DET 16-TIMMAR LÅNGA ALTERNATIVET BIRRO

Det var då själva fan...

Hela morgonen har jag gått omkring och funderat över hur jag skall kunna vara precis så elak och kritisk som jag vill vara utan att för den skull jaga Marcus Birro från kontinenten. Så blev det ju förra gången Marcus Birro var i hetluften på de sociala medierna, när alla var elaka och dumma - och när Marcus Birro bestämde sig för att emigrera till Italien. Marcus Birro visade sig då vara en känslig man, en man som tog elakheter och påhopp på allvar, som inte orkade med smutskastning och osakliga påhopp. Igår kväll berättade samma Marcus Birro för KD:s valberedning att han minsann hade skinn på näsan nog att bli ny partiordförande för deras parti och frågan jag ställde mig var ifall Birro hade blivit spritt språngande galen, bara sökte mediautrymme eller verkligen inte hade en aning om hur vardagen ser ut för de högsta hönsen och de ståtligaste tupparna i svensk politik...?

Om Marcus Birro tyckte näthatet var jobbigt som författare, som bloggare, som journalist och krönikör så är det ingenting mot det han med största sannolikhet skulle ha fått uppleva ifall hans kandidatur hade tagits emot med öppna armar av såväl KD som TV4. Marcus Birro skulle med sin nedärvda känslighet var tvungen att fly mycket längre än till Italien när Aftonbladets ledarsida, några nätrötter och andra människor som vill KD illa hade satt igång sina drev. Marcus Birro skulle förmodligen hamna på Madagaskar eller Saint Helena, på Påskön eller längs Alaskas nordkust för att må bra igen. Men ändå, igår kväll så ville han kandidera till den post som Göran Hägglund har idag.

Nu blev ju den här Birro-kandidaturen en av historiens kortaste kandidaturer i timmar, minuter och sekunder. För efter sexton timmar tvingas samma Marcus Birro som sexton timmar tidigare stolt har tillkännagett sin kandidatur att välja mellan att leda KD eller Kvällsöppet på TV4 - och Birro valde Kvällsöppet. TV4-ledningen påtalade för den naiva och verklighetfrånvända mannen att det inte fungerade att leda ett debattprogram på deras kanal samtidigt som han gyttjebrottades med Mats Odell och Göran Hägglund om att leda KD. Birro valde ett jobb han säkert kan bättre än att helt plötsligt bli fullfjädrad politiker med en räv bakom varje öra. Birro valde själv att under sexton timmar göra sig själv till den mest omtalade mannen i svensk politik och en riksdriftkucku...

Det har sedan länge talats om en spänannde politisk höst, och den tycks med Birros kandidatur och icke-kandidatur att ha gått i gång på allvar. Det är något speciellt med politiken och kändisar från sportens, kulturens eller medias världar - som nu Birro, som Stefan Holm som Juholts problemlösare i frågan om barnfattigdomen, om Linda Rosings eget unika parti. In kliver människor som föraktfullt fnyste åt de som var aktiva i SSU eller MUF på gymnasietiden, eller som i fallet Holm tyckte det var mer utvecklande att utveckla sina tics än samhället runtomkring ribban och den tjocka madrassen. Engagemang kan man komma långt med, men det krävs ändå lite kompetens i politikens hantverk för att bli en bra politiker.

Politiken blir som en fars med sådana händelser som Birro-inhoppet i KD:s ledarstrid, och jag tycker att det är jättekul. Det som inte var lika kul var att Birro valde Kvällsöppet framför KD när han tvingades välja. Jag hade sett fram emot att ha skärskåda Birros inställning i de frågor där KD fortfarande sticker ut. Birro själv skulle nog däremot önska att han aldrig någonsin, någonstans eller någongång hade kommit på idéen att bli politiker och kanske var det därför valet blev så enkelt när han hade grubblet om rampljus och näthat i sexton timmar - ett val där Kvällsöppet var mer givande än Kristdemokraterna...

Fotnot: Har ändrat i texten - hade hjärnsläpp och kallade Marcus för Peter. Förmodligen för att jag struntade i lunchen... Tack till de som så snällt påtalade detta, och speciellt till Dennis i Oxelösund.

Länkar: AB, Expr1, Expr2, Expr3, DN, SvD,
Bloggar: Svensson,