KOMMUNISMEN PÅ FRAMMARSCH ?

Cypern, denna vackra och tilltalande plats på jorden, har i ett demokratiskt val utsett en kommunist till ny president. Som alltid skall man respektera ett demokratiska valresultat, folkets vilja styr. Min hemstad Sundbyberg är väl bara ett ack så tragiskt undantag, men det är en helt annan fråga.

Att en kommunist går till val på att riva murar, i detta fall det stängsel som separerar grekcyprioter och turkcyprioter, är väl i det närmaste unikt. En sann och rättrådig kommunist, som exempelvis Lars Ohly eller Erich Honecker, brukar ju annars vilja bygga murar och stängel överallt de kommer åt...

Får nu se om den nya presidenten antar det kommunistiska beteendemönstret och förstatligar turistnäringen, låser in de oliktänkande och skapar en biståndspakt med en annan ö med en ny president ?

Tveksamt, men man måste ju få raljera litegrann, eller hur. Kommunisten på Cypern är ju beroende av andra, mer demokratiska aktörer för att hålla ihop styret. Förhoppningsvis kan de hålla demokratin om ryggen, och stävja en utveckling som går åt Venezuela-hållet.

På en vänsterblogg väntade man på tokhögerns reaktion, här kommer min iallafall... Demokratin är alltid värd att försvara vad folket än har valt! Har man valt en kommunist har man ju gjort det för att man tror på just den personens lämplighet.

Men att beskriva Venezuela som en välfungerande demokrati är en grov överdrift. President Chavez tar ju till allt mer desperata åtgärder för att få sitta kvar vid makten. Låt oss hoppas att Cyperns egen kommunist har sett de avskräckande exemplen i Chavez och Mugabe, jag tror faktiskt det...

DEMOKRATIN BEHÖVER UNGDOMEN

På Moderaternas årsmöte i fredags kväll visade våra medlemmar och tillika framträdande MUF:are Alexandra Ivanov och Hannes Holmér att vi kan känna oss trygga i att det finns ett antal yngre förmågor att falla tillbaka på när vi andra börjar falla ifrån av en eller annan orsak. Ett antal ytterst välformulerade och genomtänkte motioner från just MUF satte fart på debatten under årsmötet. Tack för det ungdomar, även om vi hetsätare blev allt hungrigare och hungrigare.

Annars blir man ju mest orolig över den ytlighet som man i bland tycker sig i ungdomen av i dag. Många vet inte om vilken regering vi har, andra är helt likgiltiga inför vilka som styr och ointresset i sig är en fara för den demokrati vi alla värnar. Det viktiga i unga år är att hitta något som engagerar och hitta sina egna åsikter. Att försöka påverka sina barn tror jag inte ett dugg på, min mor försökte med mig. I hennes ögon kunde man ju inte vara något annat än sosse. Många olika aktiviteter i Unga Örnar skulle förstärka försöken till indoktrinering. Själv drog jag helt andra slutsatser och hittade hem... Jag blev moderat och min mor var inte överlycklig, för att uttrycka det milt.

Nu sitter jag här med fyra söner. Skall jag försöka på samma sätt ? Nej, defintivt inte. Att sporra dom till ett intresse för politiken är helt naturligt, men att försöka pådyvla killarna mina egna åsikter blir bara fel. Vill dom engagera sig i Fp, Kd, C, S, Mp eller V så får det självklart göra det. Alla måste ju få hitta sin egen väg, och inget säger väl att just min väg måste kännas rätt för 12-åriga Oscar. Däremot skulle jag bli lätt upprörd ifall de inte utvecklades till humanister, där respekten för alla oavsett bakgrund genomsyrade ideologin. Sålunda skulle jag bli tvungen att ta upp en diskussion om de började utveckla sympatier för något av de intoleranta och främlingsfientliga partierna. I intolerans ligger väl även att hylla dödsmisshandel av rikemansbarn som en uppenbart galen SSU:are gjorde på sin blogg i samband med misshandeln på Kungsholmen. Enskildas snedsteg kan inte läggas SSU till last, galningar finns överallt.

