält...

Kaptenen gjorde ett nedslag på kasernen senare på fredagskvällen, för att upptäcka att vi hade fredagsmys till den tyska p-rullen "Mein perverse onkel". Han snodde filmen, och flera av oss såg hur han tillsammans med malajerna i Vaktkuren satt och tittade på spektaklet när vi hämtade ut skarp ammunition inför våra patrullrundor. Det var inte det enda tyska som skulle beröra oss på KA4 den där helgen.

Det var ruskväder när kaptenen som var VB ringde till oss i kasernen. Han behövde en frivillig som kunde agera "livvakt" åt en annan malaj som skulle köra ett kuvert i ilfart till Landvetter för snabb transport till Stockholm och Försvarsstaben. På den tiden fanns inget länkande, inget snabbt nät att skicka bilder på. Dokument som föreställde radarbilder och fotografier på en u-båt som inte alls var svensk men ändå på svenskt vatten fick skickas med mig och malajen till Landvetter för att skickas vidare med flyg.

Jag fick höra vad bilderna föreställde, det var rykten och hörsägen om en västtysk u-båt som i övervattensläge hade kränkt Sveriges territorialvatten vid Vinga och som avvisades vänligt men bestämt av en av de vedettbåtar som på den tiden fanns på västkusten. Det var en solklar kränkning av det "neutrala" Sverige som det behövde protesteras mot från den politiska ledningen och de behövde sitt underlag.

Vi hade bråttom till Landvetter, regnet öste ner och färden gick långt över tillåten fartgräns. Flera gånger suckade bilföraren till, lättad över att däcken återigen hade fått kontakt med asfalten efter att ha vattenplanat på riksväg 40. Själv satt jag och höll krampatigt i både k-pisten och det där viktiga kuvertet som behövde väpnad eskort av en ung man med knappt 30 dagars värnpliktande i ryggen. Jag var livrädd, men inte för att någon agent eller spion skulle preja oss av vägen, sno kuvertet och avrätta oss - jag var livrädd för att malajen skulle köra ihjäl oss...

Det var då, jag kan inte svära på att mina uppgifter stämmer men eftersom jag hörde samma sak från flera olika håll så blev jag övertygad om att de jag hade hört om det kuvert jag hade ansvaret för den där eftermiddagen mellan KA4 och Landvetter. Idag kommer nyheten om att främmande undervattensverksamhet misstänks ha ägt rum i samma vatten utanför Göteborg som den där västtyska u-båten sägs ha kränkt för lite mer än 25 år sedan.

Då hade vi en militär närvaro på västkusten, två regementen i Göteborg, helikoptrar som kunde jaga u-båtar på Säve och en handfull små fartyg som markerade svensk närvaro även på Rikets baksida. Nu finns inget kvar, om man väljer att se förbi att Göteborgs garnison som den potemkinkuliss är i verkligheten där den enda marina närvaron är några museifartyg med HMS Småland i spetsen på Göteborgs Maritima Centrum. När nyheten spreds om att u-båtskränkningarna har återuppstått så fanns inget annat på plats i Göteborg. Fartyg från Karlskrona och Stockholm finns på plats, och en eventuell inkräktare hinner halvvägs till Murmansk innan ett svenskt fartyg dyker upp.

Skall det behöva vara så? Varför har vi lämnat vår största hamn åt sitt öde på samma hjärndöda sätt som vi har övergivit Gotland, ja hela landet egentligen...? Vad det var som låg i det kuvertet i slutet på sommaren 1986 vet jag inte med bestämdhet, lika lite som någon ännu så länge kan säga vad det är man letar efter i Göteborgs skärgård med spillrorna av en svensk flotta. Det man kan säga med bestämdhet är att historien har en obehaglig förmåga att repriseras.

