2008/05/04

FORSKNING FÖR FETTON


Forskarna lägger ner mycket energi och kraft på att finna lösningen i kampen mot den tilltagande "Fetmaepidemin". Min lösning, försök att injicera lite karaktär i de "drabbade", däribland undertecknad. Visst det finns de som blir feta av sjukdom men av oss överviktiga är det en stor majoritet som frossat oss till våra ansenliga kroppshyddor. På bilden ovan lyckas jag dölja min adipösa mage, men hängpattarna syns desto tydligare.

Själv äter jag ensidigt, variationen i kosthållningen är McDonalds, Burger King eller Max. Vill jag lyxa till tillvaron så slinker även en burgare från O'Learys ner i bland. Då jag lider av låg självkänsla (någon som anar orsaken?) behöver jag ibland tröstäta lite annat smått och gott innan sånggående: Dumlekolor, Vingummin, Chips och allt detta nedsköljt med rikliga mängder av "livets vatten" Coca Cola. Så jag vet varför jag är rundlagd, och jag vet vad jag behöver göra för att rasa i vikt. Men så var det där med karaktären...

Jag var för något år sedan med i Viktväktarna, och det gick jättebra. På lite drygt 3 månader gick jag ner 18 kg, allt genom att äta rätt och strunta i godiset. Visst styrde jag över till sådana saker som Japp och Mums-Mums som gav få "Points" ty sockersuget fanns där i bakgrunden. Smal, om inte som en pinne så iallafall som en stock, åkte jag till London med lillebror. Väl där köpte jag en påse vingummi, och besökte Burger King. Plötsligt försvann karaktären någonstans i närheten av Burger King på Queensway. Det var ju så gott, det var ju livet...

Nu letar jag frenetiskt efter denna karaktär igen. Jag har köpt ett Gymkort, men att hitta rätt i näringsdjungeln lyckas jag inte med. Dags för Viktväktarna igen? De har ju visat att de kan få mig lite mindre oattraktiv. Men börjar jag där igen så skall jag rasa långsammare i vikt, och ha en dag då jag tillåter mig att sväva ut. Annars kommer jag gå under...

SAMSYN PÅ VÄGBYGGEN?


Att Stockholm behöver en rejäl satsning när det gäller infrastruktur är väl uppenbart för alla de som de senaste månaderna suttit fast i köerna på Essingeleden. Äntligen har det politiska ledarskapet förstått att det vore bra om de 2 största partierna kunde vara överens så att de satsningar som genomförs blir av oavsett vem som sitter vid rodret i stadshuset...


Det vore väl trevligt om Förbifarten spikas, om S öppnar upp ögonen och fattar att en Österled är nödvändig för att rädda Essingeleden och om man kunde enas om huvuddragen när det gäller kollektivtrafiken. Carin Jämtin kan dock inte hålla tand för tunga utan sågar de moderata visionerna avseende just spår och bussar i kollektivresandet. Det lustiga är ju att det nu händer mer när det gäller dessa trafikmedel än under det tidigare röd-gröna styret. Att Citytunneln, utbyggnad av tvärbanan m.m. kommer nu väljer hon att bortse ifrån. De enda satsningar som hennes företrädare kunde visa upp var de nya busslinjer som etablerades för att på något sätt kompensera upp de stackare som blev lidande när den förhatliga trängselskatten infördes.

Trängselskatten då... Jag avskyr den fortfarande, även om det nu är ett sundare tänk att låta bilisterna pengar användas till vägsatsningar. De pengar som man snor från vägtrafikanten skall utan förbehåll användas för att underlätta för just denna grupp...

2008/05/03

PIGHJÄLP ÄVEN TILL ARBETARKLASSEN


Vad härligt att folk tar till sig möjligheten att göra avdrag för hushållsnära tjänster. Dessutom är det såväl högavlönade, medelinkomsttagare och de med lite mindre i plånboken som nu har börjat få upp ögonen för att på detta sätt underlätta vardagen. Att det sedan är 57% kvinnor som väljer denna lösning är väl ännu bättre ur ett genusperspektiv...

Allt som stimulerar nya arbeten, oavsett om det är i tjänstesektorn, industrin eller omsorgen, är bra. Kan man dessutom slå undan benen för den svarta sektorn är väl detta också ett bra syfte som våra röda antagonister bortser ifrån. I sossarnas värld är vissa jobb värdelösa, och de som utför dessa antingen misslyckade eller kuvade.