Medlemstalen sjunker i ungdomsförbunden, likgiltigheten breder ut sig. Vi som tycker politik är så fantastiskt kul, oavsett var vi har placerat vår ideologiska hållpunkt, måste jobba stenhårt för att sprida vår entusiasm. Att debattera med någon som inte delar ens synpunkter och lyckas få personen att börja tänka i andra banor är ju i många fall mycket mer stimulerande än att sitta och prata med en som tycker precis som du. Politiken genomsyrar ju allt som händer i vår vardag, Att vara likgiltig inför politik är faktiskt som att vara likgiltig inför livet som sådant.

Schyssta debatter med humor, roliga infall och mer spontanitet tror jag går hem hos de yngre. Att man blir mer likgiltig som ung efter att ha sett Östros och Borg snacka ekonomi i Agenda förstår faktiskt även jag...

SUNDBYBERGSMODERATERNAS ÅRSMÖTE

I går kväll hade vi tappra moderater i Sundbyberg årsmöte. Det var faktiskt mitt första årsmöte, invald till sekreterare blev jag ifjol utan att vara närvarande. Jag har hört skrönor om hur turbulenta dessa möten har varit genom åren och det var med viss ångest jag hade tagit på mig rollen som mötessekretare. Ack vad jag bedrog mig, kvällen blev en succé !

Vår klubbmästare PeO Sandberg hade fått välbehövelig avlastning, jag och Ordförande Brufer stod för anskaffning av mat och dryck. Efter avslutat möte inmundigades en välsmakande italiensk buffet med därtill tillhörande drycker. Inga klagomål fanns på maten, iallafall inga som delgavs oss i styrelsen.

Årsmötet inleddes med ett tal av Kristoffer Tamsons, vår fd. ordförande och numera stabschef hos statsminister Reinfeldt. Därefter följde i kronologisk ordning: Frågestund med Tamsons, Årsmöte del 1 med Tamsons som mötesordförande, rök- och lätta-på-blåsan-paus, årsmöte del 2 med Hannes Holmér som mötesordförande, debatt och valprocedurer. Hela den tidigare styrelsen blev i princip omvald, förutom de som ville lämna. Alltså tackar vi Ulla Sandenskog och Lennart Söderberg för en gedigen insats 2007. Även Jörgen Penn lämnade styrelsen... Nya styrelseledamöter blev Britt-Marie Embring, Johan Färm och Anna Klaesson. Nytt och definitivt vitaliserande för en styrelse som med entusiasm och arbetsglädje kommer kasta sig likt hungriga vargar över de utmaningar och arbetsuppgifter som ligger framför oss. Även fortsättningsvis kommer Ramsay Brufer att vara den fältherre som leder oss rätt. Vid sin sida har han nu fått en ny person när Ulla bestämde sig för att ägna sig helt och fullt åt att styra upp kommunfullmäktigemötena, och den personen är min synnerligen gode vän Magnus Rundgren. Om styrelsen 2007 har haft ett år, som trots avhopp och förlorad makt, där vi har jobbat frenetiskt och uppoffrande och med ett gott kamratskap så har vi inför 2008 ännu bättre förutsättningar att jobba vidare för att återinföra den representativa demokrati Sundbybergarna förtjänar. Har man kul ihop gör man ett bra jobb, och tittar man på hur trevligt vi hade igår som kommer vi bli i de närmaste oslagbara i framtiden.

Jag vill även passa på att tacka Bromma-Moderaternas Ordförande Per Hagwall för trevliga samtal och hoppas att en länk till tokmoderaten kommer upp på herr Hagwalls blogglista å de snaraste...

Sedan vill jag bara erkänna, det är ett gäng helt underbara och i vissa unika fall ännu mer underbara människor som jag lärt känna genom politiken. Tack !

VAPENSKRAMMEL FRÅN ÖSTER

Jag skall inte säga att det känns skönt att ha rätt, i detta fall är det definitivt inte så. Men har man tjatat med en dåres envishet om att den naiva och förskönade bild av omvärldsutvecklingen som vi i Sverige tycks ha är åt helvete så blir man nu lite mer trovärdig.