Det försvar som Sverige efter det kalla krigets slut har raserat på ett brutalt sätt kommer vi aldrig att kunna återskapa, och det bör vi inte göra. Vi behöver något nytt, men vi behöver något som gör att vi också i handling och inte bara med tomma ord tar vår egen säkerhet på allvar. Den som lämnar bakdörren på vid gavel får förr eller senare objudna gäster. Är det dithän vi har kommit nu...?

Länkar: SvD, SvD, SvD, GP, GP, Expr/GT, AB, DN
Bloggar: Skipper, Commander

TOMMY TYCKER OM MIG... GRATTIS WAIDELICH!

Igår den fagra mönstersossen från Sundbyberg, Helene Hellmark Knutsson. Idag den inte lika fagra monstersossen från Sundbyberg, Tommy Waidelich. De fyller år i klump, de där sossarna som lämnat staden Sundbyberg åt den alltid lika flinande och skrattande Jonas Nygren att ta hand om. Igår gratulerade jag Helene med ett odödligt musikaliskt stycke, och idag gratulerar jag Tommy Waidelich på samma sätt...

Jag och Tommy har sprungit på varandra på Bishop Arms några gånger, och det har alltid varit lika trevligt att svepa några bägare med mannen som bara Håkan Juholt såg en finanspolitisk talesperson i. Trots att vi har befunnit oss på olika sidor av de politiska frontlinjerna så har jag ändå haft känslan av att... Tommy tycker om mig?

"-Du kan väl stanna hemma ikväll, du var ju faktiskt ute igår!

-Men älskling, jag vill dricka öl med honom!

-Han är inte bra för dig!

-Men förstår du inte? Jag tycker ju om pilsnern!

Kärringen, hon säger stanna hemma ikväll. Du var ju faktiskt ute igår!

Barnen, de säger jämt att tanten har rätt. Men det är nåt dom inte förstår!

Jag sitter på mitt rum och drömmer mig bort när Tommy visslar utanför.

Han säger - Hej, kom ut till mig. Fast du är moderat så är du helt okey!

Tommy tycker om mig och jag vet att det är sant a-a-ant

Det finns ingen annan som får mig att sätta levern i pant.

Tommy tycker om mig, och fast han är nonchalant a-a-ant

är han den jag grillar. Och han vet att det är sant. Det är sant!

I partiet så pratar dom om Tommy varje dag. Varenda en vill fatta hans grej.

Det är någonting som ingen vet i mitt parti, att Tommy har gett en massa info till mig!

Jag sitter på min häck och drömmer mig bort, när Tommy visslar utanför.

Han säger - Hej, kom ut till mig. Fast du är borgare så är du helt okey.

Tommy tycker om mig och jag vet att det är sant a-a-ant

Det finns ingen annan som får att sätta levern i pant!

Tommy tycker om mig och fast han är nonchalant a-a-ant,

är han den jag grillar. Och han vet att det är sant. Det är sant!

Allt jag hört om politik var en hemlighet.

Jag är inte "vuxen" men jag vet...

Tommy tycker om mig och jag vet att det är sant a-a-ant

Det finns ingen annan som får mig att sätta levern i pant!

Tommy tycker om mig och fast han är nonchalant a-a-ant,

är han den som dillar. Och jag känner likadaaaaaant. Det är SANT!"

Tommy Waidelich kanske tycker om mig, eller tyckte om mig innan jag fick en anledning att börja blogga om honom som Juholtarn's vänstra hand, den med miniräknaren som saknar minusknappen. Tommy Waidelich fyller år idag och trots att jag har mycket mer förtroende för Tommy som ölkompis än finansminister-wanna-be så tycker jag att det är taskigt att ge Waidelich en jobbig Demoskop-undersökning i födelsedagspresent...

Demoskop har dagen till ära den närmast osmakliga förmågan att berätta att Waidelichs antagonist Anders Borg har ett högt förtroendekapital hos väljarna. Hela 58% uttrycker sin hänförelse för mannen med hästsvansen, medan Tommy Waidelich framkallar samma entusiasm hos 9% av samma målgrupp. Så vem tycker om den Tommy som tyckte om mig?