Alla arbeten som innefattas av hushållsnära tjänster är i socialdemokratins Sverige trälgöra och inget som någon skall utföra. Bättre då att gå på bidrag, bli satt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller förtidspensionerad som lösningen var under Göran Perssons tid vid rodret, och det som blir Monas framtida lösning. Denna Göran Persson som tillsammans med sin Anitra förresten är ena hejare på att "utnyttja" detta avdrag... Så mycket var retoriken värd, så ytligt ligger ideologin hos de höga partiföreträdarna i oppositionspartiet.

Själv nyttjar jag inte avdraget, även om det skulle vara underbart att göra det. Valfriheten gör att jag istället lägger mina surt förvärvade slantar på resor, shopping, fast-food och annat gott i livet. Men just denna valfrihet, att själv få välja var jag vill göra med mina pengar, finns det alltså politiker som vill förvägra mig. Att jag som underbetald underskötare får möjlighet att unna mig hjälp med hushållet, något som under sosse-eran enbart kunde ske svart eller bara nyttjas av de rikaste, är man alltså motståndare till. Tala om att Socialdemokraterna motarbetar sina s.k "Kärnväljare", de som närmast sliter sitt hår i ambitionen att få livspusslet att gå ihop...

2008/05/02

STOCKHOLM FÅR VÄXTVÄRK?


I dagens SvD kan man läsa om de stora satsningar på byggande som sker i vår södra grannstad, huvudstaden Stockholm. Vi är inte sämre i Sundbyberg, tvärtom! Här växer helt nya stadsdelar upp i den norra delen av kommunen. De nya stadsdelarna Ursvik och Brotorp kommer tillsammans med en rejäl förtätning av de "gamla" delarna av staden öka befolkningen i Sundbyberg från dagens ca 35.000 till ungefär 50.000... Skulle kollegorna i Stockholm prestera lika bra skulle folkmängden i huvudstaden öka från dagens 795.000 till 1.115.000, och det kommer man inte mäkta med även om Mikael Söderlund verkligen är rätt man på rätt plats.

Jag tycker det är jättebra att Stockholm utvecklas mot en riktig storstad. Många av de nya bostadsområdena som växt fram, t.ex Hammarby Sjöstad, är dessutom vackra platser som gör Stockholm än mer tilltalande. Dock saknar jag skyskrapor, denna synonym till världsstaden. När man planerar för bygge vid Värtahamnen och Hjorthagen, varför inte då tänka nytt? Stockholms skyline skulle bli mer mångfacetterad och mer spännande.

Problemen med att förstora staden och dess kringliggande kommuner får man heller inte underskatta. Infratrukturen är ett kapitel för sig, som kräver en egen blogg. Men att tro att man skall expandera på det sätt som nu sker utan att för den skull inte bygga nya vägar eller tvärförbindelser är ett självbedrägegeri av värsta sort... Självklart kommer även nya satsningar på kollektivtrafiken att krävas, men det är på vägarna kaoset råder redan i dag. Skillnaden mellan alliansen och den röd-gröna röran är just denna. Vi förstår att detta behövs, och tar de besluten. Sosseriet är beroende av ett parti som i sin feltänkta iver över att skydda miljön vill ha oss tillbaka till Birkas storhetstid.

CARMEN ÄR DÖD, LÄNGE LEVE CARMEN!


I dag har jag sorg, Carmen har gått bort... Inte den söta latinosyrran på jobbet utan den charmerande tryffelgrisen från Skåne. Aftonbladet delger oss i dag denna hemska nyhet, en nyhet som kommer försätta riket i chocktillstånd för veckor framöver.


Tydligen är det en akut lungsjukdom som ändat Carmens liv, men enligt SvD finns det även andra tänkbara skäl... Grisar lider tydligen väldigt av magsår. Detta var ingen nyhet för undertecknad, som är att likna vid ett stort gödsvin. Själv känner även jag av ett begynnande magsår till och från. Att min kosthållning skulle ha med saken att göra finner jag dock vara helt uteslutet då de som känner mig vet att jag sköter mitt födointag på ett perfekt sätt. Mitt magsår beror nog på inre stress och nattarbete, förmodligen orsaker som Carmen också levde med under sitt alltför korta liv. Vila i frid, Carmen...