Det Ryssland som jag varnat för i tidigare inlägg visar nu upp sig från sin sämsta sida. Den bristande demokratiutvecklingen, den kraftiga upprustningen och de hätska utfallen mot de länder som inte delar Putins visioner eller värderingar borde fått Sveriges försvarsberedning att vakna för minst något år sedan. Ryssland är inte ett hot mot Sverige som enskild nation, ännu, utan snarare ett hot mot Sverige som EU-medlem. Vi har lovat att inte stillasittande titta på om någon av medlemmarna i EU angrips eller hotas. Hoten har börjat, förstår våra försvarspolitiker konsekvensen av detta ? En avvecklad nationell försvarsförmåga måste skyndsamt börja återskapas, fokus flyttas från Afrikas öknar och Afghanistans berg till de Baltiska slätterna, eller Balkans kullar... Ett Ryssland som hotar med att ta till våld för att få respekt, är inte det värt att börja ta allvar?

Här sitter vi i Sverige och har förpliktigat oss att ställa upp för våra gemensamma vänner. Floskler och tomma ord, vi kan inte hjälpa någon annat än i luften. Den aningslösa och naiva försvarspolitiken visar nu sina brister. Det är dags för den regering jag stödjer att börja ställa till rätta i stället för att urholka vår försvarsförmåga ännu mer.

Slutligen väntar jag med spänning på att censurera de grova och kränkande ord från den anonyma "m" som kommer som ett brev på posten så fort man skriver negativa saker om moder Ryssland. Fatta att jag inte har något emot Ryssen som människa, bara den ryska vägen mot diktatur, nyimperialism och den bristande insikt om det elände som Sovjetstaten låg bakom i Europa...

SÅ MYCKET KOSTADE MAKTEN...

Trängselskatten i Stockholms stad infördes mot de lokala Socialdemokraternas vilja av ministären Persson enbart för att säkra makten. Man var beroende av miljöfundamentalisternas stöd och böjde sig för detta ultimativa krav.

I dag ser vi hur mycket skattebetalarna får punga ut med för att Socialdemokratin skulle få styra efter valet 2002. Mycket pengar är det... Ett system som inte ger något tillskott till vare sig den kollektivtrafik som den röd-gröna röran lovade, eller för den delen till de nya vägar som alliansen vill bygga. Först runt 2011 skall man kunna ta medel i anspråk för nya infrastrukursatsningar i Stockholmsregionen från biltullarna. Att plöja ner så mycket pengar i ett projekt som de flesta faktiskt var emot medförde tyvärr att vår nuvarande regering stod där med ett fullbordat faktum. Den regering finns inte som låter 2 miljarder slösas bort på detta sätt. Man är i princip bunden att fortsätta trots att man inte uppskattar tilltaget som sådant. Att sedan administrationen av systemet 4 gånger dyrare än beräknat visar bara hur fel det blir när man skall genomföra något utan en ordentlig planering. Man borde faktiskt låta sätta in en sån där gammal transponder i Göran Perssons kropp, som belastar hans konto med en sisådär 10-15.000 kronor bara han rör sig i Stockholm. Alla dessa transpondrar folk skulle ha, som nu är värdelösa... Göran Persson var för Stockholm vad Valdemar Atterdag var för Visby år1361.

För de pengar han köpte makten kunde vi haft en ännu bättre kollektivtrafik, en kollektivtrafik som fick bilisterna att bli kollektivtrafikanter...

HIMMEL OCH HELVETE I KOLLEKTIVTRAFIKEN

Vaknade upp efter att ha sovit ut efter ett fruktansvärt nattpass vid 14-tiden. Jag var på dåligt humör, orsaken okänd men fruktansvärt lättretad. Att ge sig ut och resa kollektivt skulle påverka detta humör både negativt och positivt.