Inte är det mycket bättre ställt med mannen som headhuntade Waidelich till den position där han gör allt annat än rosar tillvaron för den röda rosen parti. Håkan Juholt dippar i förtroende, till 22% hänförda medan statsministern och muntergöken Reinfeldt har 54% av väljarkåren som lagt sitt förtroende på statsministerns rygg att bära på när han går där sida vid sida med folket...

Vilken dag som helst, men inte på Tommy Waidelichs födelsedag, så hade den här nyheten fått mig att bli som mest skadeglad. Idag tycker jag bara att det kändes... opassande? För kan man inte få ha en trevlig födelsedag som finansminister-wanna-be bredvid en floskelgenerator av sällan skådat slag? Jag tycker det var taskigt mot Tommy, jätteelakt av DI och Demoskop. Nu förväntar jag mig bara en stor Gambrinus på Bishops nästa gång vi springer på varandra Tommy, bara för att jag är så snäll...

Länkar: DI, DN,
Bloggar: Ledarbloggen,

ATT STÄLLA IN ETT POLITISKT SJÄLVMORD...?

En utredning som regeringen hade tillsatt rekommenderade samma regering att ersätta de som av stat och kommun hade placerats i fosterhem som inte var att likna vid något hemlikt utan snarare som redan gjorde redan bräckliga barn och ungar ännu lite mer otrygga. Häromdagen så klev folkhälsominister Maria Larsson ut med samma utredning körd genom en dokumentförstörare, för att strunta i vad de tillsatta utredarna hade föreslagit och istället med det genomtänkta och fantastiska påhittet att istället kompensera med en ceremoni.

Där de som var ungar på undermåliga fosterhem kunde se i himlen efter ekonomisk kompensation, men en regeringsarrangerad ceremoni var något som de säkert skulle uppskatta minst lika mycket som 250.000 kronor för svedan och värken. Regeringen Reinfeldt i allmänhet och det ansvariga statsrådet Maria Larsson i synnerhet verkade vara inne på ett politiskt självmord av den smutsigaste sorten. För en gångs skull höll jag med alla kritiker och en samlad rödgrönbrun opposition som skrek om cynism, om svagsinne och om politiska dumheter.

Det tog inte lång tid alls innan pudeln klev ut från Maria Larssons kontor luktandes efter journalister att pudla inför. Det som imorse var en av de sista spikarna i KD-kistan och något som var att likna vid en överlämnad snara till regeringsbildare Reinfeldt blev framåt kvällen en inbjudan till samma opposition som med rätta hade sina synpunkter på en överkörd utredning och en ceremoni som ersättning om att samtala för att hitta en utväg. Oppositionen skall alltså rädda Maria Larsson och regeringen, en regering som istället för att pudla kanske kunde haft den goda smaken att säga förlåt till alla de som kände sig ännu mer kränkta innan av ett samhälle som har svikit...

Det krävs politiska tarmar för att erkänna att man hamnade helt fel i en fråga, och det är dit jag vill ha regeringen i fråga om hur samhället inte nådde ända fram. Den där ceremonin kan ju kanske vigas det till det temat istället, att regeringen ber om ursäkt för att man inte fattade bättre i en situation som har sina rötter i något jobbigt som blev jobbigare. Jag vill att regeringen i denna fråga kryper inför oppositionen och alla oss som inte kunde tro våra öron eller ögon när ett politiskt självmord var på väg att fullbordas inför våra ögon.

Tack för pudeln Maria Larsson, men folket minns det som föranledde pudlandet. Det var ovärdigt, det var inte smakfullt så se nu för f*n att göra om och göra rätt. Blir det bra till slut så kanske folk kan förtränga det värsta oljudet från klavertrampandet...

Länkar: SvD, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, Expr1, Expr2
Bloggar: DHE, Hagbom, ASet, Krassman, Böhlmark