2008/05/01

FÖRSTA MAJ, FÖRSTA MAJ... VARJE SLITEN KAVAJ


I dag har Socialdemokraterna varit ute och promenerat i vårsolens sken. Redan när jag i morse lämnade Stockholm Södra för att ta mig hem efter ett nattpass så var det uppenbarligen engagerade röda partifunktionärer som var på väg in till stan för att förbereda denna årets "höjdpunkt". Och alla såg ut som vilken vanlig människa som helst, inga Palestinasjalar, inga näbbstövlar, de såg ut som mig fast lite piggare...


Själv minns jag min ungdom, när min mor släppade med mig till Humlegården och tog mig med i demonstrationståget i sina försök att indoktrinera unge herr Antonsson... Visst var det trevligt, visst kände man gemenskap och visst var det mycket folk. Dessbättre formade jag under uppväxten min egen verklighet, hittade en annan ideologi och fann min politiska frälsning på annat håll, till mina föräldrars stora förtret.

Då, i slutet på 70-talet var det många som gick ut för att höras, idag är det väl de närmast sörjande som demonstrerar. I Sundbyberg uppgick tåget till 133 individer enligt synnerligen pålitliga källor ( Tack Beckerman ! ) och då hade man även med stödtrupper från Solna. Detta i en stad, där Socialdemokratin styr mot folkviljan, i en stad där de annars alltid varit starka men nu bara är näst största parti och där arbetarrörelsen i länet alltid haft ett starkt fäste. 133 personer, det är inte många... Vi har alltså en helgdag för att 1.4 promille av Solnas och Sundbybergs medborgare skall få möjlighet att demonstrera, skrika slagord och ha en folkfest. Inte så rationellt i mina ögon, men jag är ju cynisk.

Östros talade i Sundbyberg. Han talade om att vi Moderater nedmonterar fackföreningsrörelsen. Och jag som tycker att vi är alldeles för snälla mot facket. Låt gå om facket tänkte på sina medlemmars bästa i alla lägen och tog av sig sina ideologiska skygglappar, då kanske det skulle finnas ett existensberättigande för denna typ av organisation. Men när man förbehållslöst hyllar en aktör på den politiska arenan oavsett vad dessa Sossar gör försvinner trovärdigheten. När man pumpar in pengar i samma parti får man förstå att vi som inte delar idealen försvinner. Själv tycker jag att alliansregeringen är alldeles för snäll mot LO och de andra, men det är min högst personliga inställning...

VALBORGSNATT PÅ SöS


Först funderade jag på att strunta i bloggande för att hedra arbetarna, varav jag är en, på deras "högtidsdag", men det ligger inte riktigt för mig... Jag tycker nämligen inte att 1:a Maj skall vara en helgdag, vill man gå ut och manifestera sina politiska åsikter kan man ju alltid ta semester eller tjänstledigt från sitt arbete. Inga andra partier än de röda har helgdagar för att få springa omkring och gapa om sin politik. Är det rättvisa? Nä, ta tillbaka Annandag Pingst och avveckla 1:a Maj.

Slut på provokationer. Det är Valborg, och jag är så glad att jag inte jobbar på akuten längre. Ryktet har spridit sig på huset om att det är stökigt och knökfullt där nere på plan -1. Går man in på Intranätet och kollar läget på akuten ser man att närmare 100 personer just nu vill ha vård här på bygget. Men här hos oss på IVA är det fullt, inga fler får plats och vi har slut på respiratorer... Alltså, kommer det in en patient som behöver respiratorvård blir det till att transporteras vidare till annat sjukhus.

Det är fördelen att jobba på IVA, vi har våra platser och kan ju inte ta emot fler än det finns plats för, på akuten skall det alltid finnas plats oavsett hur många som sökt sig dit. Visst är det så att vi på IVA har plats för fler patienter rent fysiskt än vad vi kan ta emot med vår personalstyrka, och denna gråzon används flitigt på SöS. En intensivvårdsavdelning bör ha en beläggning på 75-80% för att kunna hantera toppar och andra händelser. SöS IVA har vi en beläggning som hela tiden tangerar 100%-strecket.

För oss som jobbar i vården är lyckan total när det är Nyår, Valborg, skolavslutning eller Midsommar och vädret är undermåligt. Det blir lite lugnare, lite mer anständig arbetsmiljö om folk inte ges tillfälle att "fira" det vackra vädret med fylla, våld och andra elakheter. Eftersom jag skall jobba midsommarnatten önskar jag mig 7-8 grader, kraftig vind och ösregn... Egoist?