Skulle åka med en av sönerna på hockeyträning, och hade med mig de två yngsta som bihang. Som den värdekonservative moderat jag är blev jag naturligtvis smått galen över hur svenskarna har utvecklats. Från att ha varit ett pålitligt folk som tar sina nummerlappar, står i köer och skapar ordning och reda runtomkring sig har nu något hänt. Ingen bryr sig om köer, alla trängs. Ung som gammal visar uppenbara brister i hänsyn och respekt mot sina medmänniskor. I dag slog det, efter en längre tids kamp mot min vilja att allt skall vara som förr, slint. Jag hade stått där längst av alla, men ingen brydde sig om detta faktum utan likt hyenor som skall fram till ett kadaver stormade folk fram och förbi mig. Då beslutade jag mig för att köra samma race, armbågarna användes som en plog och barnen hängde efter. Sura kommentarer och blickar från de som redan trängt sig bemöttes med lika sura kommentarer och ännu ilsknare blickar. Svensson, ta er samman och börja respektera köer igen !

Väl på bussen kom det angenäma inslaget för dagen. en ung tjej satt några rader bort och såg söt ut. Skulle jag ha jobbat på Systembolaget hade hon fått handla av mig ty jag uppskattade hennes ålder kring 25 år. Jag satt och bläddrade i Expressen, när jag kände mig iaktagen. Det var hon, den blonda nymfen som satt och tittade på mig, och hon log. Var det verkligen mig hon tittade på? Var hon synsvag och uppfattade mina valkar som muskler? Tittade hon egentligen på någon annan, som mina rätt så söta söner eller kunde det vara så att tittade på mig, 98 kg tuggat Hubba Bubba... Jag analyserade bilden runtomkring mig, och uteslöt att det var barnen hon tittade på. Om hon var synsvag vet jag inte men blicken och leendet var orubbligt. Tyckte hon månne om den manliga urkraft jag visade när jag plöjde genom kö-anarkisterna eller tyckte hon att jag var en duktig far som reste kommunalt med tre allt annat än lugna söner. Något var det i alla fall som hon uppskattade, för när jag gick av kvittrade hon "Hej då". Jag blev mållös, men fick fram något mummel som liknande adjö. Gud vad skönt för självkänslan, helt plötsligt blev jag lugn och harmonisk. Ilskan försvann, och Stockholmshimlen var gudomligt vacker i sin solnedgång !

Och så läste jag att Sven-Otto Littorin har hittat kärleken igen, och han har enligt mig gjort ett "kap". Jag känner hans nya kvinna Evin Khaffaf ytligt, hon var och valarbetade hos oss Sundbyberg. Hon gjorde ett alltigenom bra intryck på mig: Sympatisk, ödmjuk, lättpratad och vacker som en dag. Grattis arbetsmarknadsminster Littorin.

Uppenbart är att dagen kan börja som bajs men sluta som Lindts chokladkulor...

DET KRAVLÖSA SVERIGE, DEL 2

Jan Björklund och Nyamko Sabuni kritiserar på DN Debatt utbildningen i svenska för de som kommer till vårt land av en eller annan anledning. Från min synvinkel är SFI, Svenska för invandrare, dåligt skött och på gränsen till oseriöst. Det hela framstår som en bild på hur utbildning skall bedrivas enligt den gamla socialdemokratiska modellen, slappt, inga krav och utan uppföljning.

Mina kontakter bland nysvenskarna är eniga i sina omdömen om SFI, ett ständigt återkommande ordval är "Slöseri på tid och värdelöst". Tragiskt, då just språket är en av de viktigaste fundament på vilken man bygger en välfungerande integration. Självklart måste även viljan finnas hos den som skall lära, och saknas den viljan kan ingen lärare i världen lyckas med sin uppgift. Förmågan att kommunicera över de kulturella gränserna är livsnödvändigt, precis som kunskaper i svenska är en förutsättning får att komma in i arbetslivet och skapa sig en egen försörjningsbas. Dessutom, den man inte förstår väljer man gärna att missförstå och sedan kommer konflikter som ett brev på posten...

Jag tycker att det är utmärkt att regeringen nu engagerar sig i denna fråga. Vi måste kunna ta tag i de aspekter som inte fungerar bra i vår integrationspolitik. Annars lämnar vi fältet öppet för Sverigedemokrater och andra som med en helt annan människosyn ser på hur vi skall förändra Sverige. Jag vill se ett Sverige som tar om hand, integrerar, utnyttjar allas unika förmågor och därigenom bygger ett land som alla kan känna stolthet över. Jag känner ingen stolthet när folk står utanför det svenska samhället, utan språk, utan jobb och utan ett människovärde.